en väldigt grinig å trist sambo!
Hans efterlängtade nya mobil har kommit på villovägar så han är enbart sur å grinig å har inget annat i huvudet än det!
Sen två tjejer som inte kan hålla sams för fem öre och han ska iväg och jobba i natt så det blir nog muntert...
Igår just som sambon satt och skulle ta på sig skorna så ringde hem telefonen. Det va ett väldigt överaskande samtal. Det var en av småtejernas kompis mamma som har lite att berätta om vad som händer där borta och vad som sägs. Så det verkar som att inte bara vi är oroliga över vad som händer hennes veckor. Och hon är intresserad av att berätta det för myndigheter och sånt om det skulle behövas. Så nu kanske sambon äntligen kan göra det han tänkt i flera år men ska väl bara tjata på han i ett par månader först innan han får tummen ur och göra slag i saken.
Själv så är ju på ett ruttet humör. Varför vet jag men som vanligt är det jag känner och behöver ganska så oviktigt i vissas ögon.
måndag 19 april 2010
söndag 18 april 2010
fredag 16 april 2010
Uttråkad
till max! Jag har pratat i tele med älskarinnan i en timme. Suttit i solen och druckit kaffe. Jag har bytt gardiner i köket. Torkat av köksbordet, matsalsbord, soffbordet och byrån i hallen. Lagt på nya dukar på alla bord. Plockat undan allt små plock. Hängt två maskiner tvätt. Tagit en dusch och passa på att ansa benen för att dra ut på tiden. Jagat iväg två försäljare från god el. Tagit in posten. Varit social med dottern. Hjälpt dotterns pojkvän att byta batterier på larmdosan till hans bil. Fackbookat lite...varit uppe hos sonen och pratat liv i han. Klockan är bara 13 och är uttråkad till max. Ska åka iväg till bigT på sjukhuset och hjälpa han få igång vårat modem som han lånat som vägrar att hoppa igång. Så det kommer ju ta lite tid men sen då?! Vad ska jag göra sen med hela helgen?! VA! Jag kan inte gå så här jag kommer att bli mer tokig än vad jag redan är!!!
MORRRRRR
MORRRRRR
torsdag 15 april 2010
Har
ett begär som suger i från tårna på en ny mobil. Sambon har ju beställt en ny som kommer i brevlådan vilken dag som helst. Jag har ju varit lite av aktande ang att jag ska ha en ny men läser om fler och fler som köpt just en sån som sambon har beställt och ett begär över en HTC Desire har byggts upp från 0 till 100 på några veckor.
Jag som sagt mig vara nöjd över att ta över hans gamla HTC. Har lagt fram det lite snyggt till sambon om att jag nog vill ha en likadan tele som han. Och att jag sett en lösning på hur vi ska göra. Nu är det ju så att han kollat lite på nya mobiler redan till mig men inte gjort slag i saken. Och att han blir lite till sig i byxan över att jag är lika teknik gay som han å vill åxå ha en värsting mobil. Så chansen att han skulle ge med sig är ganska så stora.
Men så är det ju det dära lilla hindret med det ekonomiska. Det är ju inget jag kan argumentera bort hur jag än försöker. Men samtidigt så hmmm han fick ju köpa sig en högtrycks spruta för att kunna tvätta bilen med...samt att han mmmmmmm jo han har fått en del saker igenom på sistonde medans jag stått tillbaka....mmmmmm kanske dax att lägga fram stora argumenten...
Kan funka kan funka...
Jag som sagt mig vara nöjd över att ta över hans gamla HTC. Har lagt fram det lite snyggt till sambon om att jag nog vill ha en likadan tele som han. Och att jag sett en lösning på hur vi ska göra. Nu är det ju så att han kollat lite på nya mobiler redan till mig men inte gjort slag i saken. Och att han blir lite till sig i byxan över att jag är lika teknik gay som han å vill åxå ha en värsting mobil. Så chansen att han skulle ge med sig är ganska så stora.
