Knäna

håller faktiskt riktigt bra men får ofta ont på kvällarna när jag gjort långa pass och dom dagar jag haft mycket på schemat...men inte alls så som det gjort förr så håller tummarna att det ska klinga av.
Annars rullar livet på...igår fick jag nog satte ner foten och talade om en gång för alla att nu räcker det mig behandlar man med respekt!

Men det är tur man har trevliga och bra jobbar kompisar. Dom gör faktiskt jobbet bättre.
Men är trött...och jag skulle behöva en kväll ute med goda vänner men ingen har ju ork att höra av sig till en längre. Verkar som jag inte platsar på umgänges listan längre. Hänger ju på fiket och snackar skit med vänner å bekanta när jag är ledig...men det är allt jag träffar mina vänner numera. och fine vill ingen umgås med mig så får väl jag hitta på nåt annat sätt att roa mig på. Skulle ha gått på bio med sambon och en av fika kompisarna men så hade jag helt glömt bort att vi lovat att vara barnvakt till grannes unge. Så blev inget och sambon han vart glad då fick han sova lite extra innan jobbet.

Men drog iväg till affären och handla hem lite godis och chips med dipp så ska väl glo lite på brittisk kriminalare och sen gå och sova...imorgon funderar jag på om jag skulle ge mig på att putsa fönstren i köket och i vardagsrummet ...men än så länge har jag alltid lyckas hitta nån ursäkt så jag slipper..får se om jag kan hitta nån imorgon med...

Lat

dag...har inte gjort många knop idag. Väldigt skönt! Imorgon på eftermiddagen ska vi ut till svärmor där hennes stor bonde till granne ska ha nåt ståhej med traktorer och grejor. Medans barn och sambo och svärmor går på åkern och kollar på traktorer tar jag svampkorgen och vandrar ut i skogen. Sen om jag får svamp eller inte är inte det som räknas utan vill bara ut och traska i skog och mark och ta igen mig lite. Men gissar på att mellantösen kommer försöka sig på att hänga på men se det kommer jag säga bestämt nej till. Behöver tiden i skogen för mig själv.

Men nu hör jag hur sängen ropar högt till mig att krypa ner...så bäst att göra som den säger.

Satt

och pratade med några av jobbarkompisarna om hemma livet...och jag berätta lite om hur jag har det med sambons barn...då får jag frågan hur står du ut?

Och jag har inget bra svar...eller enkelt svar. Men samtidigt så ser jag inte mina barn och hans barn. Vi är ju en familj och vi har valt att slå oss ihop och med sambon kom det 4 struliga barn. Det va ju bara att välja. Och jag gjorde ett val. Och det valet kan jag ju inte bara gå ifrån...jag valde att ta ansvaret för 4 st barn. Men visst jag blir tokig emellanåt får lust att ställa mig och skrika och vråla och lägga mig på golvet som en 3 åring och sparka och skrika tills jag får som jag vill.
Men vad jag har svårast med är ju sambons envetna sätt att blunda för saker...så jag blir den elaka som får sätta stopp och dra en gräns. Det och att sambon ofta och mycket stoppar ner huvudet i datorn och försvinner från omvärlden. Det retar mig enormt.

Men så finns det stunder under dagen som väger upp allt skit. Små ögonblick av ren glädje. Dom som gör att allt är värt det. Dom som ger en kraft och styrka att ta sig igenom dagen in i nästa dag.

En

hel dags ledigt hade jag igår...börja med att jag vakna as tidigt och va pigg...städa sovrummet och plockade och grejade lite sen åkte jag och sambon förbi en snabb sväng hos mamma och jag kollade lite på några saker hon ville ha hjälp med. Sen upp på stan och tog en fika med lite vänner satt och snacka skit och kolla av läget mest.

Sen hem hämta lilleman och byta barn...lilleman hade ju fått löfte om att få en ensam dag hos mamma stora lilltösen hade ju fått sin dagen innan så skulle byta henne mot lilleman.

Så det va bara två töser hemma igår och jävlar va lugnt det va. Min stora son satt på baksidan med sina vänner och drack några öl...dom va relativt lugna visst det va väl lite hög ljudnivå ibland. Men roligast va när dom skulle gå...min son och dom andra stog vid balkongdörren och små prata lite så som lite små fulla pojkar gör när jag ser där står min son lite små gungades på fötterna...men jackan ut och in...på pekade lite fint. Du köra son om du vill komma in på krogen så rekommenderar jag att du vänder jackan åt rätt håll. Han titta ner på jackan och börja skratta han vänner börja skratta sonen tar av sig jackan börjar greja tar på sig jackan ut och in igen...då kunde jag inte hålla mig längre.

