söndag 31 januari 2010

Samtal

från nedervåningen.

- Har Lilleman nåt i bjöjan?
- Nej Pappa!
- Nej pappa har ingen blöja.
- Nej paapppppa!
- Har jag baja i blöjan?
- JAA ppppaapaa!!

Nej det tror jag inte att jag har säger sambon med kraft i rösten.

fredag 29 januari 2010

Rädd



satt på sängkanten å skulle just till att klä på mig när jag hör ett ljudligt duns i golvet från nedervåningen. Å sedan hysteriska skrik från min dotter. MAMMA MAMMA J**s har svimmat MAMMA!!!!!!!!!!!!!!
Jag slet till mig en filt å rusa snabbare än en sprinter nerför trappen. Hittade sambon på köksgolvet på sidan å ihop kurad. Såg att fingrarna å fötterna krampa ff lite föll ner på knä tog pulsen med ena handen å andra använde jag till att stötta upp huvudet. Ville se att han andades. Just som jag lufte huvudet drog han ett snabbt andetag. Pulsen rusa. Samtidigt som jag kollade alla värden på ren automatik. Medans jag bad till den gud jag inte tror på.
Dom 35 sec det tog innan jag fick kontakt med honom kan jag säga att jag hann bli så rädd som man bara inte vill bli.
Hörde allt som pågick runt om hörde min dotter bli livrädd å fick tröst av sin pojkvän. Jag hörde sambons älsta son trampa nervöst.
Å sen märka av att min älskade sambo börja andas mer normalt samt att pulsen sluta rusa. Gjorde mig hel lugn.

All min erfarenhet från vården bara fanns där när jag behövde dom jag tänkte inte ens på vad jag skulle göra utan bara gjorde det man ska.

Men nu flera timmar efter börjar min chock komma. Han hade faktiskt kunnat fått ett hjärtstop eller värre en stroke.
Han mår under omständigheterna bra men jag kommer hålla ett närmare öga på han i framtiden.

För den rädsla som kramade mitt hjärta när jag trodde att han inte skulle finnas vid min sida resten av våra liv vill jag aldrig någonsin uppleva!

Han skulle fattas mig något så oerhört!

onsdag 27 januari 2010

Morr

sa jag å hornen i pannan växte fram...blev så arg att rösten stamma...å jag skakade.

Men va tvungen att hålla emot lite. Det va på den största av dom stora jag blev arg på...å han har retat mig en längre tid.
Han tar inte skolan på allvar å detta att han bor med en familj verkar gå honom totalt över huvudet.
Jag tycker bara att är man 19 år så är det dax att ta ansvar å börja göra något istället för att gömma sig bakom sin data skärm.
Han har hållt på å ta körkort i snart 1½ år...jag erbjöd mig att han kunde få övningköra med mig. Samma med han farmor. Men se det passa sig inte. Så hjälper han inte på någotvis längre. Han ville låna min dator å ladda hem ett teori program å det har han använd 1 gång på 4 månader...då förstår ni kanske varför man börjar lacka ur lite...nåt som jag bara inte klarar är när man bara skjuter upp saken gg på gg å lever med huvudet i sanden. ´
´Men i går fick även min sambo nog för vi väckte han tre gg innan vi åkte med de små å ringde en gång å smsa en medans vi va iväg å lämna småbarn. Å ändå hade han inte masat sig ur sängen när vi kom hem ca en timme senare.
Så då fick han sig en ut skälling som hette duga å fick fart under fötterna å kom i väg till skolan lite sen men iväg kom han.
Sen på eftermiddagen försökte han va lite extra duktig å städa rummet. Men sen gick det över för han trodde att han kunde gå å sova på eftermiddagen.
Bara det att han kan inte sova i en timme å sen gå och sova hela natten utan somnar å sover flera timmar å sen vara vaken hela natten igen!!!

Så när jag märkte att han sov blev jag tokig. Skällde lite normalt. Sen en stund senare när maten va färdigsov han ff å då vart sambon vansinnig igen.
Skällde på han så att han iallafall kom upp men när maten stog på bordet va jag uppe igen å då säger han jag är inte hungrig har ju nyss gått upp...då fräste det till i hjärnan. Jamen va fan tror du jag håller på å väcker dig tidigare för ? Jo för att du ska masa dig ner å sitta vid bordet å äta med oss andra. Å gick ner till bordet.
Lämnade dörren öppen för att markera att det va dax att vakna till å inse att det är slut på att leva i en grotta.