Men så är det ju det dära lilla hindret med det ekonomiska. Det är ju inget jag kan argumentera bort hur jag än försöker. Men samtidigt så hmmm han fick ju köpa sig en högtrycks spruta för att kunna tvätta bilen med...samt att han mmmmmmm jo han har fått en del saker igenom på sistonde medans jag stått tillbaka....mmmmmm kanske dax att lägga fram stora argumenten...
Kan funka kan funka...
onsdag 14 april 2010
Sova
på nätterna är det nåt folk gör?
Det är ju så här dax på dynget jag funkar som bäst. Och imorgon har jag en dag full i möten. Så kan inte ligga och sova på dag tid. Då min kropp tycker jag ska sova. Men ska titta färdigt på csi sen ta med mig datorn och försöka slumra ett par timmar eller så.
Sen har vi ett akut larm att ta hand om imorgon.
Den äldsta av små töserna har problem i skolan. Vad det bottnar i är det vi måste reda ut imorgon. Sen underlättar det ju inte att hon har ärvt en av sin mors problem. Nämligen så att hon aggressiv när det inte går som hon vill. Och det gör ju saken värre. Det är inte så att hon inte hänger med i skolan utan mer tvärt om. Hon gjorde nationella prov för nån månad sen och fick tydligen full pott på det ena så hon kan men är väldigt lätt distraherad. Och har svårt att göra det hon inte finner roligt. Som har hon lite motgångar med matte så sitter hon och gör allt för att inte göra ett enda tal. Försöker man hjälpa henne så gör hon allt för att inte ta emot hjälpen.
Sen så vägrar hon att tala om vad hon upplever som fel. Utan väljer att agera utåt.
Att hon sen går på en skola där många av resursena går åt till att lösa problem som inte ska finnas på en skola. Jag och sambon har ju länge pratat om att vi vill få bort alla tre från den miljön men det är inte så lätt när vi blir motarbetade hela tiden av deras mor.
Hon tror på allvar att neka barnen den hjälp och stöd dom behöver är att straffa oss inte barnen.
Så måste försöka sova nu...ska bara...
Det är ju så här dax på dynget jag funkar som bäst. Och imorgon har jag en dag full i möten. Så kan inte ligga och sova på dag tid. Då min kropp tycker jag ska sova. Men ska titta färdigt på csi sen ta med mig datorn och försöka slumra ett par timmar eller så.
Sen har vi ett akut larm att ta hand om imorgon.
Den äldsta av små töserna har problem i skolan. Vad det bottnar i är det vi måste reda ut imorgon. Sen underlättar det ju inte att hon har ärvt en av sin mors problem. Nämligen så att hon aggressiv när det inte går som hon vill. Och det gör ju saken värre. Det är inte så att hon inte hänger med i skolan utan mer tvärt om. Hon gjorde nationella prov för nån månad sen och fick tydligen full pott på det ena så hon kan men är väldigt lätt distraherad. Och har svårt att göra det hon inte finner roligt. Som har hon lite motgångar med matte så sitter hon och gör allt för att inte göra ett enda tal. Försöker man hjälpa henne så gör hon allt för att inte ta emot hjälpen.
Sen så vägrar hon att tala om vad hon upplever som fel. Utan väljer att agera utåt.
Att hon sen går på en skola där många av resursena går åt till att lösa problem som inte ska finnas på en skola. Jag och sambon har ju länge pratat om att vi vill få bort alla tre från den miljön men det är inte så lätt när vi blir motarbetade hela tiden av deras mor.
Hon tror på allvar att neka barnen den hjälp och stöd dom behöver är att straffa oss inte barnen.
Så måste försöka sova nu...ska bara...
Spännande
ska det bli idag. Ska köra ner vännen bigT till sjukhuset för han ska få sin operation i morgon ska bli så trevligt att få följa han på vägen till sitt nya jag.
Annars är jag mest sorgsen idag. Sorgsen över att behöva va den lilla människan som behöver slås för sina rättigheter i samhället.
Det känns extra tungt idag. Särskilt eftersom jag inte kan sova nätterna. Dyngsrytmen har ju inte riktigt gått ur kroppen. Visst är det skit skönt att solen lyser från klarblå himmel och man känner att våren är på stark fram match. Men min kropp har ju vant sig efter 10 år med kass natt sömn att sova på nätterna det gör man inte.
