Å

ja just det det där med att ta tag och göra saker höll i en dag för sambon...när jag kom hem idag hade han inte gjort ett skvatt vettigt...jo tror han hade plockat in nåt litet i diskmaskien...men slasken va full i frukostgröt...och bänken va full i disk och skräp. Det va inte dammsuget eller undan plockat...fan va trött jag blir...fick sätta igång och plocka och fixa sen sätta mig ner...och nu fick jag se att ingen rensat i kattlådan på flera dag heller. FAN.

Och när sambon hämta lilleman på dagis så möte han de smås mamma och lilleman drabbades av mamma sjukan..så sambon och hon kom överens om att han kunde vara kvar över natten hemma hos henne...vi ska ju ändå ut till svärmor imorgon och då åker vi ju ändå förbi hennes område av stan...men se...vid halv sju börja hon gnälla...först att oj måste jag se till att han får lunch...oj jag måste hålla på i tvättstugan...så sambon svara bara att ok kan hämta han å det erbjudandet tacka hon snabbt ja till...och lilleman va glad att åka hit hem. Sambon fick rycka ut och hämta hem han...så han kom i säng vid halv 9. 1½ timme försent och tjejerna sitter fortfarande uppe...40 min på över tid och ena tösen står i duschen nu och hon har inte hunnit äta nåt riktigt än så hon ska äta innan båda tjejerna kan komma i säng så klockan lär bli närmare halv tio innan dom andar i sängarna...och jag behöver in i duschen innan jag får lov att kravla i säng.

Men gissar på att alla tre små kommer vakna före kl 06 imorgon bara för att vi är lediga. Slår ju fan aldrig fel.

Vecka

24-25 räknar inte jag som semester veckor...men varje år så kommer de smås mamma med att just dom veckorna ska hon ha barnen och sen inget mera extra under sommaren...fan det retar mig lika mycket varje år...det är inte semester tider då...det är så surt att va barn ledig i början på sommaren och se ha barn hemma hela sommaren...nu har ju vi i år anmält tjejerna till kollo så hoppas på att dom kommer in och vi kan få lite extra ledigt då...men än så har det inte dykt in nåt om det i brevlådan...

Men sitter här och nästan dör att lukten från mina egna fötter...gå i skor hela dagen aldrig ta av sig ordenligt gör att dom luktar lite instängt om man säger så...idag är jag så trött kroppen värker och ögonlocken är tunga. Men blir väl som vanligt...får i mig mat och sen blir lite som en jästpadda i soffan och så slår jag till och blir vålsamt pigg...och sambon han kroknar och somnar på soffan strax före 21...inget skulle förvåna mig mindre...

Vad jag behöver mest just nu är en rejäl stödvila...

Kors

i taket sambon gick självmant in i tvättstugan och hängde upp tvätten jag pula in i maskien innan jag gick och la mig igår kväll...kan det bero på att jag lacka ur lite i går kväll?

Jag surna till när sambon ägnat mer tid åt att spela än att se till att de små kom i säng i ordentlig tid sen fullständigt strunta i att han hade en kväll som han kunde umgås med mig med utan valde att spela...

När jag kom hem från jobbet och diskmaskien va inte urplockad sen kvällen före morgon disken stog och torka in i dikshon...tvätt högarna låg kvar på stora bordet...de smås sängar var obäddade och tvätten från dagen innan hängde kvar på ställningen. Och korgarna va välfyllda med ny tvätt. Så jag tröttna när kl va strax efter 21 och sambon fortfarande bara spela..visst han hade fått upp alla tre små i sängen och så men med suck och stön för att behöva lämna spelet...

Inte så att jag skrek för då vet jag ju att han bara stänger av...utan i normal samtals ton förklara att jag är trött på att komma hem och han inte ens hunnit under dagen plocka ur maskinen...som jag sa om han ägnar ca 1 timme till att fixa med tvätten och disken plocka undan och så direkt på morgonen så har han ju hela dan och slappa på utan att jag behöver komma hem och börja med att städa för att man ska kunna sätta sig ner och äta. Förklara även att jag är så less på att det är jag som måste tjata på alla i familjen om att plocka undan efter sig själv...han inkluderat. Trött på att se till att barn får med sig väckor och ser hela och rena ut när dom går till skolan. Att jag känner det som att om inte jag puchar och håller på så blir inget skött. Att jag tycker jag inte har orimliga krav...jag kräver inte att sakerna i skåpet ska stå med exakta centimetrar i skåpet eller att stolar och sånt ska va på ett speciellt sätt...utan att det ska finnas rena kläder till alla och att bord och bänkar ska va rena och undan plockade...att jag inte ska behöva komma innanför dörren och känna att jaha plocka och städa och fixa är allt för komplecerat för att kunna göras utan att jag tjatar.

