Hur

Skulle du göra?

http://newsner.com/2014/12/de-filmar-en-hemlos-som-forsoker-stjala-mat-men-nar-du-ser-vad-den-har-killen-gor-kommer-ditt-hjarta-att-smalta/

Vill

Inte men börjar inse att det enda som kan lösa situationen är att packa väskan dra så långt jag kan.

Spelar inte längre nån roll vad jag gör vad jag säger för ingen ser vad jag egentligen gör.

Utan väljer att se dom små fel man råkar göra å gör dom större å större å större till det är det enda man ser å lägger energi på.

Blir

Det någonsin bättre? 

Lär sig barn att lyssna?

Kan sambon lära sig att göra saker på en gång inte fördröja allt i oändlighet ?

Kan stora barn bara skaffa sig ett jobb bli oberoende å flytta hemifrån?

Kan galna ex bli friska å ta sitt ansvar hela tiden inte bara när det passar att äta sin medicin?

Kan svärmor sluta särbehandla sina barnbarn ?

Kan min pappa sluta vara död?

Kan pengar växa på träd?

Lycka växa i grönsakslandet?

Varför är man inte född med silversked i munnen där nån alltid spolar rent banan åt en?

Nä

Tar fan en spade å gräver ner mig.

Hur jag än gör vad jag än säger hur mycket jag väger för å emot så blir det alltid fel.

Fel ord fel val fel fel fel.

Ägnar jag tid åt en blir den andre svartsjuk. Får skit kastad på mig.

All min tid räcker aldrig till. Jag kan aldrig dela den rättvist.

Ha tomma tvättkorgar är utopi.

Rena golv är rena i 20 minuter.

Glada barn vid matbordet existerar inte för den kan inte äta det å den andre inte det för det är äkligt. 

Kan inte va lika snygg som för 15 år sen.

Har inte ett pengakonto som aldrig sinar.

Har inte tid att umgås med vänner.

NÄR FAN FÅR MAN RIKTIG SEMESTER !

Long

Time no see

Har ju inte samma behov att vräka ur mig saker som förr.

Vet inte om det är för att man har landat lite mera eller om det är för att man har släppt å pratar mer med mina vänner.

Att dom orkar lyssna på allt mitt gnäll förstår jag inte alltid men det gör dom.

Men just nu är det många tankar å många funderingar som måste komma i rätt ordning innan jag ens vill sätta ord på dom.

Det är lilleman som måste genomgå en lång utredning å många tester å prover innan vi får alla frågetecken kring varför han pratar som en 2 1/2 åring inte som den snart 8 åring han är. Hör han sena utveckling i allt det övriga ihop med allt eller är det olika saker som spelar in.

Allt sånt ska ta reda på innan vi kan få rätt hjälp.

Sen stora lilltösen är hon ett ascberger barn eller är hon bara väldigt egen?

Ska lilla lilltösen få ordning på sin oro över allt hennes mamma har raserat för henne?

Ska den vandrande vålnaden nån gång få röven från skrivbordsstolen å flytta hemifrån.?

Ska sambon sluta gå runt med huvudet i molnen å börja se att han åxå har ansvar för hur hemmet ser ut?

Som sagt många saker som ska redas ut innan jag kan börja andas normalt.

Jag

IUndrar jag...

Hur många fel kan en förälder göra å ändå ruska på sig å gå vidare å aldrig få ta konsistenserna av sina handlingar?

Och varför när man själv gör ett litet fel ska straffas i åratal?

Känns ganska så tröstlöst att alltid va den som fångar trasiga barn å lagar ihop dom å sen ska den som skadat barnen stå där och stå sig för bröstet å ta åt sig äran?

De smås mamma trampar gång på gång på barnens känslor. Förnedrar och spottar på dom å så får barnen stå med mössan och bocka å buga å be om ursäkt. 

Och efter står vi och förklarar tröstar och stället till rätta.

Och så sambons flathet över att ge efter för hennes rätt att träffa barnen. Inte skydda barnen från henne. Gör mig förbannad! Så in i helvets förbannad!

