från nedervåningen.
- Har Lilleman nåt i bjöjan?
- Nej Pappa!
- Nej pappa har ingen blöja.
- Nej paapppppa!
- Har jag baja i blöjan?
- JAA ppppaapaa!!
Nej det tror jag inte att jag har säger sambon med kraft i rösten.
söndag 31 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Rädd
satt på sängkanten å skulle just till att klä på mig när jag hör ett ljudligt duns i golvet från nedervåningen. Å sedan hysteriska skrik från min dotter. MAMMA MAMMA J**s har svimmat MAMMA!!!!!!!!!!!!!!
Jag slet till mig en filt å rusa snabbare än en sprinter nerför trappen. Hittade sambon på köksgolvet på sidan å ihop kurad. Såg att fingrarna å fötterna krampa ff lite föll ner på knä tog pulsen med ena handen å andra använde jag till att stötta upp huvudet. Ville se att han andades. Just som jag lufte huvudet drog han ett snabbt andetag. Pulsen rusa. Samtidigt som jag kollade alla värden på ren automatik. Medans jag bad till den gud jag inte tror på.
Dom 35 sec det tog innan jag fick kontakt med honom kan jag säga att jag hann bli så rädd som man bara inte vill bli.
Hörde allt som pågick runt om hörde min dotter bli livrädd å fick tröst av sin pojkvän. Jag hörde sambons älsta son trampa nervöst.
Å sen märka av att min älskade sambo börja andas mer normalt samt att pulsen sluta rusa. Gjorde mig hel lugn.
All min erfarenhet från vården bara fanns där när jag behövde dom jag tänkte inte ens på vad jag skulle göra utan bara gjorde det man ska.
Men nu flera timmar efter börjar min chock komma. Han hade faktiskt kunnat fått ett hjärtstop eller värre en stroke.
Han mår under omständigheterna bra men jag kommer hålla ett närmare öga på han i framtiden.
För den rädsla som kramade mitt hjärta när jag trodde att han inte skulle finnas vid min sida resten av våra liv vill jag aldrig någonsin uppleva!
Han skulle fattas mig något så oerhört!
onsdag 27 januari 2010
Morr
sa jag å hornen i pannan växte fram...blev så arg att rösten stamma...å jag skakade.
Men va tvungen att hålla emot lite. Det va på den största av dom stora jag blev arg på...å han har retat mig en längre tid.
Han tar inte skolan på allvar å detta att han bor med en familj verkar gå honom totalt över huvudet.
Jag tycker bara att är man 19 år så är det dax att ta ansvar å börja göra något istället för att gömma sig bakom sin data skärm.
Han har hållt på å ta körkort i snart 1½ år...jag erbjöd mig att han kunde få övningköra med mig. Samma med han farmor. Men se det passa sig inte. Så hjälper han inte på någotvis längre. Han ville låna min dator å ladda hem ett teori program å det har han använd 1 gång på 4 månader...då förstår ni kanske varför man börjar lacka ur lite...nåt som jag bara inte klarar är när man bara skjuter upp saken gg på gg å lever med huvudet i sanden. ´
´Men i går fick även min sambo nog för vi väckte han tre gg innan vi åkte med de små å ringde en gång å smsa en medans vi va iväg å lämna småbarn. Å ändå hade han inte masat sig ur sängen när vi kom hem ca en timme senare.
Så då fick han sig en ut skälling som hette duga å fick fart under fötterna å kom i väg till skolan lite sen men iväg kom han.
Sen på eftermiddagen försökte han va lite extra duktig å städa rummet. Men sen gick det över för han trodde att han kunde gå å sova på eftermiddagen.
Bara det att han kan inte sova i en timme å sen gå och sova hela natten utan somnar å sover flera timmar å sen vara vaken hela natten igen!!!
Så när jag märkte att han sov blev jag tokig. Skällde lite normalt. Sen en stund senare när maten va färdigsov han ff å då vart sambon vansinnig igen.
Skällde på han så att han iallafall kom upp men när maten stog på bordet va jag uppe igen å då säger han jag är inte hungrig har ju nyss gått upp...då fräste det till i hjärnan. Jamen va fan tror du jag håller på å väcker dig tidigare för ? Jo för att du ska masa dig ner å sitta vid bordet å äta med oss andra. Å gick ner till bordet.