Och att jag känner det som att han ALLTID prioreterar nånting annat än att sköta hemmet...och att han ALLTID ska göra nåt annat viktigt (som i mina ögon säkert kan vänta till dom timmar jag inte är hemma) att han aldrig verkar se fram emot att ja ikväll så är gudinnan hemma så jag städar och fixar under dagen så vi bara har disken efter maten att ta hand om sen så kan vi ta det lugnt i soffan och prata och hinna umgås...just det förklara jag att hur kul är det att sitta själv kväll efter kväll ensam i soffan när han är hemma för att han spelar? Hur jävla snett är inte det?

Här gick jag runt och trodde att i ett föhållande så såg man fram emot att bara va med varann dom få timmar man kunde snika åt sig...får väl se om jag nåde fram igår men det är svårt att veta...sambon sa ju inte mycket igår det gör han aldrig det brukar vara jag som talar och ifrågasätter han lyssnar men om det går in vet jag aldrig riktigt...prata om saker är inte hans starka sida.

Kan

man va blond fast man är så långt ifrån blond som tänkas kan?

Jag fick i min hand en jobbmobil en nokia. Å jag kan inte med nokia fattar inte ens hur man får av knapplåset...det kan ju va bra i en nöd situvation att kunna det känns det som...får sätta mig och öva i smyg en dag...

Vilken

tur man har jobbar kompisar som känner en från vayvay back in tiden...har skrattat och skojat i dagarna två...men det har inte gjort att jag går med lätta fötter till jobbet...jag känner med hela kroppen att jag är duktig på mitt jobb och att jag är omtyckt men jag själv känner ju att min arbetsglädje är inte där...och i mina ögon är inte det bra. Inte för att det försämrar arbetet i sig men jag anser och kommer alltid anse att ska man jobba med människor så ska man ge 100 %. Och jag ger väl 39% allså långt i från vad jag tycker är bra. Men söker nya intressanta utmaningar på jobb fronten.

Nån gång så kommer jag hitta jobbet som gör att jag kommer trivas tills den dagen jag går i pension.

Men här hemma har jag haft så jävla skoj...sambon skulle byta til sommardäcken...och han satte igång med glatt humör...tills han stötte på problem...big time. Framdäcket vägra att släppa...han ducka han slog han hoppa han greja han slet sitt hår och han svor...långa ramsor...och den dumma sambon lägger ut det på fb att han har problem....gissa att jag håna och alla andra hände på...he he jag bara älskar när alla andra tycker sambon så misstag är lika roliga som jag tycker...

Men sen är han en nööööörd...han går igång på intruktionsböcker...jag börjar misstänka att han köper nya saker för att få nya intruktionsböcker!

Laddat

batterierna hela helgen...har bara slöat och tagit det lugnt...igår va jag utanför dörren två gånger en gång hämta vi stora lilltösen hos mamma sen körde vi henne på schackturnering med klassen. När det va färdigt åkte vi och hämta henne och körde hem henne...där fick vi med mellantösens klasskompis som fått följa med över natten. Bara det tog nästan 2 ½ timme. Väl hemma fixa jag till lite käk sen stensomna både jag och sambon i soffan ett par timmar tills dottern min trilla in då va det nästan dax för sambon att åka iväg till jobbet.

Satt och små prata med dottern med pojkvännen och en kompis en stund sen när dom åkt och sambon hasat sig till jobbet tog jag och duka upp lite gott på bordet hitta lite brittisk krim och slöa fram på små timmarna tills jag vakna till vid halv 5 av att det va obekvämt att ligga på soffan...flytta över mig till sängen somna om lika fort som jag landa. Vakna inte när sambon kom hem och kröp ner heller...vakna vid tio och kunde mig pigg för första gången på en vecka. Men efter ett par timmar så kröp jag ner brevid sambon och sög åt mig lite av hans värme och slumra till en stund till.