Och vad tror ni man gör på nätterna när man är ensam hemma i ett stilla och tyst hem. Jo man funderar, tänker, väger saker mot varann. Jag bygger upp olika problem i huvudet och fantiserar tänker ut lösningar och ber om tur för en gång skull.
Jag oroar mig för ekonomin jag går runt med en klump i magen för vi är ju beroende av två heltids inkomster. En familj på 8 pers slukar ju ganska så bra med pengar varje månad. Tonåringar som tror att mamma är mångmiljonär och små barn som växer ur kläder och sliter kläder lika fort som man blinkar.
Det ska köpas vårjackor för dom från förra året är ju för små. Stövlar och gympa skor har ju blivit ur växta.
Cyklar som blivit för små. En trädgård som inte fått nån omsorg dom senaste 4 åren.
Men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka positivt. Det är ju en del av min personlighet. Att glaset aldrig är halv tomt utan halv fullt.
Jag ser ju inte alla motgångar som nåt negativt egentligen utan mer som möjligheter att lösa problem och växa.
Med sambon vid min sida känns aldrig problemen olösliga. Sen att jag kan tvivla och känna rädsla är ju bara naturligt. Man är ju alltid lite rädd för det okända.
Att sen jag och sambon är totalt motsatser när det gäller att se på saker. Jag känner aldrig nån direkt oro utan vet att det löser sig alltid på något sätt. Medans han traskar i väg i tanken å ser bara dom värsta saker som kan hända. Men det kanske är mer manligt å kvinligt tänkande än nåt annat.
Sen så kan jag ju bli jävligt förbannad över att han kan bli mer upprörd och visa känslor om orättvisor i samhället än dom orättvisor som drabbar hans familj. Han kan liknas lite mot Don Quijote som slåss mot värdekvarnar som han tror är jättar. Inte nåt illa ment alls utan bara att så är han och skulle aldrig kunna älska han lika mycket om han inte red runt och slogs mot inbillade jättar.
Men så ibland gör han saker som bara gör att jag smälter. Som härom veckan när jag mådde piss över allt som händer vad gör han jo han skickar ett rop på hjälp till älskarinnan som likt en riddare i sin vita springare kommer farande mellan tvättamskinerna bara för att ge lite extra stöd och hjälp. Jag älskar dom båda för det.
Annars är jag mest sorgsen idag. Sorgsen över att behöva va den lilla människan som behöver slås för sina rättigheter i samhället.
Det känns extra tungt idag. Särskilt eftersom jag inte kan sova nätterna. Dyngsrytmen har ju inte riktigt gått ur kroppen. Visst är det skit skönt att solen lyser från klarblå himmel och man känner att våren är på stark fram match. Men min kropp har ju vant sig efter 10 år med kass natt sömn att sova på nätterna det gör man inte.
Och vad tror ni man gör på nätterna när man är ensam hemma i ett stilla och tyst hem. Jo man funderar, tänker, väger saker mot varann. Jag bygger upp olika problem i huvudet och fantiserar tänker ut lösningar och ber om tur för en gång skull.
Jag oroar mig för ekonomin jag går runt med en klump i magen för vi är ju beroende av två heltids inkomster. En familj på 8 pers slukar ju ganska så bra med pengar varje månad. Tonåringar som tror att mamma är mångmiljonär och små barn som växer ur kläder och sliter kläder lika fort som man blinkar.
Det ska köpas vårjackor för dom från förra året är ju för små. Stövlar och gympa skor har ju blivit ur växta.
Cyklar som blivit för små. En trädgård som inte fått nån omsorg dom senaste 4 åren.
Men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka positivt. Det är ju en del av min personlighet. Att glaset aldrig är halv tomt utan halv fullt.
Jag ser ju inte alla motgångar som nåt negativt egentligen utan mer som möjligheter att lösa problem och växa.
Med sambon vid min sida känns aldrig problemen olösliga. Sen att jag kan tvivla och känna rädsla är ju bara naturligt. Man är ju alltid lite rädd för det okända.