Lämnade dörren öppen för att markera att det va dax att vakna till å inse att det är slut på att leva i en grotta.
Men han behaga inte att dyka ner förrens efter en timme eller två.
Så han slapp ju undan en än gång.
Men senare på kvällen när jag satt å tala i tele med sambon som va på jobbet så va han nere å hämta nåt i köket. Å lämna lampan tänd så jag sa bara åt han att du får gärna släcka efter dig.
Han lomma tillbaka å släcker å säger halv vägs upp i trappen ja om du stänger dörren till mitt rum efter dig!
Då jävlar...jag efter å skäller på han för han är 19 år går första året på gymnasiet å tro sig veta bäst då jävlar ska man fan inte komma undan med vad som helst inte min bok iallafall.
Kan ju säga att jag kommer vara väldigt off ett tag mot han för jag tar fan inte skit från någon som inte ens jobbat en dag i sitt liv!
Tvätta han kläder nej du glöm det. Köra han någonstand glöm det.
Kan han inte respektera mig då behöver fan inte jag va snäll tillbaka längre!
Men va tvungen att hålla emot lite. Det va på den största av dom stora jag blev arg på...å han har retat mig en längre tid.
Han tar inte skolan på allvar å detta att han bor med en familj verkar gå honom totalt över huvudet.
Jag tycker bara att är man 19 år så är det dax att ta ansvar å börja göra något istället för att gömma sig bakom sin data skärm.
Han har hållt på å ta körkort i snart 1½ år...jag erbjöd mig att han kunde få övningköra med mig. Samma med han farmor. Men se det passa sig inte. Så hjälper han inte på någotvis längre. Han ville låna min dator å ladda hem ett teori program å det har han använd 1 gång på 4 månader...då förstår ni kanske varför man börjar lacka ur lite...nåt som jag bara inte klarar är när man bara skjuter upp saken gg på gg å lever med huvudet i sanden. ´
´Men i går fick även min sambo nog för vi väckte han tre gg innan vi åkte med de små å ringde en gång å smsa en medans vi va iväg å lämna småbarn. Å ändå hade han inte masat sig ur sängen när vi kom hem ca en timme senare.
Så då fick han sig en ut skälling som hette duga å fick fart under fötterna å kom i väg till skolan lite sen men iväg kom han.
Sen på eftermiddagen försökte han va lite extra duktig å städa rummet. Men sen gick det över för han trodde att han kunde gå å sova på eftermiddagen.
Bara det att han kan inte sova i en timme å sen gå och sova hela natten utan somnar å sover flera timmar å sen vara vaken hela natten igen!!!
Så när jag märkte att han sov blev jag tokig. Skällde lite normalt. Sen en stund senare när maten va färdigsov han ff å då vart sambon vansinnig igen.
Skällde på han så att han iallafall kom upp men när maten stog på bordet va jag uppe igen å då säger han jag är inte hungrig har ju nyss gått upp...då fräste det till i hjärnan. Jamen va fan tror du jag håller på å väcker dig tidigare för ? Jo för att du ska masa dig ner å sitta vid bordet å äta med oss andra. Å gick ner till bordet.
Lämnade dörren öppen för att markera att det va dax att vakna till å inse att det är slut på att leva i en grotta.
Men han behaga inte att dyka ner förrens efter en timme eller två.
Så han slapp ju undan en än gång.
Men senare på kvällen när jag satt å tala i tele med sambon som va på jobbet så va han nere å hämta nåt i köket. Å lämna lampan tänd så jag sa bara åt han att du får gärna släcka efter dig.
Han lomma tillbaka å släcker å säger halv vägs upp i trappen ja om du stänger dörren till mitt rum efter dig!
Då jävlar...jag efter å skäller på han för han är 19 år går första året på gymnasiet å tro sig veta bäst då jävlar ska man fan inte komma undan med vad som helst inte min bok iallafall.
Kan ju säga att jag kommer vara väldigt off ett tag mot han för jag tar fan inte skit från någon som inte ens jobbat en dag i sitt liv!
Tvätta han kläder nej du glöm det. Köra han någonstand glöm det.