När vi båda vaknat till drog vi till affären sen hämta sambon hem de små...och dom drog igång och lekte med grannbarnen...som tokiga. Det cyklades och grejades i trädgården. Jag laga mat gjorde köttgryta med mycket broccoli och till det vart det kokt potatis, som efterrätt tog jag och krossa digestivekex och blanda ihop med skivade bananer lite lätt tinade hallon och vispad grädde i en stor skål...det var jätte gott och alla gilla det. Så det kommer jag göra flera gånger...man kan ju byta ut hallonen mot vilket bär man vill så det är ju bara att variera efter egen smak.

Nu har alla tre små fått duscha lilleman har åkt i säng för en stund sen och nu är det tjejernas tur att sova.

Jag känner mig utvilad och det känns som det va länge sen jag satt kl åtta på kvällen och inte längta efter att det skulle tystna på övervåningen och man fick krypa ner och sova själv. Bara det att imorgon jobbar jag kväll och sen tisdag och onsdag dag sen tordagkväll och så en fredag dag...blääääääää va trist kommer va ap trött nästa helg med...

Jag

tycker jobbet är trist...så blä trist...och inte är det direkt några roliga jobbar kompisar heller...

Jag känner att jag är klar med den här typen av jobb men att jag kan inte fortsätta hoppas på att få mer jobb på det jobbet jag trivs...4-5 nätter i månaden ger inte tillräckligt med pengar. Men ger inte upp helt kan ju ha två tim jobb som tur är...

Men hemma ser det ut som skit jobba först i så där 8 timmar och sen hem och städa undan röran hemma...gör att jag bara blir mer trött.

Och så går jag och sambon om varann...gör jag dag tur så ser jag och sambon en halv timme på morgonen sen ca två och en halv timme på kvällen. Jobbar jag kväll ses vi en kort stund på morgonen sen en kort stund på eftermiddagen sen så i tio minuter på kvällen när jag kommer hem och han ska gå till jobbet.

Jag hatar det. Vi hinner inte planera in nåt eller meddela varann om saker som sker i hemmet med barn och annat. Vi blir som främlingar. Och får bara den dära tunga känslan hjärtat om att vår unika sammanhållning inte finns här som vanligt...den som gjort att vi orkat med allt skräp runt ikring oss. Den enda utvägen som jag ser det är att jag drar ner på timmarna på jobbet. Varken jag eller familjen tjänar nåt på att jag sliter ut mig helt.

För det är ett hel tids jobb att fixa allt här hemma. Sambon ser inte hemmet på samma sätt som jag gör det har jag insett för länge sen. Han kan hjälpa till och städa laga mat och allt sånt men han ser inte allt annat som behövs göras varje dag. Jag älskar han men han är en stor slarver...han har blivit bättre det har han men han är inte alls nån ordnings människa. Långt därifrån.

När kl ganska så mycket så tänkte försöka ta mig in i duschen sen sova lite...stora lilltösen ska vara med på schack med skolan imorgon så vi ska hämta henne från mamma och åka hem lämna av pappa sen åka till schacket med henne själv så sambon får sova lite till efter natt jobbandet så hem met tösen till mamma och jag kan åka hem och göra inget...nåt skoj ska jag nog kunna fylla morgondagens kväll med...men vad är helt öppet än så länge. Sambon har lämnat in om semester i morgon kväll och natten till måndag men som vanligt när han vill ha ledigt finns det inga vikarier...misstänkte att när han sa det redan för två veckor sen att det inte skulle bli nåt så hade inte vänta mig att han skulle få ledigt att hinna umgås nåt med mig.

För det vore ju hur dumt som helst om sambon och jag fick göra nåt skoj ihop för en gång skull...men även om han skulle fått ledigt så hade han varit dö trött hela lördagen och inte orkat med nåt ute liv eller liknade så skulle han vakna till liv lagom till söndag å då kommer de små hem igen så då är ju det så lagom dax.

Nä in i duschen med sig ! Ny dag nya tag imorgon.