4 hjuling

är kul...

jag fick köra runt med en monster 4 hjuling på jobbet idag. Vi skulle flytta klädskåp från ett ställe till ett annat å naturligtvis skulle dom ner i en källare så det vart till att bära men denna gång gick det iallafall att använda hissen. Men kommer ha ont i kroppen i morgon samt ena knät som fick sig en rejäl smäll idag av ett av skåpen.

Mindre bra men men...har bara en dag kvar på sommar schemat sen går jag över på timmar å som det låter kommer det bli en hel del att jobba framöver så trevligt för plånboken :)

Mindre kul att komma hem va det dock...sambon har haft hela dagen på sig att städa undan gårdagen men allt stog kvar...han städade det för en timme sen å började med maten så det kommer ingen mat på bordet förrens om ca en 40 min allså över 1 ½ timmes försening med en över trött 4 åring är ju ett bra recept eller inte.

Längtar efter att ta mig en dusch å krypa ner i sängen å SOVA!!!!! Bara ett par timmar kvar tills det är helt legitimt för att göra så det är fet nice :)

Å min lilla son som fyller 17 år i morgon...min lilla plutt plutt:) Hur har han kunnat blivit så stor är mig ett under. Å vart har tiden flugit iväg? Känns som igår han va liten å va mammas kel gris.

Men än är han inte för stor att krama om sin mamma när hon behöver det iallafall och det är nåt jag hoppas att han aldrig växer ifrån för det skulle jag sakna mest av allt den dagen han slutat med det.

Nä ta och stressa på sambon lite så maten nån gång i kväll hamnar på bordet.

Rippan

är tydligen lagd.

Alla bråk beror tydligen på att jag inte kan se mellan fingrarna å ge med mig.

SÅ JÄVLA FUCKING FEL!!!

Jag blundar för mycket och behandlar alla lika. Men har jag sagt A så står jag för att jag sagt A.

Vägskäl

det känns som jag står vid ett vägskäl.

Efter lite över två års tid med ständig kaos. Ungar som gapar skriker och slåss och på det tonåringar som ska pröva sina vingar. Sen en sambo som verkar leva med huvudet under armen för det mesta gör att jag börjar känna mig slutkörd.

Jag älskar hela min knasiga familj. Inget snack om saken. Det är det ända som håller mig uppe.

Men att jämt vara den som ska ha sten koll för har inte jag sten koll så rasar hela strukturen. När man är så många som vi är så måste rutinerna vara konstanta.

Frukost äter man vid köksbordet. Lagad mat vid matsalsbordet. Godis äter vi på lördagar. Man borstar tänderna och håret varje morgon och kväll. Duschar gör man minst varannan dag. Sen går man å lägger sig snäll varje kväll senast kl 20 på skol dagar. Allså dom små. Dom stora kan bestämma själva när dom vill gå och lägga sig så länge dom sköter skolan.

Allt det gör att håller man dom rutinerna så fungerar vardagen så pass mycket bättre. Men att behöva kämpa med samma saker i snart två års tid gör att jag är lite trött. Sen att alla i familjen verkar tro att det bor en oavlönad slav här hemma som städar toa kök å håller rent i huset varje dag är ju mindre kul.

Jag provade att en kort tid inte hålla sambon under armarna när det gäller de små...vart en katastrof Jag vart bara mer stressad av att se att han inte kan planera vardagen utan att vara tids optimist.

Sen så har det kommit fram att sambons mamma och syster sagt att jag inte är nån bonus mamma. Vilket har gjort att allt jag säger och gör är skit och inget man behöver lyssna på enligt dom små. Det har även gjort att dom passar mer på pappa. Dom där tre minuterna då och då under dagen är fridlysta numera.

Det sorgliga är ju att det har varit dom stunderna som gjort att jag orkar. Men den ända som verkar märka att hela familjens sammanhållning är på väg ner i toa är jag.

För jag har mer än gärna lite kaos men det skulle vara så skönt med att få lite lugn och ro. Sen att vi ska ha de små mesta dels av tiden gör att den där veckan med bara dom stora hemma har ju minskat till 5 dagar varannan vecka å har en känsla av att dom kommer krympa till 3 dagar. Så den där veckan man har haft att hinna ikapp med sig själv krymper mer och mer. För dom dagar vi bara har dom stora hemma är sköna. Vi kan slappa mer och göra lite som vi själva vill. Vi behöver inte gå upp och servera frukost och plocka undan disk tre gånger om dan. Samt att jag inte behöver gå och plocka undan 1 timme varje kväll.

Jag får allså lite semester varannan vecka. Men det är snart slut på det. Visst jag tror att när de små kommer vara här mesta dels av tid kommer göra dom mer av stressade. Det kommer åxå att göra att vi inte behöver gräla om alla vardagliga saker för dom kommer att upptäcka att alla deras nya kompisar lever som vi gör. Att det är mer normalt än att springa vind för våg varje dag.