Kan han inte respektera mig då behöver fan inte jag va snäll tillbaka längre!
måndag 25 januari 2010
Mitt
humör är på väg att bli bättre...inte helt okej men dom senaste två dagarna har jag iallafall inte vaknat med gråten i halsen.
Men är inte helt på topp det märker jag ju. Som tur är så har faktiskt min sambo gjort mycket för att visa att jag är älskad.
Som igår kväll. Han smussla å höll på vid duschen ställde ut pallen å hyllan. Hmm sen så låste han in sig å greja en stund. Ja ja nåt håller han ju på med men vad får jag ju reda på ändå så behöver inte forska närmare i saken var min tanke...när han kom ut så låste han dörren utifrån...hmm mer mysko men men har ju lärt mig att han vägrar att berätta saker om man visar sig allt för nyfiken så spelar ju inte alls nyfiken...men nån som inte kan är ju min dotter...varför är dörren låst vad håller du på med vad ska ni göra...frågor frågor frågor å inte får hon några vettiga svar.
Men sen så kom sambon å sa kom nu, med badrocken hängande käckt på svaj över axeln. Å då är det ju bara att göra som man blir tillsagd. (inte för att jag hade nåt emot det heller för en gång skull) Å kliver in i duschen då har han tänt 32 st levande ljus å ställt längst med väggarna. Det va jätte mysigt!!
Va som hände sen är barnförbjudet.
Men visst man blir på bättre humör när den man älskar verkligen verkligen visar det i både handling å ord!
Men är inte helt på topp det märker jag ju. Som tur är så har faktiskt min sambo gjort mycket för att visa att jag är älskad.
Som igår kväll. Han smussla å höll på vid duschen ställde ut pallen å hyllan. Hmm sen så låste han in sig å greja en stund. Ja ja nåt håller han ju på med men vad får jag ju reda på ändå så behöver inte forska närmare i saken var min tanke...när han kom ut så låste han dörren utifrån...hmm mer mysko men men har ju lärt mig att han vägrar att berätta saker om man visar sig allt för nyfiken så spelar ju inte alls nyfiken...men nån som inte kan är ju min dotter...varför är dörren låst vad håller du på med vad ska ni göra...frågor frågor frågor å inte får hon några vettiga svar.
Men sen så kom sambon å sa kom nu, med badrocken hängande käckt på svaj över axeln. Å då är det ju bara att göra som man blir tillsagd. (inte för att jag hade nåt emot det heller för en gång skull) Å kliver in i duschen då har han tänt 32 st levande ljus å ställt längst med väggarna. Det va jätte mysigt!!
Va som hände sen är barnförbjudet.
Men visst man blir på bättre humör när den man älskar verkligen verkligen visar det i både handling å ord!
lördag 23 januari 2010
Just
för tillfället känns det mesta ganska motigt.
Inte så att livet går i svart utan snarare i lite gul brunt...gråten sitter för det mesta halvägs i halsen. Å försöker jag förklara vad det är som tynger mig så bara stockar det sig i halsen. Å jag får blinka förgäves för att hindra att tårarna rinner över.
Men ändå så är det lixom inget jag kan sätta fingret på å förklara vad som är det direkta felet. Jag är väl bara inne i en rejäl depp period.
Kan ju bero på att det är mörkt å kallt, vinter helvetet å jag har ju aldrig varit goda vänner.
Idag just som jag skulle sätta mig i bilen å fara iväg på ett info möte på usö ang lite nya maskiner vi fått på jobbet. Så ringde mor min.
Hon å fader hade varit ute på möbelaffären ut på landet...å hittat en skit snygg klähängare till våran hall. Så dom skulle komma förbi å lämna den.
Men jag hade ju inte tid att stanna å vänta in dom. Men sambon var ju hemma så han fick ta en fika med dom.
Dom hade gått å provat lite vart den skulle passa...å utan att vara med kan jag säga att det va med all säkerhet tre olika åsikter.
När jag kom hem så va det fullt på våran uppfart så jag fick parkera på gatan!!
Det är lite lustigt. Har mina föräldrar varit över till hos oss en sväng å nästan bara hunnit ut från gatan brukar svärmor svänga in å så va det denna gången med.