Men han behaga inte att dyka ner förrens efter en timme eller två.
Så han slapp ju undan en än gång.

Men senare på kvällen när jag satt å tala i tele med sambon som va på jobbet så va han nere å hämta nåt i köket. Å lämna lampan tänd så jag sa bara åt han att du får gärna släcka efter dig.
Han lomma tillbaka å släcker å säger halv vägs upp i trappen ja om du stänger dörren till mitt rum efter dig!
Då jävlar...jag efter å skäller på han för han är 19 år går första året på gymnasiet å tro sig veta bäst då jävlar ska man fan inte komma undan med vad som helst inte min bok iallafall.

Kan ju säga att jag kommer vara väldigt off ett tag mot han för jag tar fan inte skit från någon som inte ens jobbat en dag i sitt liv!
Tvätta han kläder nej du glöm det. Köra han någonstand glöm det.
Kan han inte respektera mig då behöver fan inte jag va snäll tillbaka längre!

måndag 25 januari 2010

Mitt

humör är på väg att bli bättre...inte helt okej men dom senaste två dagarna har jag iallafall inte vaknat med gråten i halsen.
Men är inte helt på topp det märker jag ju. Som tur är så har faktiskt min sambo gjort mycket för att visa att jag är älskad.

Som igår kväll. Han smussla å höll på vid duschen ställde ut pallen å hyllan. Hmm sen så låste han in sig å greja en stund. Ja ja nåt håller han ju på med men vad får jag ju reda på ändå så behöver inte forska närmare i saken var min tanke...när han kom ut så låste han dörren utifrån...hmm mer mysko men men har ju lärt mig att han vägrar att berätta saker om man visar sig allt för nyfiken så spelar ju inte alls nyfiken...men nån som inte kan är ju min dotter...varför är dörren låst vad håller du på med vad ska ni göra...frågor frågor frågor å inte får hon några vettiga svar.

Men sen så kom sambon å sa kom nu, med badrocken hängande käckt på svaj över axeln. Å då är det ju bara att göra som man blir tillsagd. (inte för att jag hade nåt emot det heller för en gång skull) Å kliver in i duschen då har han tänt 32 st levande ljus å ställt längst med väggarna. Det va jätte mysigt!!

Va som hände sen är barnförbjudet.

Men visst man blir på bättre humör när den man älskar verkligen verkligen visar det i både handling å ord!

lördag 23 januari 2010

Just

för tillfället känns det mesta ganska motigt.

Inte så att livet går i svart utan snarare i lite gul brunt...gråten sitter för det mesta halvägs i halsen. Å försöker jag förklara vad det är som tynger mig så bara stockar det sig i halsen. Å jag får blinka förgäves för att hindra att tårarna rinner över.

Men ändå så är det lixom inget jag kan sätta fingret på å förklara vad som är det direkta felet. Jag är väl bara inne i en rejäl depp period.
Kan ju bero på att det är mörkt å kallt, vinter helvetet å jag har ju aldrig varit goda vänner.

Idag just som jag skulle sätta mig i bilen å fara iväg på ett info möte på usö ang lite nya maskiner vi fått på jobbet. Så ringde mor min.
Hon å fader hade varit ute på möbelaffären ut på landet...å hittat en skit snygg klähängare till våran hall. Så dom skulle komma förbi å lämna den.
Men jag hade ju inte tid att stanna å vänta in dom. Men sambon var ju hemma så han fick ta en fika med dom.

Dom hade gått å provat lite vart den skulle passa...å utan att vara med kan jag säga att det va med all säkerhet tre olika åsikter.

När jag kom hem så va det fullt på våran uppfart så jag fick parkera på gatan!!
Det är lite lustigt. Har mina föräldrar varit över till hos oss en sväng å nästan bara hunnit ut från gatan brukar svärmor svänga in å så va det denna gången med.