Sen så kasta in pappas död in i allt detta gör att jag inte finner tid att sörja. Att farfar dog är ju inget som direkt får mig att bli mer sorgsen men allt som kommer att behövas tas i tu med känns jävligt jobbigt.

En hel lägenhet samt förråd att gå igenom. Massa papper och tjafs som följer med i en bouppteckning ska göras. Och jag tänker inte lägga det på mamma. För det riktigt fula är att farfar lämnar inget efter sig till henne utan bara till oss barnbarn och hans syster. Så varför ska hon behöva ta tag i allt det för?

Så känns ju så där halv kul att behöva ta tag i allt det där just nu känns skit å piss.

Så i dag kl 17 har jag kallat till familjemöte och det är obligatoriskt att närvara.
Där ska jag säga till de stora att nu är det dax igen att börja hjälpa till och dax att göra ett schema.

För den näramse månaden kommer jag ha röven full så dom måste kliva fram och dra sitt stå till stacken.

Oj vart långt det här men fortsättning följer...

Vrrrrrrrrrrrrrrrrrååååååååål

ända i från tårna skulle behövas för att släppa ut all islka.

Fan kom hem efter en hel stressig dag med ett helt tajkon slut dom sista 30 minuterna. Så att kliva innanför dörren och hemmet ser ut som ett bomb nedfall kändes JÄVLIGT trist.

Men jag stål satte mig. Jag blundade hårt kasta mig ur jobb kläderna och klev in i duschen försökte skölja av mig jobbet samt rensa ur bruset i huvudet. Men inte fan hjälpte det något vidare.

Somnade ilsken fast jag msn chata med älskarinnan. Å hon är lika sur och arg hon med så kändes bra att inte va ensam om att kunna tänka sig att kasta ur alla ur hemmet och inte släppa in nån förrens dom lovar att skäpa till sig med att tro att äsch vadå städa det gör väl nån annan.

Nä tänker lägga ner detta med att alla tror att det är helt okej att skita ner för nån annan städar. Från och med imorgon kommer jag enbart städa efter mig själv. operation överlevnad innan jag går helt banans inleds kl 19.00 ikväll. För då åker jag till jobbet och tänker inte börja morgon dagen med att städa efter andra när jag inte ens varit hemma.

Samt tänker sätta upp en lapp på kylen där jag kallar till stort familje möte på söndag. Då kommer jag tala om för samtliga i familjen om att jag orkar inte längre. Jag kan inte städ efter 7 pers varje jävvla dag. Jag vill att alla börjar plocka undan sin egen skit kan man inte det så kommer jag börja spara in på gratis saker här hemma.

Alla hushållsnära tjänster som jag utför kommer hädan efter bli betal tjänster. OCH räkna med att dom inte är billiga. Det ska tamefan svida i plånboken för dom.

Jag räknar iskallt med att bli mång miljonär på detta å kommer inte skatta en enda krona!

Höst

väder ute. Och jag är så trött.

Trött på att vara trött. Trött på att vara sorgsen. Trött på att vara slutkörd. Trött på att komma sist i näringskedjan i familjen. Trött på att städa. Trött på att tvätta. Trött på att vara ekonomisk. Trött på att ha ansvar för att få en familj på 8 pers att fungera. Trött på att gå till sängs med tungt hjärta för känslan av att inte räcka till är stor. Trött på att behöva svälja gråten. Trött på att aldrig få bli riktigt arg å gräla med sambon högljud över att jag känner mig åt sido satt. Trött på att vara hela familjens chaufför Trött på att hålla käften ang hur småbarnen behandlar mig. Trött på att inte ha ork att umgås med mina vänner för jag är ledsen. Trött på att det alltid kommer nåt och sätter krokben för framtiden. Trött på att vara orolig för nästa månads jobb.

Det är säkert mer saker jag är trött på men är trött på att gnälla.

Det jag är rädd för att om jag släpper efter å låter allt skölja över mig kommer jag trilla ner i ett mörkt hål och inte ha kraft att trampa vatten tills jag hittar stegen upp till ytan.

Farfar

dog i dag. Han blev 90 år så han fick ett långt liv.

Han dog stilla och lugnt ingen av oss i familjen var med men personal på sjukhuet var med så hade dom gjort han jätte fin till det att vi kom så det kändes skönt att dom tagit hand om han så väl.

Nu måste vi bara börja med röjningen i hans lägenhet. Men föst så kan hans syster å dom få kolla vad dom vill ha sen så spar väl vi nån sak var men sen så åker nog det mesta på tippen.

Men ska först kolla allt som är värt att spara till mina när dom kan tänka sig flytta hemifrån. ´Å sånt som är värt att sälja. Vet ju att det finns serviser å sånt men resten är nog inte mycket att spara på. Men bara det att behöva gå igenom allt detta känns tungt just nu men när vi väl börjat så brukar det gå bättre.

Men nu i kväll ska jag ta mig en dusch å sen krypa ner i sängen å läsa bok. Orkar inte titta nåt på tv...för bara det att behöva flytta på mig från soffan till sängen sen känns som ett helt maraton. Så skippar det å tar raka spåret till sängen.