Så jag fick en trevlig snabb fika med svärmor medans sambon min laga mat...
Men vet ni!!!!!!!!!!!! Min våldsamt duktiga kock till sambo sa nåt väldigt lustigt idag...han ville att jag skulle krydda korvröran för jag har bättre snits på det än han...fattar ni?! Viken ära va?
Inte så att livet går i svart utan snarare i lite gul brunt...gråten sitter för det mesta halvägs i halsen. Å försöker jag förklara vad det är som tynger mig så bara stockar det sig i halsen. Å jag får blinka förgäves för att hindra att tårarna rinner över.
Men ändå så är det lixom inget jag kan sätta fingret på å förklara vad som är det direkta felet. Jag är väl bara inne i en rejäl depp period.
Kan ju bero på att det är mörkt å kallt, vinter helvetet å jag har ju aldrig varit goda vänner.
Idag just som jag skulle sätta mig i bilen å fara iväg på ett info möte på usö ang lite nya maskiner vi fått på jobbet. Så ringde mor min.
Hon å fader hade varit ute på möbelaffären ut på landet...å hittat en skit snygg klähängare till våran hall. Så dom skulle komma förbi å lämna den.
Men jag hade ju inte tid att stanna å vänta in dom. Men sambon var ju hemma så han fick ta en fika med dom.
Dom hade gått å provat lite vart den skulle passa...å utan att vara med kan jag säga att det va med all säkerhet tre olika åsikter.
När jag kom hem så va det fullt på våran uppfart så jag fick parkera på gatan!!
Det är lite lustigt. Har mina föräldrar varit över till hos oss en sväng å nästan bara hunnit ut från gatan brukar svärmor svänga in å så va det denna gången med.
Så jag fick en trevlig snabb fika med svärmor medans sambon min laga mat...
Men vet ni!!!!!!!!!!!! Min våldsamt duktiga kock till sambo sa nåt väldigt lustigt idag...han ville att jag skulle krydda korvröran för jag har bättre snits på det än han...fattar ni?! Viken ära va?
måndag 18 januari 2010
Mår
inte bra just nu...
Har ont i huvudet, snorig i näsan å tjock i halsen. Har vaken tid lust eller ork att va sjuk.
Har denna natt å en till att jobba sen ledig två så då kan jag ligga hemma å va lite ynklig. Då ska jag suga på varje liten symtom å sucka å stöna å va jättesjuk! Tror ni jag kan få nån som passar upp på mig åxå? Hmmm ska nog fundera lite på hur jag ska lägga upp detta så jag får mest ut av detta...
Har ont i huvudet, snorig i näsan å tjock i halsen. Har vaken tid lust eller ork att va sjuk.
Har denna natt å en till att jobba sen ledig två så då kan jag ligga hemma å va lite ynklig. Då ska jag suga på varje liten symtom å sucka å stöna å va jättesjuk! Tror ni jag kan få nån som passar upp på mig åxå? Hmmm ska nog fundera lite på hur jag ska lägga upp detta så jag får mest ut av detta...
söndag 17 januari 2010
Ibland
undrar jag hur den som skriver manuset till mitt liv tänker...
Som i går...
Va totalt aptrött hela dagen och på ruttet humör. Kände inte alls för att vara duktig å trevlig mot nån men lyckades på nåt sätt baka lite kärleksmums. Medans sambon bakade bullar...
Hans bak gick ju efter planerna medans mitt bak...ja okej det vart en plåt med kaka men hade ju varit bättre om jag inte när jag skulle gömma undan en låda i frysen att tappa den i golvet å köksgolvet som va ren städat va bara att göra om...
Hade lite fika besök så det gjorde ju att tiden gick lite fortare å barnen hade ju några andras öron att tjata hål på.
Sen så rulla dagen på...skulle hälla av vattnet på potatisen å slant till å lyckades hälla det på benet istället...va så där halv skönt...va snabb å kasta av mig byxorna å hoppa in i duschen å spola kallt vatten på. Sen hade jag aloegel i kylen så kunde smörja in benet på en gång. Så idag svider det lite men skadan vart nog begränsad
Så va det bara att bita ihop å vara duktig att bryta ihop å rulla ihop i foster ställning på duschgolvet å gråta som ett barn va frestande men nej då det har vi inte plast för i familjen..en vuxen som behöver lite uppmärksamhet å ömhet.