Han är bra söt sonen min...han blir inte otrevlig eller så utan bara mer glad och social men det känns i mamma hjärtat att se sonen lite berusad kan jag ju lugnt erkänna.

Nu på morgonen va jag helt förundrad...det märktes så väl att gaphalsen lilleman va borta tyst och lugn kom töserna upp. Men efter frukosten så började tösernas vanligt tjafs och bråk...så lugnet varade nån timme, sen va kaoset i full fart igen. Och tidigt imorse börja extra tele surra. Oj oj oj lilleman hade ju hostat inatt och då blev det jobbigt för lilla mamma fick ju inte sova sina 11 timmar. Gnäll gnäll gnäll...och så späde hon på med att nu va ju hon minsann sjuk så vi va tvungna att hämta lilleman tidigare. Jo men tjena att hon blivit sjuk...snarare lider hon av att alla getter gick på bete samtidigt och alla gick vilse på vägen tillbaka och vart uppätna av ett gäng vargar. Å mot det finns det ingen bot.

Det

är nåt fel på min sambo.

Hans dator bara gick och dog eller ja hans skärm...och alla andra skulle jaha det va det kanske vrida och vända lite datorn klia sig ihuvudet...inte min sambo han kastar sig på sladdar och grejor och kopplar upp datorn till tvn...och börjar felsöka. Och tror ni han kommer ge sig? Nepp inte en chans fast risken finns att han gör det värre av att hålla på och leta fel än att bara inse gå till en data verkstad och lägg upp den på disken säga den är trasig laga! men det bär emot han som fan...han kan skita i att laga och ta hand om levande saker så som våran relation...varför engagera sig i det och försöka laga det? Det är ju inte en tekniskt pryl som han fysiskt kan visa upp kolla va jag lyckades laga!

Så

kul att komma hem tre dagar i rad och huset ser helt upp och nervänt ut.Idag hade sambon startat diskmaskinen det va ju bra...men resten av huset ser förjävligt ut rent ut sagt...och jag hinner inte och orkar inte jobba som en tok hela dagen sen komma hem och hitta hemmet som en upp och nervänd värld...när sambon är hemma och är ledig...nu säger ju han att han är sjuk...jomen tjena att han har 39 graders feber och ligger och feber yrar utan bara det att han sover hela förmiddagen och sen kan han inte osva på natten för han är inte trött och då ligger han och känner efter och hittar att jo jag har nog ont i magen och jo jag har nog lite ont i kroppen...det kan inte bero på att han gör för lite och bara sitter framför datorn? Så kan det nog inte vara...det vore nog för enkelt.

För han är inte sjukare än att han skulle klara av att ta och gå en sväng med dammsugaren eller fixa med tvätten. Värre sjuk är han inte. Utan jag får komma hem och bli förbannand över hur det ser ut och ta tag i skiten och han sitter och ojar sig och sen skriver på fb att han får dåligt samvete av att han är sjuk och fått lägga över allt på mig...vad är det för fel att säga det i ansiktet till mig?

Nä det där att packa en väcka och dra iväg ett tag verkar mer och mer lockande han kanske skanar kon när båset är tomt!

Mardröms

scenario. Hade sjuksköterskans bil igår när jag jobba...och i den sitter det ett alcolås och den är ALLTID seg men igår så säcka den ihop totalt det gick inte vad jag än gjorde...ringde efter jobbarkompisarna som kom dom blåste men nej då det bara inte gick. Så bilen fick stå kvar. Nu var det ju tur att jag jobbar i mitt område så jag kunde ju enkelt gå tillbaka till kontoret men skammen att behöva berätta för både chef och sjuksköterskan att tyvärr nåt har inträffat och bilen vägrar att starta. Så det vart att ringa tekniker och dom kom men dom skaka på huvudet oja sig lite och så plocka dom bort alcolåset...och sjuksköterskan kom och vart jätte glad att jag hade pajat hennes alcolås. Så jag vart enormt lättad för jag hatar att ha sönder nån annans saker.