Stor

större störst.

Min små börjar sina nya gymnasie skolor i dag. Sonen han börjar på it utbildning å dottern ska gå ett år och läsa upp sina grundskole betyg. Hur i helvete kan dom ha hunnit blivit så stora?!


Resten av dagen har jag ingen anning om vad jag ska göra med eftersom sambon bara spelar å spelar å spelar. Jag rensade garderober i går så de små har bara hela å rätt stolekar i sina garderober. Så passa jag på att plocka undan sommarkläderna får väl se hur stort rama skri det blir på mellan tösen när hon upptäcker att hon inte kan gå å riva bland klänningar på morgonen innan skolan när det är 10 grader å regn ute.

Kan ju säga att jag är inte ett dugg upplagd för att ha dom mera tid. Jag är fysiskt och psykiskt trött. Känns som jag bara står och stampar på samma fläck hela tiden å inte kommer någonstans. Att så fort det börjar ljusna så tillar något ner i våra knän så tunneln blivit 7 km längre.

Å är så våldsamt trött på sambon just nu. Han har sumpat 4 dagar när jag varit ledig med att sitta å spela i timmar. Och inte verkar det som han märker att jag blir ledsen över att han väljer att änga sin tid åt ett spel i stället för att ta vara på den lilla tid vi får ensamma.

Visst jag kan åka i väg till vänner å fika å sånt själv men när dom jobbar eller verkar vara upptagna eftersom dom aldrig hör av sig längre så känns det inte rätt att ringa å tvinga på dom mitt dåliga humör. Jag känner bara det att dom får plocka upp mig hela tiden å jag bara utnytjar dom för att må bra. Så vill inte höra av mig heller när jag mår så här för deras skull. Jag vill inte sitta å stor böla och häva ur mig allt som jag är ledsen över just nu.

Visst jag vet att dom vill att man ska ringa när det är något för ingen av dom är tankeläsare. Å min kära vän Bigt ringer ofta å särsklit när han märker att jag mår dåligt. Det är guld värt. Men jag klarar inte alltid av att prata om allt för då är jag rätt för att jag trillar ner i mörkret å inte kommer kunna ta mig upp igen så bäst att låta bli.

Är

jag väldigt elak om jag börjar med att säga att maten ska ätas vid bordet samtidigt som alla andra annars kan man leva på mackor?

Det är väl okej om man har skäl till att vara frånvarande vid matbordet så somskola eller jobb men inte att man sover eller spelar.

Är trött på att vissa ska leva på oss andra å inte behöva göra nåt i gengäld. Utan bara kan skörda frukterna av familjens liv men slippa va en del av den. Nu har jag bestämt mig för att nu ska här ske en förändring antingen äter man vid middagsbordet eller så får man laga sin egen mat. Och sköta sin egen tvätt å städa sin egen skit.

Nu är det slut på snälla gudar nu ska gudarna vrede drabba dom ofrälsta!

Men

så trevligt att vakna kl 07 på en ledig dag å inte kunna somna om...

I går kväll åkte vi ut till mor ute på landet och tog en fika å pratade lite. Hade med mig både sambon å sonen och hans flickvän. Sonen tyckte det va kul att visa och berätta för henne om minnen från när han va liten plutt å spendera somrarna ute hos mormor.

När vi åkte hem åkte vi förbi coop å där fick jag gå in och langa energi dricka åt sonen. Fy på mig!

Väl hemma så trodde jag i min enfald att sambon vill ta vara på dom timmar som va kvar av kvällen å ägna mig lite tid men neeej då han satte sig å spela å där satt han kvar när jag gick å la mig vid halv tolv han kröp ner nån gång vid 02 i sängen. Å då sov jag djupt. Å i morse va han snabb upp å fick inte ens en godmorgon puss utan han for som en raket ut till dator å satte sig och börja spela...men såg att han skrivit på fb att han inte skulle spela åt i dag så där ljög han så tungan blev blå.
Så tänkte faktiskt dra på mig kläder å skita i honom han kan sitta där på sitt ruttna arsle å dör resen av helgen han är ändå inte intresserad av att spendera den lilla tid vi har ensamma tillsammans med mig så varför ska jag gå och hoppas på att han ska upptäcka att jag vill hitta på nåt att göra bara vi två?!

Nä skärpning i leden här ska det ut och roa mig på egen hand!

Barnfria

dagar å inget jobbande varken för mig å sambon står på schemat idag å imorgon...

Jag trodde ju i min enfald att sambon kanske skulle fatta vinken jag lagt så fint i ett par dagar men nä han fattar tydligen nada. Han satte sig genast och spela sitt jävla wow. Å vad ska jag då för driva tiden med?! Städa tvätta diska? Är det verkligen det enda jag ska syssla med så fort vi äntligen får lite egen tid? Städar å tvättar å diskar gör jag varje jävla dag ändå så nu när vi faktiskt har tid att göra nåt annat känns det ganska så meningslöst...

