Och

inte fan är det nån idé att färga håret för att förnya sig.
Försöker jag göra slingor eller bleka blir jag Pippi lotta orange i håret, går jag på dom mörkare tonerna ser jag bara värre ut eftersom jag blir likblek i ansiktet. Klipper jag mig ångrar jag mig grymt å grinar i duschen i veckor varje gång jag ska tvätta håret som är kvar.

Det är fan bara skit med allt man försöker sig på att göra.

Innan jag gick till jobbet igår kunde jag inte ta nån stöd vila hela magen var som en nervös boll. Låg i soffan å försökte slappna av. Gick ju inge vidare. Sambon höll sig lite så där lagom på avstånd. Efter några timmar så kom han å satte sig i soffan å börja lite trevande söka kontakt genom att stryka mig på benet. Stålsatte mig å vänta på resten som inte kom.

Men når jag gjort mig i ordning för jobbet å kom på att jag glömt huv tröjan i soffan tog han tillfället i akt å ville ha en hej då puss (hmm tänkte jag) DÅ tar han ett rejält grepp å kastar i kull mig över sitt knä å jag får ett par riktiga pussar.
Men eftersom jag inte riktigt ville släppa surhet en(vill ju bara visa att jag minsann inte alltid ger efter först) muttrar jag lite om att så nu skulle det va bra då?! Å får till svar nja resten får vi väl fixa till senare när vi har lite mera tid...

Jamen vad!!! Du har haft en hel kväll på dig å tänker att dra igång 5 min innan jag ska dra till jobbet smidigt grabben smidigt!

Sen följer han efter mig till dörren som en hund...å jag märker ju på han att han egentligen vill säga å göra nåt med försöker bara få tillbaka vardagen å få igång det dagliga pratet.
Det är väl det närmaste jag kan komma till att få ett förlåt.

Nu så här på morgonkvisten se jag på han att han är lättad över att jag svarar på tilltal (iallafall svara mer än med mutter eller ett ja eller nej)å jag vet å kan till 99% säkerhet säga att i kväll kommer han vara extra gosig å söka extra mycket kontakt å vet att han kommer att tänka på att vara mer kontakt sökande i allafall fram till på måndag.

Men jag tänkte vara ful å krama ur det sista ur semester drickat å bli lite små lullig i kväll...kan ju tänka mig att sambon gärna åxå kommer å tar sig ett par glas...å då har jag han där jag vill ha han...he he he he en kvinnas list är inte att leka med.

Som

ett brev på posten så kom stora höst deppet.


Stog å såg på mig själv i spegeln morse när jag borstar tänderna.
Stirra på min egen spegelbild å såg hur gammal jag ser ut, hur sliten å riktigt jävla ful man har gått å blivit.
Jag kan leva med att mina ben aldrig någonsin tycks bli bruna å att mina lår alltid kommer att vara blekfeta å fulla med blåmärken å celluiter. Jag kan leva med att min fläsk rulle på magen aldrig någonsin tycks genom nåt magiskt sätt försvunnit under natten. Jag kan leva med att röven tycks börja nånstans på halva ryggen å sluta nånstans ner på baksidan av låren. Jag kan leva med att vänster tutte dragit snett ner åt väster medans höger tutte fortfarande tycks vara helt oförändrad av graviditeter å gravitation. Jag kan leva med mina mormors armar. Jag kan leva med att ha löjligt små fötter som gör att vaderna ser större ut.

Allt det har jag med åren lärt mig att acceptera. Jag är född med denna kropp å några män jag mött genom åren har sagt att dom gillat min kropp å lärt mig att se den med nya ögon.
Sen finns det dom män jag mött som bara pekat på mina brister å gjort mig förbannad å sagt adjö å tack å hej vill aldrig mer se dig å hör aldrig av dig.

Men vad jag inte kan lära mig att acceptera är hur mitt ansikte tycks blivit tio år äldre på mindre än ett år.
Man kanske skulle ta och ta sig i kragen å börja med anti ålders krämer kan fan inte bli sämre.
Kanske skulle lägga upp en plan på att få mig över tröskeln till tandläkaren. Å man kanske skulle ta och sluta röka. När man ändå är igång kan man ju lika gärna passa på och börja träna.
Så kanske man kan se ut som 40 i allafall tills man fyller 50.

Det gör ju inte livet direkt mindre muntert att leva med en man som fyller 40 men ser snarare ut som han skulle fylla 30.

På tal om han så kan jag ju säga att vi har fortfarande inte pratat om det stora grälet. Jag går runt å väntar på att få en chans å dra igång ett samtal medans han går runt å väntar på att jag ska glömma å allt ska gå tillbaka till det normala.


Men jag vill inte det jag vill att vi för en gång skull pratar ut rejält Inte att bara jag talar å säger min mening utan att han öppnar käften å börjar dela med sig av sina tankar.

Ska nog offra några timmar av min power nap inför jobbet å sätta mig å iallafall försöka.

Pff

va tråkigt...

Semestern är slut å jag är nyligen hemkommen från jobbet.

Ska ta en dusch å gå och sova lite tror jag...känns lixom som en bra idé!

Nu

har sambon inget tangentbord.

Går dagen börja med att de tre vakna å två av dom var spända å nervösa inför sin semester resa med farmor. Dom ska till gammelmormor å morfar i Finland. För att ta sig dit måste man först åka till Stockholm å färjan över till Helsingfors eller till Åbo. När man landat på andra sidan sjön väntar många mils resa i bilen till urskogen.
Jag har aldrig varit där men sett bilder på stugan å omgivningarna Det är väldigt vackert. Så jag hoppas på att dom kommer att få en underbar vecka med bad sol å allt vad en semester ska innehålla.