Igår kom jag hem och det såg förgängligt ut hemma det va disk på hela bänken och tvätt på hela tvättstugegolvet...va bara att börja städa...vad gjorde sambon? Jo han satt vid datorn och gjorde nåt extremt viktigt med nåt som säkert kunde ha väntat tills efter han städat upp...när jag hade tagit han om skiten så tog jag mig en dusch och sen gick jag och la mig och sov...somna som en sten.

Vakna under natten av att sambon snodde runt i sängen...och mycket riktigt...han väl säga att han är sjuk...nåt med att han hade ont i lederna...men buhu så synd om dig...han gick upp i morse körd iväg ungar till skolan men oj så han stöna och stånka...jag bara bet ihop gjorde mig färdig och gick till jobbet. Men hann inte mer än in i hissen på jobbet så kom jag på men va fan matlådan ligger kvar hemma...åkte hem en snabbsväng innan frukostrasten och hämta den...då låg han och sov...tjena att han va sjuk han hade bara suttit uppe med datorn och grejat så han behövde sova. Nu har jag skickat iväg han för att handla...och så kom jag på att fan vi behöver sköljmedel ja då har han gjort som vanligt...lagt kvar mobilen i bilen...smart!

Men idag är jag riktigt trött. Men tänker hålla igång tills de små gått och lagt sig sen blir det en dusch och så sova för hela slanten!

Blir

så jävla less och irriterad mellantösen käftar och är allmänt störig. HELA JÄVLA TIDEN! Säger jag till att hon inte ska stoppa ner fingrarna i maten kommer det ett kaxigt svar tillbaka. Och så är det hela tiden timme ut och timme in. Dag in och dag ut. När ska hennes ilska gå över? Jag är inte boven i dramat det är hennes mamma som är sjuk och inte kan ta han dom sina egna barn utan sambon deras far med mig har fått tagit över hela ansvaret. Är så jävla trött på detta så ni vet inte.

Har bestämt mig att sätta hårt mot hårt jag tänker inte backa en meter utan fortsätta med samma regler samma rutiner och jag vet ju att det är bra. Kuratorn säger ju att vi gör rätt så bara att traska på i strumporna.

Utråkad

as hell!
Tagit det lugnt i två dagar och vilat och varit sjuk i magen...vaknar kl kvart över sju och kan inte somna om en ledig söndag...vågar inte dricka kaffe utan dricker the. Har ätit frukost har läst tidningen. Tvätta och diska samt städa gjorde jag igår. Har en jätte hög med tvätt att vika sen är allt fixat...men det är inge kul ju! Bara bajs på alla kanaler på tvn...sambon han sover efter ha jobbat natt...jag är nog inte gjord för att vara för mycket ledig!

Hur går det då för sambon å mig? Tjaaaa får fråga varje dag utom i fredags vad han varit glad över. Nu har ju han inte riktigt fattat vad det går ut på men orkar inte rätt han. Men han försöker. Det får jag väl vara glad över. Jag är däremot vågar inte lägga ner energi på att göra allt jobb själv...särskilt inte när sambon inte verkar vara helt intresserad på att göra sin del. Får väl se under veckan nu när han är ledig om han kanske kliver fram och tar för sig lite mera...men är vansinigt trött på att vänta.

De

va roligt att få långväga besök. Sambon vän är ju även en bekant till mig så det vart ju naturligtvis snack om gamla tider och vilka dumma hyss man gjort. Han har gått och skaffat sig en vacker fru med åren åxå. Och vad barnen va lika honom! Så klart gick vi igenom gamla kort och skratta oss harmyta åt alla frisyrer.

Men skämdes som en hund åt att hemmet såg ut som ett övergivet öde hus. Men när jag förklarade att jag jobbat röven av mig hela veckan och att sambons så kallade hjälp är lika obefintlig som den alltid varit förstog som att jag arbetar i motvind och i en väldigt lång uppförsbacke. Men hann att plocka undan det värsta innan dom kom.

Så var det detta med min mage. Få såna buksmärtor emellanåt att jag inte vet vilket ben jag ska stå på det är bar att sätta sig ner på närmaste stol och andas djupt till det värsta släpper. har tryckt i mig en liter blåbär proviva och hoppas på att det ska jaga bort vad som nu bråkar i magen. Men tycker det är konstigt...har haft bukras i snart tre veckor fast nu är det ju inte pga antibiotikan utan nåt virus eller så...borde inte jag börja trilla lite i vikt kan man tycka...nä tycker snarare jag traskar upp i vikt!