Så jag fick en trevlig snabb fika med svärmor medans sambon min laga mat...

Men vet ni!!!!!!!!!!!! Min våldsamt duktiga kock till sambo sa nåt väldigt lustigt idag...han ville att jag skulle krydda korvröran för jag har bättre snits på det än han...fattar ni?! Viken ära va?

måndag 18 januari 2010

Mår

inte bra just nu...

Har ont i huvudet, snorig i näsan å tjock i halsen. Har vaken tid lust eller ork att va sjuk.

Har denna natt å en till att jobba sen ledig två så då kan jag ligga hemma å va lite ynklig. Då ska jag suga på varje liten symtom å sucka å stöna å va jättesjuk! Tror ni jag kan få nån som passar upp på mig åxå? Hmmm ska nog fundera lite på hur jag ska lägga upp detta så jag får mest ut av detta...

söndag 17 januari 2010

Ibland

undrar jag hur den som skriver manuset till mitt liv tänker...

Som i går...


Va totalt aptrött hela dagen och på ruttet humör. Kände inte alls för att vara duktig å trevlig mot nån men lyckades på nåt sätt baka lite kärleksmums. Medans sambon bakade bullar...

Hans bak gick ju efter planerna medans mitt bak...ja okej det vart en plåt med kaka men hade ju varit bättre om jag inte när jag skulle gömma undan en låda i frysen att tappa den i golvet å köksgolvet som va ren städat va bara att göra om...

Hade lite fika besök så det gjorde ju att tiden gick lite fortare å barnen hade ju några andras öron att tjata hål på.

Sen så rulla dagen på...skulle hälla av vattnet på potatisen å slant till å lyckades hälla det på benet istället...va så där halv skönt...va snabb å kasta av mig byxorna å hoppa in i duschen å spola kallt vatten på. Sen hade jag aloegel i kylen så kunde smörja in benet på en gång. Så idag svider det lite men skadan vart nog begränsad

Så va det bara att bita ihop å vara duktig att bryta ihop å rulla ihop i foster ställning på duschgolvet å gråta som ett barn va frestande men nej då det har vi inte plast för i familjen..en vuxen som behöver lite uppmärksamhet å ömhet.

Resen av dagen rulla på...mat hamnade i magen inte på golvet...kaffe rörde runt i grytan.

Fram på kvällskvisten så hade vi pratat med dotterns pojkvän om att få lite hjälp att hämta hem den gamla bilen.
Så på med kläder å iväg.

Väl där så är bilen full i snö så av med all snö å runt bilen så gott det går. Men varför ska folk parkera så nära?
Hoppar in i bilen å försöker starta för det vore ju enkelt om man kunde köra hem bilen...men efter tre försök så är batteriet slut. Suck å dubbel suck. Ja ja får väl bogsera hem den i allafall tänkte jag. Men ser ni så enkelt kan det ju inte va...för då avbryts mina tankar av att larmet på bilen börjar tjuta. Å det går inte att stänga av vad jag än försöker med!
Ja ja tänka om å göra om så fram med lina å binda ihop bilarna...bara för att upptäcka nej det går inte den andra bilen står för nära vi kommer skrapa hela sidan på den...så ber dotterns pojkvän att vända bilen...vad gör han då tror ni??? Jo men visst kör fast i en snödriva!!!!!!!

Men suck å stön det var ju bara att se det från den ljusa sidan...jag har ju en spade bilen så vi kan ju gräva loss oss. Å gräva fick vi nästan ända ner till Kina innan vi kom loss...men tror vi roa dom som hade fest ialla fall för dom hade ju världens show. En översnöad bil som larmet går igång på med jämna mellan rum å en stor familje bil fast i en snö driva!

Då är det ju bara att gilla läget! Men hålla sig för skratt när dottern är glö heta förbannad å bara gnäller. Jag som är trött å inte på humör är ju ett recept på katastof. Men vet ni jag bara orkade inte bli arg. Jag bara löt allt rinna av mig.

Så när vi fick loss stora bilen så drog jag igen dörrarna på forden å låste sen åkte jag hem å dumpa av dottern som fick va barnvakt medans jag å sambon samt dotterns pojkvän åkte för att göra ett nytt försök.