Bilen är borta för den vandrande vålnaden tog den till jobbet sen efter jobbet åkte han förbi ett par kompisar som lanar...å han har fortfarande inte dykt upp än...gissar på att han lagt sig ner å skulle bara vila i några minuter å där sover han fortfarande djupt 6 timmar senare. Å det retar mig tokig...jag vill ha bilen hemma ifall jag skulle vilja hitta på något...det regnar ute så att jag skulle sätta mig på cykeln å dra i väg är ju föga troligt.

Visst njuter jag av att det är tyst och lugnt hemma inga dörrar som öppnas å stängs var 5 minut inga små som tjatar å tjivas mest hela tiden. Men så har det varit i tre timmar nu jag kan det nu.

Jag måste vara en av Sveriges mest trögtänkta idioter som trodde att sambon faktiskt hade längtat efter att få ha mig för sig själv...men som vanligt så verkar han inte ens reflektera över att vi inte fått en enda timme för oss själva på snart 2 månader eller att jag saknar att få lite egen tid med honom Det är inget han verkar märka alls.

Ibland känns det som han glömmer bort att det faktiskt är vårt förhållande som måste hålla för att allt ska funka. För det är ju liksom grunden till allt. Att få ett bra förhållande betyder ju åxå att man måste orka hinna med att ägna tid till varandra, att man kan inte bra låta allt flyta på å tro att allt fixar sig. För det gör inte det. Inget funkar om man inte investerar lite i det. Å jag behöver lite mer än 5 minuter här å där var tredje månad efter att jag uttryckligen sagt att du jag måste få höra och se att du bryr dig. Att han då vaknar till å slår på stort å gör nåt fint är väl helt okej men att jag hala tiden ska behöva tala om att han måste vårda vårat förhållande känns ju så där. Jag vill ju att han själv ska vilja göra saker med mig själv för att han tycker det är kul att göra saker med bara mig å att han ser det som en rolig grej att planera inför.

Men neeeeej då. Han ser barnfria dagar som en utmärkt tid att spela eller göra nåt som HAN vinner själv på. För han trivs ju bäst framför datorn å ser det som en avkoppling. Visst jag unnar honom att ha egen tid inte alls det jag gnäller över utan det att han aldrig tycks tänka att det vore trevligt att hinna ägna sambon mer än 5 minuters kel tid utan att bli avbruten av något.

För det att bara ligga när små prata är tydligen nåt som inte alls verkar finnas i hans värld. I hans värld verkar sängen endast vara till för tre saker.

Sova på sin sida sängen.
Sitta och surfa å spela
Å så sex dom få gånger vi får till det.

Men nu okär jag inte hålla på att gnälla över detta längre så tänker stövla iväg med hårta kliv i golvet dra på mig en jacka å gå ut i regnet å städa upp skiten ungarna ställt till med på framsidan när det är färdigt tänker jag ta mig en promenad för att rensa huvudet lite för går jag på sambon just nu så bryter det bara ut i ett stor gräl å det har jag inte ork för idag. Utan sparar det till en dag då jag inte har gråten i halsen.

Tränat

på arbetstid!

Å jävlar va jag har tränat burit upp gym utrustning från en källare genom en spiral trappa...det va roligt den första vändan men sen va det lixom inte lika kul längre när svetten lacka å man va kläd i uniform...men jävligt glad över att ha pike tröja å inte stjorta iallafall. Sen dra tre pallar genom kulverterna å naturligtvis från den avdelningen som ligger längst bort till mitten bara som tur va. Men att det är svag lutning uppåt å pallen man drar väger 600 kg känns ju mindre kul men det tar lite på axlar å lår musklerna så nu har jag tränat hårt minst två gånger denna sommar hua va man får jobba hårt för sina pengar ibland.

Men det va ju snällt av dom att vi slapp stanna kvar efter 16 å jobba till 20 som jag hade tid till idag. Hade ju vart mindre mysigt att jobba 4 timmar ute på avdelning i kläder som stank svett. Både för en själv å för omgivningen.

Men kom hem å upptäckte att det va inte så tyst och stilla som jag trott för min dotter va hemma å ville väl fylla ut tom rummet efter dom tre små...men hon va snäll nog att laga mat till både sig själv å pojkvännen å även till sin bror å hans flickvän...men det där att jag å sambon gått och lagt oss en stund för att vils va inte så noga med.

Men imorgon å på fredag är jag ledig å det är sambon med så vi har faktiskt två dagar för oss själva...hur detta gått till vete fan å tror nog inte att vi kommer få ta tillvara på dom som vi själva skulle vilja å gissar jag rätt så tror jag inte heller att vi får vara småbarns lediga så mycket längre till...verkar som nån redan efter en dag med tre små hemma tröttnat...

Så att vi är smarta å tar vara på denna kväll i vår ensamhet vore väl alldeles för dumt. Räcker väl med att vi åt makaroner å köttbullar framför tvn å tog varsin öl är väl party nog tydligen.

Mupp

trött!

Tycker jag mest suttit på rumpan å arbetat i dag men nu när jag tänker efter så har jag nog inte gjort många sittningar...