Jobba

7 dagar i rad samt ha mag ras dom två sista dagarna har gjort mig lite matt kan jag lugnt säga.

Men gick och la mig tidigt igår och vaknade vid sex imorse och kände mig utvilad. Men somnade om och vaknade kl halv tio tänkte genast å lite kaffe på det här och jag är nog en ny människa...jomen tjena. två sväljar kaffe senare och magen vände ut och in...bara att sitta och låta det rinna ut lite och kall svettas en stund...det luktar inte mumma längre i badrummet.

Men lagom som jag suttit färdigt på min tron så ringer hemtele och en mystiskt röst frågar envist efter sambon...jag förklar snäll att nej han sover han jobbar natt serdu. Men frågar tillbaka vem kan jag hälsa söker honom så kan han ringa upp när han vaknat? och det visar sig vara en av hans älsta bästa vänner...som ska till stan och hälsa på sin familj...å vad kul det ska bli att väcka sambon lite tidigare och säga att hans vän är i stan och vill träffas!

Jag hade planer på att kasta på mig lite kläder och dra iväg till affären men avvaktar nog lite. Pga magen. Men nu verkar den ha lugnat sig lite så vågar nog dra iväg en sväng...måste ha maskindiskmedel...det är disk på hela bänken.

Imorgon

har jag sovmorgon! Vilken lycka! Jag kan ligga kvar och dra mig till strax före 8 alltså nära på två timmar med extra sömn.

ZZZzzzz

jobbar en dag tur sen har jag sovmorgon. Och jävlar vad jag ser framemot att vara ledig i helgen här ska sovas på seriöst hög nivå! Och så va jag och boka nya turer. Så har fått 22 dagar att jobba denna månad. Blir fint nästa månad. Och så dom dagarna jag jag hade korta dag turer öka hon på så jag fick hel dagar gött mos. Och ser ut som att det blir fullt upp nästa månad åxå!

Men jag är trött som ett as och idag va det ju full storm ute det va fan inte roligt att cykla då kan jag lova...fan stog upp i motvinden och kom inte en meter fick gå med cykeln och det va inte lätt det heller för det kom hast vindar som tog tag i cykeln som gjorde att jag höll på att lyfta med cykel och allt. Gissar på att jag kommer ha en grym träningsvärk imorgon!

Jämställt?

Jag städar och tvättar jag plockar och jag grejar jag lagar mat och jag fixar. Sambon hjälper till han med...men jag hjälper aldrig till med att tvätta bilen eller greja i trädgården. Varför då kan man ju då undra.

Jo det är så enkelt att går jag in i hans områden så hänger han över och ska instruera hur man bäst gör saker. Så jag har tröttnat. Och skulle jag ta fram borrmaskinen och fixa så hängarna i vårt rum samt knopparna på garderoberna hamnar dit dom ska skulle han komma som ett skott och tala om vad för fel jag gjorde. Så jag rör inget sånt längre. Har tappat lusten för att greja med verktyg sen så är det ju det att han sprider ut allt i hela lägenheten samt ute och i förrådet...han har ingen koll på vart han har nåt snart...för jag har slutat lägga sånt på rätt ställe. Har han inget intresse av att hålla ordning på sina verktyg så varför ska jag se till att allt hamnar på sin plats.

Men i helgen tänkte jag vara lite ful. När han drar till jobbet så tänker jag borra upp både krokarna och knopparna. För är han inte hemma kan han inte säga nåt!

Så

ser jag ut i en 4½ årings ögon...tja är ju jämn tjock och rätt så lång...dock väldigt korta tax ben...

Jo

fick pratat lite med sambon igår...och nån väska är inte packad än. Fick väl ur mig det mesta och jag erkänner...det blir en ond cirkel...jag blir sur och grinig och drar mig undan. Sambon gör trevande försök och jag vill att han ska kämpa lite men han tar det som ett totalt nej och backar undan. Och jag blir mer sur. Så visst en del är mitt fel det kan jag erkänna. Men han börjar inse att allt kan inte vara på hans premisser utan han måste börja mötas halva vägen. Att grunden är ju så pass mycket värd att den är det bästa vi har så att ta den enkla vägen och trava på och låta saker förfalla är inte så smart.