Resen av dagen rulla på...mat hamnade i magen inte på golvet...kaffe rörde runt i grytan.
Fram på kvällskvisten så hade vi pratat med dotterns pojkvän om att få lite hjälp att hämta hem den gamla bilen.
Så på med kläder å iväg.
Väl där så är bilen full i snö så av med all snö å runt bilen så gott det går. Men varför ska folk parkera så nära?
Hoppar in i bilen å försöker starta för det vore ju enkelt om man kunde köra hem bilen...men efter tre försök så är batteriet slut. Suck å dubbel suck. Ja ja får väl bogsera hem den i allafall tänkte jag. Men ser ni så enkelt kan det ju inte va...för då avbryts mina tankar av att larmet på bilen börjar tjuta. Å det går inte att stänga av vad jag än försöker med!
Ja ja tänka om å göra om så fram med lina å binda ihop bilarna...bara för att upptäcka nej det går inte den andra bilen står för nära vi kommer skrapa hela sidan på den...så ber dotterns pojkvän att vända bilen...vad gör han då tror ni??? Jo men visst kör fast i en snödriva!!!!!!!
Men suck å stön det var ju bara att se det från den ljusa sidan...jag har ju en spade bilen så vi kan ju gräva loss oss. Å gräva fick vi nästan ända ner till Kina innan vi kom loss...men tror vi roa dom som hade fest ialla fall för dom hade ju världens show. En översnöad bil som larmet går igång på med jämna mellan rum å en stor familje bil fast i en snö driva!
Då är det ju bara att gilla läget! Men hålla sig för skratt när dottern är glö heta förbannad å bara gnäller. Jag som är trött å inte på humör är ju ett recept på katastof. Men vet ni jag bara orkade inte bli arg. Jag bara löt allt rinna av mig.
Så när vi fick loss stora bilen så drog jag igen dörrarna på forden å låste sen åkte jag hem å dumpa av dottern som fick va barnvakt medans jag å sambon samt dotterns pojkvän åkte för att göra ett nytt försök.
Sambon plockade ju fram sina gamla ungdoms kunskaper å lyckades få tyst på larmet men inte blinkadet.
Å med gemensamma krafter å mycket pyssel lyckades vi få ur bilen ur parkerings fickan. Sen åkte jag runt (för vågade ju inte släppa dotterns pojkvän bakom ratten igen) å så prövade vi start kablar...men icke sa nicke våga vägra starta bara satans ford! Efter en snabb koll i instruktionsboken så fick vi fram att pga att batteriet var slut så känner inte datorn i bilen igen nyckel...ja va kul!
Men vände runt på bilen igen å tog fram draglinan...å drog för hem skulle fanskapet!
Å hela vägen hem kom vi drog forden halva vägen sen hoppade den igång. så släppte dotterns pojkvän i forden medans vi åkte bakom. Visst han körde på lite extra å inte så van med fram hjuls drivet men han lyckades ungå att hamna i snödrivorna.
Väl hemma så slakta dottern pojkvän forden på batteriet.
Å jag å sambon dök ner i soffan med varsin kopp kaffe. Sen orkade vi inte mycket mer än att släpa oss uppför trappen under under täcket. Kommer ihåg att jag gosa in mig under sambons täcke å somnade gott i sked.
Så var min dag igår.
Idag har varit bättre men inte helt. Tror att jag ska ta med sambon imorgon efter vi lämnat ungarna på skolan å dagis å krypa ner i sängen å kramas. För jag behöver lite extra tyck synd om mig sympati!
Som i går...
Va totalt aptrött hela dagen och på ruttet humör. Kände inte alls för att vara duktig å trevlig mot nån men lyckades på nåt sätt baka lite kärleksmums. Medans sambon bakade bullar...
Hans bak gick ju efter planerna medans mitt bak...ja okej det vart en plåt med kaka men hade ju varit bättre om jag inte när jag skulle gömma undan en låda i frysen att tappa den i golvet å köksgolvet som va ren städat va bara att göra om...