Å lite roligt är det när ordinarie personal frågar mig om saker för dom tycker att jag har sån bra ordning å ett häst minne för allt :) så sträcker lite extra på mig inan jag däckar i sängen!

Men är lycklig för sonen har kommit hem!!! Å mamma har fått sin stora kram så somnar gott i natt!

Gött

som fan!! Laga söndags middag idag å gjorde köttgryta med rotfrukter å kantareller som svärmor kom förbi med i förmiddags å jävlar va gott det va!!!

Men jag bara undrar vad är det för fel på mig?! Jag kan bara inte göra nåt i köket utan att se ut som sju svåra år...mjöl på byxor å mystiska fläckar på tröjan...skulle jag behöva göra en akut utryckning till affären behöver jag 9 av 10 gånger byta kläder bara för att kunna visa mig utanför dörren!


Men det är så jävla roligt att våra vänner börjar dyka upp lite här å ta en kopp kaffe å snacka lite skit. Jag älskar ju att ha vänner över å sambon är likadan om det är såna han känner för han tycker allt att det är lite jobbigt med nya folk men det brukar släppa efter så där 30 min.

Men idag är jag trött och det där med att jag ska vara på jobbet kl 7.45 till 20.00 i morgon och två dagar till känns så där. Men stor lycka min son kommer hem i morgon eller på tisdag! Så som jag ska krama mammas lilla pojk!!

Kalas

har vi varit på i kväll. Dambons moster har fyllt 50 så var där och gratta. Vi vart bjudna på grillat och tårta synd bara att vi ätit 2 timmar innan vi åkte å att jag inte såg till att vi tog med chaufför för det bjöds på vin å öl...sambons släckt är ju lika tokiga som min egen så känns skönt att sitta och små prata lite man känner ju sig inte mal placerad om jag säger så.

Men fick en väldigt fin komplimang från sambons morbror (sambon har inte träffat han på 3 år). När vi kommer så går vi ut på baksidan och ska hälsa å när jag sträcker fram handen å säger mitt namn å sambon säger ja allså detta är min nya sambo säger morbror å fan kan du få tag på så här snygga tjejer :) Det kändes lite trevligt i 5 sec innan sambon min kläcker ur sig - ja även jag gör misstag ibland. Tack för den kära sambo.

Men vi satt en stund och små barnen va nöjda med att springa ut å in och äta och klappa på hundar så när vi skulle åka va dom nöjda å ville faktiskt åka hem.

Men när vi kom hem va ju klockan ganska så mycket så lilleman han åkte raka vägen i säng å jag hade hoppas på att tjejerna skulle åka strax därpå men se...grann tösen titta ut och så skulle det hoppas å grejas så nu har sambon lovat att dom skulle få kolla fil så dom lär ju inte somna förrens efter kl 23 i kväll...så vart det med den mys kvällen med sambon...

Han sitter ute på baksidan och lus läser nätet efter en ny tv...å jag irriterar mig på att tjejerna är vakna fortfarande å jag inte kan få kolla på tv alls...våran lilla tv som jag kunde ha tittat på dog ju för några veckor sen det knastra till ett par gånger å fräste sen dog den...jag som trodde den skulle hålla ett par månader till iallafall men tji vad jag bedrog mig. Får alltså vänta snällt tillsdom kommer i säng å då finns väl inget vettigt att kolla på...

Minneslunden

var jag till härom dagen...då åkte jag till den där min pappa samt mormor och morfar ligger. Jag satte mig på en bänk där i skogskanten å titta på alla blommor och anda minnes saker som man lägger där och prata lite med pappa. Jag släppte loss på tårana och lät dom rinna fritt. Och det va så himla skönt. Den dära klumpen jag gått och svalt i ett par veckor försvann nästan helt.

När jag suttit där en stund så kände jag att det va dax att röra på sig så åkte till den kyrkogård där sambons pappa ligger i minneslunden och min farmor å hennes föräldrar har sin grav. Där vandrade jag runt lite bland gravarna frö den kyrkogården har så fina gamla gravar där bland gravarna infann sig ett lugn i själen som jag inte haft på länge. Enormt skönt.

Men tror faktiskt att jag ska ta och göra det till en ritual att åka till båda kyrkogårdarna nån gång i månaden och ta en paus å släppa loss tankar å tårar.

Idag så ska vi senare i eftermiddag åka iväg till sambons moster som fyllt 50 å jag har ingen som helst lust till det som kommer efter...nämligen över trötta barn som fått en socker kick av all tårta kakor å glass...kul jul å få en lugn lördagskväll är ju inte på tal om.

Längtar tills nästa vecka då skolan börjar å rutinerna är ett faktum å det är slut på sena kvällar för de små.