Men vi har lovat varandra att från och med idag så måste vi en gång om dagen säga nåt man är glad över att den andra har gjort. För att börja komma ur den onda cirkeln. Nånstans måste man ju börja och varför inte börja med att visa varandra uppskattning.

Det

gick så där det dära pratandet.
sambon gick in i försvars läge på en gång och gick till anfall för att dra fokus från det vi behövde prata om...försökte ta upp det igen senare när vi gått och lagt oss men fick till svar...men vad jag va på väg och somna. Idag verkar det som han låssas att det regnar.

Suck. Men tänker inte ge mig. För en gång skull så måste vi nog bli riktigt osams innan vi kan lösa nåt och komma tillbaka igen. För nu får det vara bra. Det går inte längre.

Hade

ju tänkt att vara snäll och tacka ordentligt för datorn men det satte de tre små stopp för genom att börja krångla när dom skulle gå och sova. Så nehe blir inget med det. Sorry sambon. Men gissar på att han inte skulle orkat ändå. Eller haft värk i stortån eller haft blodförlust.

Oj

nu är det bäst jag börjar öva på mina gymnastiska kunskaper...sambon köpte mig en ny dator idag...

Fan

va dum jag är...idag kom jag på varför jag går runt och är så deppig.

Jag måste ju ta tag i nåt jag inte velat göra på många många år. och det kommer kosta mig...både det att vara borta från jobbet och att själva tandläkaren kostar ett arm och två ben. Och så närmar sig jul och alla födelsedagar. Visst jag kunde vara smart och lägg ner lite pengar och köpa det mesta nu innan sen så ta och boka tid och göra behandlingen hos tandläkaren strax före jul och så på så sätt ha råd med allt...men alla funderingar och tankar gräver ett hål inom mig...jag vill ju aldrig vara den som gör att barnen inte får allt dom förtjänar. men nån form av lösing hittar jag väl på...nånstans trollar jag med knäna och vips så fixar det sig...ska bara tänka ut hur jag trollar.

Asch

hur länge ska jag ha magras då? va vänligen och tala om det för mig snarast...tänkte att jag snart skulle slippa springa och lassa ur två gånger om dagen. Jag kan detta nu lixom.

Nog om bajs...nu till hunden...den håller sig borta på jobbet men hittar mig på vägen hem. Tur jag jobbar 13-22 imorgon...lär ju vara lagom muck när jag kommer hem imorgon. Men om nu inte jobbet ringer och har panik på torsdag fredag så betyder det att jag och sambon faktiskt får två dagar hemma när alla barn är skolan. Det kanske kan ge oss lite tid att bara prata. Och jag ska göra ett stort försök att övertala sambon att sluta smida planer ang ny bil och en extra sidinkomst. Han måste förstå vad tid det kommer ta och vad lite tid han har att ta av.

Men hunden på min rygg talar om för mig att jag hoppas på för mycket att sambon aldrig kommer ge upp sina planer.

10

dagar med antibiotika och 3 dagar utan å magen är fortfarande paj. Verkligen jättekul att ha babianrumpa.

Sen har jag slavart bort fjärren till tvn och den dära jävla hunden vägrar att lämna min sida...just nu har den hoppat upp på ryggen och viskar elaka saker i mitt öra...igår kväll fick jag ett anfall av pappa saknad. Så grina loss en sväng. Efter en stund kändes det bättre, men hund skrället kröp bara under sängen och gömde sig några timmar...för den slog följe direkt när jag klev upp ur sängen imorse.

Djäfla skit hund!

Min

svarta hund börjar följa mig i hasorna...vilket är ca två månader tidigare än vanligt.

Jag skulle behöva lite ömhet och närhet från sambon...en kväll i soffan med en miljon tända ljus en bra film på tvn...inga datorer på och barn som somnat utan gnäll. Att bara få ligga i soffan med huvudet i sambons knä medans han snarkar och jag låter tankarna vandra iväg på allt som skulle blivit gjort i somras som aldrig blev av.

Men den dära svarta hunden säger att nej nåt sånt kommer inte att hända...barnen kommer att börja krångla till max varje kväll...sambon kommer vara ap trött varje kväll han är ledig eller vara våldsamt upptagen med att pilla med datorn och ruva på nya långsökta idéer som gör att han kommer bli okontaktbar i dagar och veckor och kan bara prata om sin idéer och sina planer utan att fråga eller prata med mig om nåt av dom.

