Jo

jag har ju väldens bästa jobbar kompisar det har jag sagt förr å det tåls säga många gånger till! Men härom kvällen så satt jag å en av brudarna å fika på rasten å så börja bruden berätta om sina bajs historier...å hon har många...var på jag berätta en av mina bajs historier så låter så här: Jo mina barns farfar var en hängiven pimpelfiskare. Han va ute ofta och länge ...en av dessa gånger för tusen år sen hängde jag med å frös å glodde på ett hål i isen. När vi sitter där å glor säger han fan jag måste skita...så han traskar i land å gömmer sig bakom en buske. Jag fortsätter å glo i mitt hål å ingen fisk fick jag vill jag minnas...när barnens farfar kommer tillbaka å fnittrar...jag bara frågar men vad är det med dig då... - Jo jag reste på mig när jag va färdig å skulle sparka snö över högen å det fanns ingen hög. Snurrar runt ett par varv å funderar på va fan jag VET att jag bajsa jag VET det...så han kliar sig i huvudet å tänker så det knakar...så tänker han nääääää säg inte att jag bajsa i overallen...så han drar sakta ner overallen för att inspektera om det så va fallet. Men nej inget där...tills han råkar titta till i luvan...jomen visst se där en hel luva full i bajs hade han...tur som fasen att han hade dragkedja på luvan kan jag säga... å kan tänka mig minen på den som hitta en luva från en overall full i bajs längst sjökanten. Undra jag vilka troliga tankar om varför man hittar en luva full i bajs var...

Min

present till familjen på alla hjärtans dag.

Iskallt

Här hemma.  Allt beror på att sambon rök ihop med min stora igår. Och han tycker att jag inte stog på hans sida. Fast jag så till båda att ge sig innan det gick för långt. Så sambon har inte talat med mig sen igår. Jag tycker att det är rätt så barnsligt. Han går ju på om att barnen måste lära sig att prata om det man finner fel. Men gör han det? Nej utan försöker jag prata med han blir han arg och säger att allt måste alltid göras på mitt sätt och att alla andra har fel och att jag aldrig försöker möta bara halva vägen. Jomen tjena inte riktigt sant.
Jag har fått lära mig att backa tillbaka och ta det lugnt och inte göra som jag alltid gjort nämligen brusa upp riva upp himmel och jord smälla i dörrar kasta porslin.
Men nu när sambon drabbas av nåt jag drabbas av ca 40 gånger om dagen då låter det helt annorlunda.

Men det är ju klart det är ju en annan sak när det drabbar dig.

Synd bara att jag mår skit av att sambon beter sig så här. Å att jag genast traskar iväg och bygger upp alla världens undergångar. Varför försöka se ljust på saken när man kan gräva ner sig i den djupaste
groppen av alla!?
Lika bra att förbereda sig för det värsta.

Suttit

och funderat lite å kommit fram till att jag tänker nog annorlunda än de flesta jag tänker mera våra barn om alla 6 medans jag tror att sambon mera fokuserar på de tre små och så kommer lixom de andra med på köpet...han rycks lixom med i de små för det är så mycket hela tiden...men de stora behöver ju samma sak bara det att dom kräver det på ett annat sätt. Och för den delen kan dom uttrycka sig på ett helt annat sätt. Medans jag sveper med alla i hela tanke banan. Eller så är det väldigt kvinnligt tänkande jag vet inte.

Igår

hade jag och sambon skaffat barnvakt svärmor kom vid 20 tiden. Lilleman låg redan och sov. Mellantösen hade bänkat sig framför melodifestivalen. Och stora lilltösen sov över hos en kompis. Det va så tyst och lugnt så. Jag å sambon drog in till staden å gick åt. Fick ju presentkort av jobbet i julklapp så vi åt helt gratis. Inte illa men va en smart tös och klämde två semlor innan vi gick hemifrån så att jag inte skulle lämna restaurangen hungrig lixom. Kom hem å det va tyst. Och jag fick städa upp röran efter melodifestivalens festande och idag får jag ta tag och tvätta ikapp allt sambon inte sett till att tvätta undan i tre dagar...senare kommer svärmor och ska gå ut och äta med de tre små under tiden ska jag å sambon åka iväg och handla present till grannens barn för de tre små ska iväg på kalas i eftermiddag. Så blir nog en bra dag detta så småning om.

Men

va trött jag blir! Sambon har bestämt att han ska åka ut till sin mor och fälla träd. Å han ska va borta i flera timmar. Å han blir grinig när jag säger att jag kör dom ut så får han ringa när dom ska hem för varför ska jag sitta hemma och bara uggla i timmar...annars så kör nog svärmor hem dom om det skulle vara så men följa med å hålla ordning på ungar tänker jag inte göra.

Rädslan

av att vakna utav väckarklockan å första tanken är uj jag har försovit mig sen tänka men vänta jobbar jag idag...sen komma på nej jag är ledig och har bara glömt stänga av väckarklockan vända mig om och försöka somna in...och inte kunna va inte kul alls!