Hade lite fika besök så det gjorde ju att tiden gick lite fortare å barnen hade ju några andras öron att tjata hål på.
Sen så rulla dagen på...skulle hälla av vattnet på potatisen å slant till å lyckades hälla det på benet istället...va så där halv skönt...va snabb å kasta av mig byxorna å hoppa in i duschen å spola kallt vatten på. Sen hade jag aloegel i kylen så kunde smörja in benet på en gång. Så idag svider det lite men skadan vart nog begränsad
Så va det bara att bita ihop å vara duktig att bryta ihop å rulla ihop i foster ställning på duschgolvet å gråta som ett barn va frestande men nej då det har vi inte plast för i familjen..en vuxen som behöver lite uppmärksamhet å ömhet.
Resen av dagen rulla på...mat hamnade i magen inte på golvet...kaffe rörde runt i grytan.
Fram på kvällskvisten så hade vi pratat med dotterns pojkvän om att få lite hjälp att hämta hem den gamla bilen.
Så på med kläder å iväg.
Väl där så är bilen full i snö så av med all snö å runt bilen så gott det går. Men varför ska folk parkera så nära?
Hoppar in i bilen å försöker starta för det vore ju enkelt om man kunde köra hem bilen...men efter tre försök så är batteriet slut. Suck å dubbel suck. Ja ja får väl bogsera hem den i allafall tänkte jag. Men ser ni så enkelt kan det ju inte va...för då avbryts mina tankar av att larmet på bilen börjar tjuta. Å det går inte att stänga av vad jag än försöker med!
Ja ja tänka om å göra om så fram med lina å binda ihop bilarna...bara för att upptäcka nej det går inte den andra bilen står för nära vi kommer skrapa hela sidan på den...så ber dotterns pojkvän att vända bilen...vad gör han då tror ni??? Jo men visst kör fast i en snödriva!!!!!!!
Men suck å stön det var ju bara att se det från den ljusa sidan...jag har ju en spade bilen så vi kan ju gräva loss oss. Å gräva fick vi nästan ända ner till Kina innan vi kom loss...men tror vi roa dom som hade fest ialla fall för dom hade ju världens show. En översnöad bil som larmet går igång på med jämna mellan rum å en stor familje bil fast i en snö driva!
Då är det ju bara att gilla läget! Men hålla sig för skratt när dottern är glö heta förbannad å bara gnäller. Jag som är trött å inte på humör är ju ett recept på katastof. Men vet ni jag bara orkade inte bli arg. Jag bara löt allt rinna av mig.
Så när vi fick loss stora bilen så drog jag igen dörrarna på forden å låste sen åkte jag hem å dumpa av dottern som fick va barnvakt medans jag å sambon samt dotterns pojkvän åkte för att göra ett nytt försök.
Sambon plockade ju fram sina gamla ungdoms kunskaper å lyckades få tyst på larmet men inte blinkadet.
Å med gemensamma krafter å mycket pyssel lyckades vi få ur bilen ur parkerings fickan. Sen åkte jag runt (för vågade ju inte släppa dotterns pojkvän bakom ratten igen) å så prövade vi start kablar...men icke sa nicke våga vägra starta bara satans ford! Efter en snabb koll i instruktionsboken så fick vi fram att pga att batteriet var slut så känner inte datorn i bilen igen nyckel...ja va kul!
Men vände runt på bilen igen å tog fram draglinan...å drog för hem skulle fanskapet!
Å hela vägen hem kom vi drog forden halva vägen sen hoppade den igång. så släppte dotterns pojkvän i forden medans vi åkte bakom. Visst han körde på lite extra å inte så van med fram hjuls drivet men han lyckades ungå att hamna i snödrivorna.
Väl hemma så slakta dottern pojkvän forden på batteriet.
Å jag å sambon dök ner i soffan med varsin kopp kaffe. Sen orkade vi inte mycket mer än att släpa oss uppför trappen under under täcket. Kommer ihåg att jag gosa in mig under sambons täcke å somnade gott i sked.
Så var min dag igår.
Idag har varit bättre men inte helt. Tror att jag ska ta med sambon imorgon efter vi lämnat ungarna på skolan å dagis å krypa ner i sängen å kramas. För jag behöver lite extra tyck synd om mig sympati!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)