Trampat

som en tok fram å tillbaka idag på jobbet men fan vad kul det har varit...det är sååå jävla kul att va ute på avdelning och jobba...lösa problem å prata med arbeteskompisar som forfarande tycker att jobbet i sig är skoj. Men fan vad ont i fötterna jag har. Är ju van att sparka cykel nätterna igenom. Så vandra i kulverterna känns lite långsamt...å fan va långt det blir till fots mellan avdelningarna

Men känns så trist efter vart på jobbet i 12 timmar å komma hem till disk i hela köket å allmänt stökigt i hela huset. Samt att se att sambon låter tjejerna vara uppe sent...så nu är kl två timmar senare än vanligt å dom är alla tre vakna...å jag som trodde att jag skulle få en fredagskväll framför tvn med sambon i lugn å ro vart dragen vid näsan så det vissla om det!

Men ska sätta fötterna i ett fotbad å sen fixa till benen lite har en hel skog på benen så ska unna mig det en stund å koppla av på så sätt...

Saker

jag gör för att roa min omgivning fast jag inte egentligen menar det...

Är allmänt klantig...välter kaffe koppar halvfulla med kallt kaffe...oftast över bord fulla med räkningar...smart drag där kan tyckas men sambon uppskattar inte det...eller så välter jag dom när jag ställt dom typ i sovrums fönstret det känns mintre smart när jag torkar väggar...

Sen så har jag en förmåga av att tänka rätt men så blir det fel när jag gör det...som i möbel affären...å vilken söt liten pall å sätter mig men det barkar ihop totalt å jag ligger på golvet å får syn på pris lappen sängbord 199:- oj uppenbarligen inte en pall...

Eller i kön på mat affären...lägger på alla varor men när jag ska betala så har jag glömt kortet hemma...eller kommer hem med allt utom det jag åkte till affären för att handla...kan ta mig tre trippar till affären innan den glömda varan hittar ner i korgen...handlingslappar är för mesar!

Sen så är jag fumlig...tappar glas å tallrikar lite då å då.... men med åren har jag blivit jävligt bra på att jonglera fast måste öva mer för även om jag hinner fånga saken tre-fyra gånger så trillar det i golvet sista vändan men snart så kanske jag kan fem-sex gånger innan det trillar i golvet å går sönder...å det är säkert mer roande för omgivningen...

Jag har även en förmåga att roa min omgivning med konstiga ord...egna på hittiga ord...dålig kvalitet på sängkläder som blivit noppriga kan få heta usch vad nippriga örngotten har blivit...

Men allt detta gör ju att man inte tröttnar på att umgås med mig för man vet ju lixom aldrig vad som kan tänkas hända när man är med mig å det tycker jag är positivt.

Sluta

röka..det gör min sambo så jag åker hemifrån för orkar inte med hans sura å griniga humör...får inte ens nöjet av att han blir rastlös å vill ha sex dygnet runt så va fan ska jag va hemma för å?!

Kommer

inte ihåg sist jag läst fel på ett schema men nu har jag lyckas...jobbar i natt med när jag trodde jag va ledig så hade bara fixat barnvakt tills i dag...FAN! Men löste det med att ringa dottern å det kosta sambon en hundring så va det problemet löst.

Å har ont i huvudet som en gnu för att jag sovit hackat å malet dom senaste dyngen...jag kan ju inte slappna av å sova när jag har vilade jour utan slumrar till så där en 30-40 min vaknar till kollar på klockan somnar om å sover 30-40 min så håller jag på hela natten så när jag kommer hem så är jag inte direkt trött men kroppen säger att jag ska sova å somnar i ett par sen är jag pigg å vaken...så kommer jag till jobbet å håller mig vaken å pigg fram tills det är dax att vila ja då börjar det om men piss sömn så inte konstigt att jag har ont i huvudet...men vet att imorgon så kommer svärmor å svägerskan å hämtar de tre små vid tio så efter det kan jag vara lös å ledig tills på onsdag eftermiddag. Å sambon han blir glad han för han jobbar till onsdag morgon så han får iallafall tre dygn med rejäl vila mellan jobb passen innan han ska ta å vända tillbaka till dagtid...å jag kan göra vad jag vill...ha ha va trevligt!

Sen så har sambon bestämt sig för att sluta röka. Helt allså inte börja snusa...så dom här tre dygnen lär ju bli muntra för ska vara duktig å sluta jag med...kan sluta hur som helst detta...men som tur är får jag gratis sluta röka produkter från jobbet så detta går nog fin fint.

Nu ska jag ta och gå och duka bordet för det är söndagsmiddag på G. Köttfärslimpa med potatis å sås med cholkadpudding med vispad grädde som efterrätt. Å det är JAG som lagat maten denna söndag!

Tung

i hjärtat å får blinka för att hålla tårana borta...hade tänkt att släppa loss och släppa ut allt men så klev största barnet innanför dörren för tio minuter sen. Efter ha vart bortrest i nästan en vecka. Å han såg ut att vara riktigt glad. Han har nog behövt vara borta från data å spelandet å varit med i verkligheten. Och from i morgon ska han jobba natt i en vecka det kommer ju vara en helt annan människa av han efter det.


Det får bli att ta mig en dusch å lite mat så sätta mig i soffan å glo på tv tills det är dag att åka å jobba igen.