Sambon plockade ju fram sina gamla ungdoms kunskaper å lyckades få tyst på larmet men inte blinkadet.
Å med gemensamma krafter å mycket pyssel lyckades vi få ur bilen ur parkerings fickan. Sen åkte jag runt (för vågade ju inte släppa dotterns pojkvän bakom ratten igen) å så prövade vi start kablar...men icke sa nicke våga vägra starta bara satans ford! Efter en snabb koll i instruktionsboken så fick vi fram att pga att batteriet var slut så känner inte datorn i bilen igen nyckel...ja va kul!

Men vände runt på bilen igen å tog fram draglinan...å drog för hem skulle fanskapet!
Å hela vägen hem kom vi drog forden halva vägen sen hoppade den igång. så släppte dotterns pojkvän i forden medans vi åkte bakom. Visst han körde på lite extra å inte så van med fram hjuls drivet men han lyckades ungå att hamna i snödrivorna.
Väl hemma så slakta dottern pojkvän forden på batteriet.

Å jag å sambon dök ner i soffan med varsin kopp kaffe. Sen orkade vi inte mycket mer än att släpa oss uppför trappen under under täcket. Kommer ihåg att jag gosa in mig under sambons täcke å somnade gott i sked.

Så var min dag igår.

Idag har varit bättre men inte helt. Tror att jag ska ta med sambon imorgon efter vi lämnat ungarna på skolan å dagis å krypa ner i sängen å kramas. För jag behöver lite extra tyck synd om mig sympati!

fredag 15 januari 2010

Virus

Jag blir väldigt förvånad på hur naiva å korkade vuxna människor är.

Ta fenomenet kedjebrev via mail SUCK!!!!!!!!!! Folk fattar ju inte att det är ett sätt att samla ihop adresser till spamservrar. Som sen gör livet surt för mer än dig själv!
Eller folk på facebook som går med i grupper å som sen byter namn...men någon har redan skrivit bra om det så klicka här för att läsa

Men just nu sitter jag mest å bara väntar på att de små ska gå och lägga sig så jag kan få överta soffan å tv:n.

Har jobbat två nätter å har haft det ap trist för han jag jobbar för har varit inlagd på Usö så jag har suttit i en fotölj å bara haft datorn som sällskap...inte har jag kunnat gå ut å röka, göra lite natta mat, kolla tv eller vika tvätt. Ni vet allt som man gör bara för att hålla sig lite pigg å få tiden att gå.

Nu har jag bara kunnat sitta där i rummet å surfa runt på datorn...å hålla koll så allt är ok.
Men tiden går ju så vansinnigt långtsamt!!!

Men livet är tillbaka i sina vanliga gänger igen på söndag så skönt så skönt!

torsdag 14 januari 2010

Pung

spark skall utdelas inom snar framtid till el bolagen!

Gå över från analog teknik till digital teknik på alla våra kärnverk samtidigt under den tiden på året då vårat land faktiskt har vinter! Vilket faktiskt kan betyda mer än -5 grader!

Men samtidigt så är det ganska så intressant å se varje år vad för ursäkter el bolagen ska hitta på för att höja priset.
Det har sagts att det beror på för lite vatten eller för mycket vatten mm mm mm Sen så kan man läsa att el bolagen gör jätte vinster år efter år...är det bara jag som finner detta mer å mer konstigt?
Vad är det man i sitter å betalar hutlösa priser för egentligen?

För att läsa mera klicka här

tisdag 12 januari 2010

Meh

ont i ryggen va f*n ska det va bra för...men kanske ska skylla mig lite själv eftersom jag möblerat om två gånger idag i vardagsrummet.

Första gången gjorde jag när sambon inte va hemma...ni vet när katten är borta dansar råttan på bordet...men kände själv att det inte vart helt bra...så lossades som det regna när sambon börja komma med åsikter...man får ju va lite smart...

så nu sitter jag här å grämer mig...men fint vart det å bättre än innan...fick in mer rymd å yta i rummet så det känns bra...