Min känsla av ensamhet kommer växa och jag kommer bara trilla djupare och djupare ner i mitt mörka hål den svarta hunden så fint grävt åt mig...att jag skulle få kraft och putta ner den jävla hunden själv i det hål han grävt kommer jag inte få. Att leva en tagel skjortan under alla kläder under flera månader tar på krafterna...men är ju så duktig att jag sällan visa hur jag mår. För nånstans inom mig så finns det nån spärr som bara inte kan lita på någon att prata med allt om...sån har jag alltid varit och kommer nog alltid att vara...att bära bördan själv är ju så mycket bättre än att släppa in nån bakom masken.

För hur vore det om folk verkligen visste hur man mådde egentligen? Det vore ju hemskt. Nu råkar jag ju ha väldig fina och bra vänner inget fel på dom alls. Men det är inte dom det är fel på utan mig.

Äsch

det är ju ändå lördag så drog fram lite ost kex och hällde upp ett glas vin...satt här i min ensamhet framför tvn och surfa runt på nätet och glodde på tv och drack mig ett glas vin...men fan det va gott med ost å kex så dom tog slut före vinet...dåligt planerat av mig. Men kommer nog somna sött iallfall!

Tur

man har ibland...jobbat fredag och lördag men ledig söndag så jag får en sovmorgon när de små är borta och en hel dag att lufsa runt i morgonrocken. Jösses vilken lycka.

Men visst det är lite trist att jobba kväll när sambon jobbar natt...hinner ses i dörren typ. Och imorgon lär ju han vara halv död sen ska han hämta hem de små...och så går karusellen runt runt igen.

Lite

klent virke i dagens ungdomar...sonen frågade snällt om han fick ta hit lite kompisar och sitta ute på baksidan och festa lite idag...ja det är lugnt sa jag eftersom man fyller bara 18 en gång. å hans vänner kom och jag hjälpte till att plocka ut högtalare och en laptop köpte chips och ostbågar. Dom va städade och trevliga i ca 2 timmar sen hörde jag att det börja gå lite överstyr. En av killarna hade tydligen inte lärt sig vart hans gräns gick för han börja få grymma balans problem så han välte nästan borden ett par gånger...men lät dom hållas en stund till fast jag höll ett vakande öga från fönstret bakom gardinerna på övervåningen.
Men när sonens överförfriskade vän spydde i hörnet på vår baksida kände ja nja...nu tycker nog jag att det får vara bra...men då va kl över 21 så då ville dom andra ändå så dra upp på stan och prova sina party trix på nån lokal.

Men dom andra va duktiga och städa upp och samla ihop alla flaskor och buskar. Jag fick kasta en hink vatten på spyan...men nästan alla av sonens vänner som han haft länge som träffat mig många gånger förr va nog med att tacka och hälsa och så. Även vissa av dom jag aldrig sett förr. Så jag får väl säga att dom skötte sig.

Annat va det gamla goda tiden när man festa till 5 på morgonen...men det behöver jag väl inte prata om till sonen att han och hans vänner borde börja pyssla med?

Då

va det sambons tur att fylla år. Idag blir han 43 år. han fick en ny morgonrock eftersom han gamla hade hål under armarna och det va dreadlocks på halva framsidan. Sen fick han tre par nya kallingar...och när han va och lämna de små på skola och förskola i morse gick jag och kasta tre gamla par ur hans kallisong låda. Rätt ska vara rätt!

Och så har jag bakat en hallonpaj till honom och resten av familjen som dom kan mumsa på när jag är på jobbet.

Men va uppe på stan och fika lite med vänner och bekanta. Det är alltid trevligt att bara sitta och snacka lite...fast jag oftast är ensam tjej, men det är faktiskt lite skönt att sitta och prata med boysen för dom verkar bry sig lite om hur man mår efter allt som hänt och vad som ska hända näst. Nä nu duscha och fixa till sig lite sen iväg och jobba lite. Ska bli skönt att komma hemifrån..särskilt eftersom mellantösen åkt på utegångs förbud igen efter bara en dag utan...men gissar på att sambon kommer göra som vanligt...släppa lite på gränserna när jag inte är hemma för att han har så MYCKET annat att ta hand om när han är själv...gissar även på att allt kommer stå kvar på matbordet åxå när jag kommer hem. Som det brukar.