Besviken

på att så fort nåt verkar gå åt vårt håll så ska nåt komma och sätta käppar i hjulen.

Nu har vi fått en sån där mespropp som ska reda ut situationen ang barnen. Så vi kommer få pressa å tjata och ifrågasätta för att det ska bli någon förändring. För som det har varit kan det ju uppenbarligen inte fortsätta. Å jag är trött trött å mera trött. Sambon som fått kämpa i snart 10 års tid känner sig ju mer å mer maktlös. Att dom aldrig ser till barnens bästa utan hela tiden vill se till vad mamman vill. Inte en tanke på att hon är sjuk å inte klarar av att ha dom utan oftast är det vi eller farmor som får gå in och stötta upp å reda ut när det händer barnen nåt. Att hon skadar barnen mer i längen å att dom skulle må bättre av att ha vara hos henne mindre tid...typ torsdag till söndag varannan vecka. Å att dom skulle få större trygghet av att bo här få en bättre skola och bättre socialt liv. Verkar inte väga så tungt i vågskålen.

Hon kan ju inte ge dom möjligheter till ett rikt socialt å meningsfullt fritidsliv. Så varför skulle hon ha dom lika mycket som oss som har alla möjligheter att ge dom det dom behöver är ju en ständig fråga som surrar i mitt huvud.

Vi kan ju se till att dom får gå på simskola eller nåt annat. Vi har ju en bra fungerade social samvaro. Inga av våra vänner håller ju på med skumma saker eller går och slår dank hela dagarna. Både jag å sambon jobbar å kan lära barnen om hur man blir en ansvarsfull vuxen. Medans hon som inte klarar av att köra eller skjutsa dom till någon meningsfull efter skolan aktivitet förutom att låta som springa lösa i området å leka med vem som helst bara hon får några timmars lugn. Är det vettigt?
Ne men som vanligt måste vi på peka å tjata men i slut änden så kan dom inte se att barnen skulle få det bättre hos oss i det långa loppet. Nä det vore ju synd om deras mamma inte synd om barnen som inte får alla möjligheter till en bättre framtid.

Så ni kanske kan förstå att sambon blir less på trött på att hela tiden få kämpa mot ett system som inte ser till barnens bästa som dom säger utan oftast ser till mammans rätt.

Å allt detta ska vi orka kämpa mot. Medans jag nästan går på knäna av trötthet. Då ska jag ha tre små som springer å tjatar hål i huvudet på mig så jag inte hinner känna efter hur slut jag är i kropp och själ. Sorgen efter pappa ligger ju där under ytan å bubblar men kan inte släppa loss den riktigt för det finns inte tid men att jag sätter mig och grinar i ett hörn för jag blivit påmind av något så minnet över pappa sköljer över mig. Sen en sambo som gått tillbaka till jobbet efter semestern å är helt slut över att byta dygns rytm. Å den tiden han är vaken gå mest åt att sitta framför datorn å kolla aktiekurser. För det är det senaste som upptar sambons all vakna tid...just nu spelar han inte alls utan bara sitter å läser kolumn efter kolumn med upp och ner gångar. Så då blir jag stående med all mark service här hemma.

Jag tvättar å städar lagar mat å tar hand om barn stora som små. Sen så är det katterna...dom små busarna välter ju saker å håller på så jag får gå och plocka och städa efter dom. Så jag känner mig trött. Våldsamt trött. Så att jag ska iväg och jobba två nätter å barnens ska iväg till farmor å faster känns som en välsignelse
Men ni ska se att då dyker väl dottern in genom dörren å kräver min uppmärksamhet.

Och på måndag ska se små med farmor å faster till Skara där dom har hyrt stuga över natten så då blir dom borta i två dagar. Å jag är ledig från jobbet. DÅ SKA JAG INTE GÖRA ETT SKIT!!!! Utan ska tillåta mig att ta saker när jag vill å göra sånt jag själv känner för. Så längtar så det nästan gör ont!

Överlevde

denna dag med nu ska jag bara hålla ihop ett par timmar till sen får jag sova...tjejerna har varit ovanligt lugna nästan hela dagen. Kan bero på att dom har varit med kompisar och lekt nästan hela dagen.

Men konstigt nog så ska dom bara ryka ihop minst två gånger per dag så tårarna sprutar å hårda ord bytes.

Sen så hade vi lillemans kompis från dörren brevid inne och lekte en stund idag. Första gången hon vågat komma in. Men lilleman har svårt att låta nån leka med sakerna på sitt eget vis...bilar å dinusarier får inte bo i bondgården :)

Jag har hunnit med att laga soffan...tyget under hade släppt å där kröp katterna in och gömde sig men när dom börja tugga på skummgummit fick jag nog. Sen har jag lagat mat X 2 tvättat två maskiner å kört en diskmaskin. Dammsugit på nedervåningen. Varit till affären å handlat med tre vilda ungar å en sambo som verkade som han var frånkopplad från verkligheten.