Å när jag ändå va ifarten så bar jag ut alla julkartonger i förrådet. Men fy vi måste rensa där när det blir lite varmare ute...å fan va skit man sparar på fast jag rensat tre gånger på lika många år samt den jätte rensningen jag gjorde när jag flytta tillbaka till stan.
Blir så förvånad över allt skräp man tycks ha användning för å sparar på. Men när vi tar tag i förrådet lovar jag å svär att jag ska kasta allt som inte har varit uppe ur sin kartong på över ett år så vidare det inte är vissa minnes saker då...men resten ska bort!!

Tror jag...det låter ju bra iallafall!

söndag 10 januari 2010

Mamma

och pappa bjöd på mat idag...så det var vara att kliva upp ur den varma sängen vid halv tre å sätta fart på avkommorna å ge sig ut i det kalla vädret.

Det är ljuvligt att bli bjuden på mat...vi fick dill kött med potatis å sås. tjälknöl å potatisgratäng samt frukt sallad med grädde eller glass till efterrätt...sen hade hon kvar knäck sen jul så det fick bli fika bröd...gick nerför trapporna hos mor å far med en väldigt stin mage. Min mor är proffs på just dillkött. Jag äter tills jag mår illa så gott är det!

Sen var det väldigt gott att komma hem lulla runt mätt å go en stund å sen gå å krypa ner under täcket å kolla på morden i midsomer på svtplay. Var inte så dödligt trött som jag brukar vara när jag jobbar helg men lyckades slumra till en stund iallafall.
Men sambon som brukar kunna sova dygnet runt har just nu en period då han inte kan slappna av på kvällarna å stöd vila innan jobbet...men imorgon har vi inget planerat så risken att vi sover länge är stor eller så vaknar båda vid 11 sten pigga...

torsdag 7 januari 2010

Suck!

Har haft en sambo som har varit på rethumör hela dan!!

Okej det är kul den första timmen men andra tredje börjar man lixom tröttna...grejen är bara det att erkänner jag så blir han bara värre!

Det är bara att lägga han på ignore listan. Det är det enda som hjälper tro mig!

Men har tur för han ska jobba inatt å jag är ledig så jag kan få va hemma å ha det lugnt å skönt i några timmar till!

onsdag 6 januari 2010

Kallt

som fan är det!
Igår natt var det -25 det är fan inte mänskligt! Det är inge kul när det är så här kallt. Man kan inte vara ute längre stunder. Bilen tar en evighet för att bli varm. Det räcker nu lixom!

Men visst efter en varga vinter brukar det ju komma en toppen sommar så håller alla fingrar å tår som går för att det ska bli sant. Jag vill ha en riktigt varm å skön sommar. Känns som det var ett tag sen det hände.

Livet rullar på annars i vanlig mak.
Jobbar jämt som vanligt. Men har ork att umgås med folk igen. Har varit iväg till Ikea med BigT idag. Strosa runt mest å kolla grejor å småprata en bara vara eftermiddag. Väldigt trevligt!

Inatt är jag ledig så ska mest bara slöa framför tv:n men funderar på att krypa upp i sängen å börja läsa boken jag fick i julklapp...får väl se om jag orkar släpa mig uppför trappen...

lördag 2 januari 2010

Tänkte

försöka summera året som gått...

2009 började inte så bra...det va mycket tjafs å skit kastande...barn som va vilsna å kom och knackade på dörren var å varannan dag så man inte fick sin välbehövliga sömn.

Sen kom en ljusning en ny lägenhet stor nog att rymma hela familjen utan problem, som erbjöd skydd å som skulle kunna ge familjen en trygghet å lugn som var välbehövlig.

Vi flyttade in och jag började se en ljusning. Men ack så jag bedrog mig. Hyresvärden bestämde sig för att vi gjort nåt fel...kampen om att få bo kvar började.
Det var många sömnlösa nätter och känslan av att leva i mörker var total.
Men på nåt konstigt sätt blev det till en normalitet så livet fortsatte i sitt vanliga kaos Hot å trakaserier fortsatte men matades av pga avståndet. Men känslan av frihet va större. Jag kunde gå till affären å ut å göra ärenden utan att hjärtat satt i halsen å en ständig blick över axeln var där.
Kampen om lägenheten va värd det.