Sambon han är duktig på att hjälpa till halva vägen...men som vanligt att slutföra är inte hans styrka.

Som att stå för sina nej fullt ut. Det gör mig as arg för vem är det som får se till att nej får fortsätta att vara ett nej? Jo jag!

Sambon vägrar att förstå att han kan inte ge efter innan alla punker på listan är uppfyllda. 

Det är ju så enkelt att står han aldrig för hela resan fram till mål lär sig aldrig barnen heller att man måste slutföra det man lovat att göra.

Jag

Funderar å funderar.

Vad driver vissa människor? Varför gör dom vissa val?

Varför tänker dom inte längre än sin näsa räcker?

Förstår dom inte att deras handlingar får konsistenser?

Eller väger handlingen mer än  konsekvensen?

   

Att

Bli så arg så man stammar är inte kul. 

Sen när den man blir arg på är 12 år å mest rycker på axlarna skyller på mig att det finns regler?!? 

WTF? Inte jag som va på möte i skolan å bestämde nåt utan 12 åringen själv å pappa och lärare.

Jag följer bara det dom kommit överens om.

Blir så jävla arg över att behöva vara den som ALLTID får skit för nåt som inte jag varit med och bestämdt.

Helt

Fantastiskt!

Jobbat hela helgen varit hemma typ å sovit å dragit tb till jobbet å tio minuter innan jag ska gå hem för helgen får man ett sms från sambon som frågar...vad ska vi äta?!?!?

Hur fan ska jag veta det? Jag har fan inte knappt varit innanför dörren på hela helgen!

Suck jag bor fan med 7 ungar som inte kan tänka själva!

Det

Är inte en dans på rosor att ha en 19 åring med en mat å sov klocka som blir arg grinig å folkilsken när maten är mer än 45 minuter försenad!

Å idag är maten snart mer än 2 timmar försenad.

Sliter snart ut tungan för att låta bli att säga nåt jag antagligen lär få ångra bittert lång tid fram över...

Att

Ligga lite på pikalurven å små gräla med sambon till kl 02 känns så där smart kl 08 när mistluren vaknar.

Lite

Låg å irriterad på allt å alla.

Men mest ligger sambon å lilleman i skottgluggen för min ilska.

Trött på att sambon aldrig ser att han gör lilleman mer å mer beroende av honom INTE ger han trygghet å låter han växa som inidivid.

Trött på att sambon hittar mer å mer saker att fylla sin "tomma" fritid med som bara nyttjar han. Inte ser att vi får mindre å mindre tid ihop att bara vara vuxna .

Trött på att allt vi pratat om på terapin verkar va bortblåst hos sambon. 

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT ALLTID KOMMA SIST!

Trött på att va den som ser till att allt går framåt å den som ser till att saker blir gjorda.

Trött på att va den som ALLTID får skiten från svägerska å svärmor å de smås morsa. 

Trött på att alltid va den som ska stå å tacka å va snäll för de små smulorna som kommer trillades.

6år

Har vi lyckas skrapa ihop tillsammans. Jag å sambon.

Vi har grälat å vi har älskat.

Vi har pratat å vi har varit tysta.

Vi har slagits mot myndigheter.

Vi har vunnit en strid där.

Förlorat en där.

Men steg för steg vinst för vinst har vi närmat oss målet.

Sakta men säkert.

Tillsammans axel mot axel fortsätter vi kämpa för våran familj å våran kärlek skull!

Äskar dig sambo!

Hipp

Hurra för mig idag! 

Hela 40 år har jag lyckas skrapa ihop!

12

Åringen är väldigt duktig på att rita...å ska ge sin idol en teckning ...

11

År...

Men

Så roligt! Å jag som inte ens är med i nåt gym!

Jag

Fattar inte...jag tjatar å tjatar...å ber sambon tjata å prata...men ändå efter två dagar...så är det nån annan som ska plocka å städa än den som drog fram skiten!

Ingen

Tröttare än mig...