Men nu tänker jag inte gör mycket resten av kvällen vänta på att sambon ska se till att två tjejer kommer in i duschen å sen i säng innan han ska gå till jobbet...när han har tagit sina första kliv mot jobbet så tänker jag lägga mig på soffan å glo på en ny engelsk serie på 4:an...får se om det kan mäta sig med mitt älskade morden i midsomer!

Klar

blå himmel å sol vaknade jag till men nu börjar mörka moln samla sig igen så var nog tur att jag inte lovat att åka iväg och bad eller nåt sånt idag med de små. Sambon jobbar ju igen så hade varit skönt för han om vi drog iväg men nu fuckar ju vädret till det.

Får bli en städ och fixa dag istället. Passar mig utmärkt iallafall.
Nu ska jag ta och sätta lite fart har mest gått runt och släpat fötterna efter mig men nu får det va bra för ett par timmar fram över kanske eller så kastar jag mig i soffan en stund till...det låter mycket mera trevligt.

Lånar

sambons dator...å jag blir tokig!

Min står inne i sovrummet å sambon har jobbat i natt så vill inte bråka med att hålla på och dra fram sladdar å gjeja så lånar jag hans som stog på vardagsrumms bordet.

Å min har ju jag haft i ca 6 år jag kan den utan å innan jag kan skriva på den i mörker men denna blir jag tokig på för hans tangentbord är lite skjuter åt vänster för att få plats på nummerbordet eller vad det nu heter. Så händer flera gånger när jag skriver att jag sätter fingrarna på fel ställe å det jag skrivit blivit en lång gallematias...iom att tangentbordet är mer åt vänster så tycker jag att den blir svårare att balensera åxå.

Sen när jag sitter å grejar så helt plötsligt så tror jag att jag måste skaffa glasögon...för jag måste krypa in i skärmen för att se vad det står sen kommer jag på att jag nog haft två fingar på musmattan å då går nån jävla grej in å drar ner skärm storleken till 50% å då blir texten jävligt liten ska ni veta!

Men den är bra mycket piggare än min gamla harv det måste jag väl erkänna.

Sambon han sover å jag är ensam hemma med lilleman så det är lugna gatan. Bara lilleman som försöker locka fram kattungarna men dom vill inte leka men honom alls.

Vi var och hämtade dom i söndags eftermiddag. Två systrar. En helsvart å en svart med en vit svans tipp. Den med vit svans tipp är sonens å så lyckig som han var nrä vi fått in dom i buren å satt oss i bilen var länge sen jag såg han.
Bara det att jag fick ta kort på han!! Han som skyr kameran som bränt barn skyr elden.

Han har döp sin till Miss mouiske men vi andra diskuterar forfarande vad den andra ska heta.
Dom är fortfarande väldigt blyga men det börjar släppa. Dom vågar gå runt lite på upptäcks färder å busar med varandra. Men hör dom lilleman drar dom som avlöningen en fredag i baren.

Nu ska jag ta och gå och hänga tvätt sen så får jag väl se vad man ska hitta på med resten av dagen.

Bråkat

med tonårs dottern så det rök stockar å stenar å en å annan jord hög.

Det börjar med att hon kommer in genom dörren å är på piss humör och sliter huvudet av mellan tösen.
Som hon av 99,99% gör när hon kommer hem. Men den här gången så tröttnade faktiskt sambon rejält och fräste till då börjar hon gasta och skrika å tjafset börjar å jag tände till på alla 5.

Jag är så trött på att alla ska va snälla och rara mot henne men aldrig hon mot nån annan. Förutom när det handlar om att hon vill ha pengar.

Så försökte gräla med henne en stund men så drar hon upp samma skit som vanligt...att jag är världens sämsta mamma å att hennes pappa är så mycket bättre. han som inte ens kunde bjuda in varken henne eller hennes bror på deras lillasysters dop...

Så att jag ensam i alla år satt henne å hennes bror på första plats satt ett tak över huvudet å mat på bordet. Kört dom hit och dit varit på uppvisningar å andra saker. Allt sånt man gör för att dom inte ska sakna något. Men som vanligt så räknas inget av det.

Visst till viss del gör hon ju så för att såra mig. Å sen att jag inte tog hennes parti gjorde inte saken bättre. Så hon börja ju skrika om att hon vägrar att bo här å att hon ska flytta. Gasta tillbaka ett tag men kände bara att hon bara kastar skit å börjar med nåt nytt för att skrika å gråta så hon kan tycka synd om sig själv.

Så när hon skrikit att hon inte vill bo här så där en 10 gånger tröttna jag å sa bra gå härifrån å kom inte tillbaka för jag vill inte se dig mera. Å hon drog på sig jackan å drog. Å jag kan lova er att även om jag inte mena det så kommer jag inte stå och ta emot henne med öppen famn om tre dagar när hon ringer. För hon kommer ringa å vill att jag ska betala hennes present till pojkvännen.

Men denna gång så har jag fått nog. Jag orkar inte mer. Det får vara bra. Trivs hon inte här flytta så får du nog se hur roligt det är.