Att sen jag och sambon är totalt motsatser när det gäller att se på saker. Jag känner aldrig nån direkt oro utan vet att det löser sig alltid på något sätt. Medans han traskar i väg i tanken å ser bara dom värsta saker som kan hända. Men det kanske är mer manligt å kvinligt tänkande än nåt annat.
Sen så kan jag ju bli jävligt förbannad över att han kan bli mer upprörd och visa känslor om orättvisor i samhället än dom orättvisor som drabbar hans familj. Han kan liknas lite mot Don Quijote som slåss mot värdekvarnar som han tror är jättar. Inte nåt illa ment alls utan bara att så är han och skulle aldrig kunna älska han lika mycket om han inte red runt och slogs mot inbillade jättar.
Men så ibland gör han saker som bara gör att jag smälter. Som härom veckan när jag mådde piss över allt som händer vad gör han jo han skickar ett rop på hjälp till älskarinnan som likt en riddare i sin vita springare kommer farande mellan tvättamskinerna bara för att ge lite extra stöd och hjälp. Jag älskar dom båda för det.
tisdag 13 april 2010
Förbannand
så det ryker ur öronen är jag idag.
Det visar sig att jag måste sätta mig och gå igenom extra mobilen och skriva upp alla tider och gånger människan ringt. Samt gå igenom alla sms och tidpunkter på det. Sen sätta mig och ringa polis och begära ut utrednings marialet för att kunna anmäla hoten och trakaserier igen. För allt jag lämnat in ang anmälan har skablas bort under utrednings gång så jag den lilla männsinkan måste ta tag och hitta ny kraft att gå igenom allt igen.
Jag tvingas allså till att återuppleva allt skit som hänt och händer igen. Jag som i min enfald trodde att jag äntligen efter rättegången skulle kunna få en lugn tillvaro. Men nej då man skiter i att jag aldrig varit psykisk instabil och inte behöver hjälp med tillvaron. Nej man tar och väger mina ord som är bevisligen frisk i sinnet mot en person som bevisligen är psykiskt sjuk. Hur fan kan man säga att det är rättvisa?!
Var i ligger rättvisan?!
Att jag ska behöva kämpa för att bevisa att en psyk sjuk människa faktiskt har hotat mig till livet både muntligt och skriftligt. När jag gjorde det redan sommaren 2008!? Som jag trodde att bevisningen skulle väga i min fördel att dom skulle användas att styrka mitt ord. Men nej då jag som mår piss av alla trakaserier och ofredande måste sparka underifrån och skrika och kämpa med näbbar och klor för att få rättvisa i detta land?!
Fy fan säger jag bara!
Det visar sig att jag måste sätta mig och gå igenom extra mobilen och skriva upp alla tider och gånger människan ringt. Samt gå igenom alla sms och tidpunkter på det. Sen sätta mig och ringa polis och begära ut utrednings marialet för att kunna anmäla hoten och trakaserier igen. För allt jag lämnat in ang anmälan har skablas bort under utrednings gång så jag den lilla männsinkan måste ta tag och hitta ny kraft att gå igenom allt igen.
Jag tvingas allså till att återuppleva allt skit som hänt och händer igen. Jag som i min enfald trodde att jag äntligen efter rättegången skulle kunna få en lugn tillvaro. Men nej då man skiter i att jag aldrig varit psykisk instabil och inte behöver hjälp med tillvaron. Nej man tar och väger mina ord som är bevisligen frisk i sinnet mot en person som bevisligen är psykiskt sjuk. Hur fan kan man säga att det är rättvisa?!
Var i ligger rättvisan?!
Att jag ska behöva kämpa för att bevisa att en psyk sjuk människa faktiskt har hotat mig till livet både muntligt och skriftligt. När jag gjorde det redan sommaren 2008!? Som jag trodde att bevisningen skulle väga i min fördel att dom skulle användas att styrka mitt ord. Men nej då jag som mår piss av alla trakaserier och ofredande måste sparka underifrån och skrika och kämpa med näbbar och klor för att få rättvisa i detta land?!
Fy fan säger jag bara!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)