Tidig vår kom med en tung period med prov boende av den stora lilltjejen på heltid. Den andra kom bara på helger. Inget kändes bra. Trötthet å sömnbrist...en tid av en känsla av att aldrig riktigt va medveten om livet som passerade kom.

Men så kom det en ljusning. Vi gick tillbaka till det gamla schemat å helt plötsligt var det ljust ute...sen våren kom med kraft. Solen värmde å kroppen vaknade ur en dvala.

Vi fick nedslag i rätten men ändå nåt bra...vi slapp det övervängade hotet om avhysning å fick 3 månader på oss att hitta ny lägenhet.

Sommaren kom med några veckors sol å värme å vi var småbarns lediga, men när våra veckor kom så kom det dåliga vädret med besked. Tre veckor med ett evigt regnade å hur kul är det att försöka hitta på nåt skoj varje dag inne med tre små som bara vill ut å rasa av sig?
Jag och sambon fick en vecka utan småbarn å jobb. e
En lugn vecka som avslutades med en tripp till huvudstaden som slutande i kaos för att min dotter bestämt sig för att ha ff fest när vi var borta. Det var inte en rolig resa hem kan jag säga!

Under tiden sökte vi högt å lågt efter något som kunde va till allas belåtenhet, vi fann nåt som ingav oss hopp men så vart vi snuvade på mitt framför näsan av våra egna gamla synder. (den lägenheten står ff tom förövrigt)

Vi fick börja ta hjälp av det sociala mm för att få våran hyresvärd att hjälpa oss på något sätt.
Vi fick erbjudande på erbjudande om att få flytta till ett område som skulle ge oss samma bekymmer som vi lämnat bakom oss.
Fast på andra sidan stan.
Sambon skulle få cykla i mörker 1 mil bara för att ta sig till jobbet. Jag skulle få köra som en vettvilling på morgonen bara för att hinna lämna barn till skolan.
Hoppet om ett normalt familjeliv började kännas mer å mer avlägset.

Dagarna gick å veckorna rann i väg hemma livet var som vanligt. Vissa dagar känns det som livet bara var för bra för att va sant, andra som om mörktet skulle sluka mig hel.
Jag gick igenom en tid som inte va kul, jag kände mig sliten å orkeslös Kändes som inget skulle bli bra. Tvivlet över min kärlek till min sambo låg och gnagde under ytan. Alla motgångar gjorde att varje liten sak vart stora å oöverkomliga.
Det var många nätter då jag vaknade stor gråtande å att jag krampaktigt hållt i sambon. Men hans lugn å hans stilla kärlek gjorde att jag hittade tillbaka till glädjen i vårat förhållande. Hans enkla å lugna kärlek till mig bara fanns där hela tiden. Inget som hände rubbade det. Jag började inse att inget som hände kunde få han att tröttna å gå sin väg. Att han faktiskt älskade mig å att han gjorde allt för att vi skulle få en så bra gemensam framtid som möjligt och att det inte rubbades så enkelt.

Men så helt plötsligt ett samtal som vände allt!

Våran hyresvärd hade funnit en lösning som skulle kunna funka för båda.
Vi for i väg och tittade, å båda kände när vi klev in att här är vårat hem. Här ska vi kunna leva å bo tills vi fått ut alla ungar å våran tid kanske äntligen börjar.
Kontrakt skrevs å vi helt plötsligt hade en lösning å ingen av oss fattade hur det gått till.

Å här sitter jag nu i vårat hem som alla stor trivs i alla känner att vi hittat hem.
Jag å sambon börjar se mer glädje i tillvaron än motgångar vi har ork att umgås som ett par...vi har alltid stöttat varandra men nu så finns där en djupare å mer stabil kärlek som inte många har efter så kort tid.
Visst har vi några saker som väntar detta år som rättegången mot hans ex å det kommer nog bli till ett sällan skådad skådespel med många utspel innan det kommer att lugna sig.

Men tack alla mina goa vänner som funnits där å orkat lyssna på mig och stötta mig i alla mina motgångar.

Jag älskar er från djupet av mitt hjärta!

Men ett ljusare å bättre år än det som varit kan jag iskallt räkna med var så säker!