Att

Bli så arg så man stammar är inte kul. 

Sen när den man blir arg på är 12 år å mest rycker på axlarna skyller på mig att det finns regler?!? 

WTF? Inte jag som va på möte i skolan å bestämde nåt utan 12 åringen själv å pappa och lärare.

Jag följer bara det dom kommit överens om.

Blir så jävla arg över att behöva vara den som ALLTID får skit för nåt som inte jag varit med och bestämdt.

Helt

Fantastiskt!

Jobbat hela helgen varit hemma typ å sovit å dragit tb till jobbet å tio minuter innan jag ska gå hem för helgen får man ett sms från sambon som frågar...vad ska vi äta?!?!?

Hur fan ska jag veta det? Jag har fan inte knappt varit innanför dörren på hela helgen!

Suck jag bor fan med 7 ungar som inte kan tänka själva!

Det

Är inte en dans på rosor att ha en 19 åring med en mat å sov klocka som blir arg grinig å folkilsken när maten är mer än 45 minuter försenad!

Å idag är maten snart mer än 2 timmar försenad.

Sliter snart ut tungan för att låta bli att säga nåt jag antagligen lär få ångra bittert lång tid fram över...

Att

Ligga lite på pikalurven å små gräla med sambon till kl 02 känns så där smart kl 08 när mistluren vaknar.

Lite

Låg å irriterad på allt å alla.

Men mest ligger sambon å lilleman i skottgluggen för min ilska.

Trött på att sambon aldrig ser att han gör lilleman mer å mer beroende av honom INTE ger han trygghet å låter han växa som inidivid.

Trött på att sambon hittar mer å mer saker att fylla sin "tomma" fritid med som bara nyttjar han. Inte ser att vi får mindre å mindre tid ihop att bara vara vuxna .

Trött på att allt vi pratat om på terapin verkar va bortblåst hos sambon. 

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT ALLTID KOMMA SIST!

Trött på att va den som ser till att allt går framåt å den som ser till att saker blir gjorda.

Trött på att va den som ALLTID får skiten från svägerska å svärmor å de smås morsa. 

Trött på att alltid va den som ska stå å tacka å va snäll för de små smulorna som kommer trillades.

6år

Har vi lyckas skrapa ihop tillsammans. Jag å sambon.

Vi har grälat å vi har älskat.

Vi har pratat å vi har varit tysta.

Vi har slagits mot myndigheter.

Vi har vunnit en strid där.

Förlorat en där.

Men steg för steg vinst för vinst har vi närmat oss målet.

Sakta men säkert.

Tillsammans axel mot axel fortsätter vi kämpa för våran familj å våran kärlek skull!

Äskar dig sambo!