När farmor hade varit här och hämtat dom blev det som ett vakuum här hemma. Luften gick lixom ur mig. Njöt av fula dag av att bara ha lilleman som kunde skina fritt i ensamt majestät. Mina två var hel mysiga. Dom busa med han å min stora lufs spontan plocka ur diskmaskinen med lilleman som förste assistent. Jag satte mig på en stol å njöt att se hur han otvunget umgicks med lillemannen. Hur han lyfte upp han på diskbänken å visa vart sakerna skulle stå å bara var så där trevligt storebrors aktig.
Sen kom stor kaos med kompis å busa å skoja å bara visa sig från sin bästa sida. Jag kände hur hjärtat gjorde frivolter av ren å skär stolthet samt en en enkel känsla av lycka smög sig som bomull runt kropp å själ.

Så tiggde stor kaos lite pengar å tog med sig vännen å lilleman till lekparken.
Jag tog tillfället i akt å smög in i sängen å tänkte att jag skulle börja försöka vända dygnet lite eftersom semestern är slut å jag ska jobba i natt.
Men inte var jag trött. Vart mest lite små seg å rastlös. Sambon hade dragit igång spelet.

Efter nån timme så ringde dottern å meddela att dom var på väg hem. Sambon börja med maten å jag ja jag bara gick runt å va rastlös å uttråkad.
Sen hände det inte mycket jag låg å kolla på en serie på svtplay. (being human riktigt underhållande faktiskt) Sen börja jag med tvätten å fick fin fin assistans av lilleman å sambon hjälpte till att bära ner. Väl uppe så satte sig jag å lilleman å åt lite fil å macka. Det var ju trots allt bara lite mer än drygt en timme kvar till han skulle stoppas i säng.

Sambon satt fortfarande kvar vid datorn å spelet.

Jag var forfare i nåt slags vakuum å fick inget gjort. Gick ner till tvättstugan med jämna mellanrum, tillbaka till datorn å serien...

Fråga sambon om vi skulle göra nåt speciellt (å trodde att han skulle fatta att det var sista lediga kvällen)

Framåt 9 va jag tvungen att ta hjälp av sambon att bära upp tvätten. Han försvann tillbaka till datorn.

Jag kände bara hur minuterna ticka i väg. Å inget blev gjort. Lilleman kom i säng å somna ganska så snällt.

Framåt halv tio fick jag nog. Frågade sambon om det var nödvändigt att spela bort min sista lediga kväll. Då hade han suttit framför datorn till å från sen kl 12. Allså nästan 10 timmar.

Då blir han as sur å förbannad. Går iväg. Ut å röker jag försöker prata å dra igång en diskution om varför jag blir sur. Då blir han mer förbannad å går in å jag hör bara ett kasch...

Med hjärtat i halsgroppen (eftersom jag inte klarar av när folk blir tokiga å galna å har sönder saker) å kollar vad som hänt.
Det visar sig att han knäckt tangent bordet i två delar å dragit ner skärmen å skrivaren på golvet...inte direkt moget...om jag får lov att säga så.

Suckar högt. Min son kommer ut ur sitt rum för att se vad som hänt å hjälper till att ställa saker till rätta å kolla om nåt gått sönder mer än tangentbordet som låg i två stora delar å massor av små delar.

Jag försökte få sambon å förklara vad han blir så arg över men han bara bad mig låta bli att prata med han.
Efter en stund kommer han tillbaka till vardags rummet å då har jag å sonen redan plockat upp dom stora sakerna å ska bara städa undan små plocket.
Han går runt å små kollar å plockar han tar å går ner med tangenbordet till soprummet...jag håller käften å sopar.

Eftersom jag inte klarar av att vara still när nån jag tycker mycket om är arg på mig så plockar å städar jag medans sambon sitter i mörkret i soffan.

Efter nån timme så tycker jag att han borde ha lugnat sig
så jag går och sätter mig i fotöljen. Sambon bara vägarar att prata sätter upp tjuriga sidan å svarar kortfattat. Börjar jag prata så reser han sig å går iväg. Men eftersom jag inte kan ge mig så går jag efter. Ut på altan å försöker få igång en diskition. Men han bara fräser.
Efter en stund så går han in å sätter sig påsäng kanten jag ställer mig och hänger i dörren. Försöker prata å förklara. Men han bara vänder på allt jag säger. Visst så är det bådas fel å visst borde jag kunna ha lärt mig att säga å göra saker annorlunda. Att vara mer rak på sak på en gång. Å sen inte vara lika barnslig tillbaka å gå undan å tro att han ska finna ut vad som är fel själv. Jag vet ju att män inte är tankeläsrare!

Står kvar i dörren å önskar att han för nån gång skull kunde prata då jag bara känner att gråten kommer å känslan av att gjort att fel å gjort allt tio gånger värre kommer.
Går ut på altan å stor bölar känslan av att ha förstört allt är övermäktig. Önskan av att sambon ska komma efter å vilja prata skriker men ingen sambo kommer. Efter så där 20 minuter av själv ömka så ger jag mig förbud att fulgrina mer så går in å upptäcker att sambon klätt av sig å gått och lagt sig.

Hjärtat sjönk till botten. La mig på min sida så långt bort som sängen tilllåter. Hör på sambon andetag att han är på väg att somna.
Tar telefon å ringer dottern å kollar läget.
Hon kommer hem å hämtar en väska å följer med kompisen hem till sin pappa.

Jag går och lägger mig på soffan framför tv:n...somnar med en känsla av att stå på ruinens kant å kan inte göra nåt annat än att titta ner.

Vaknade kl halv 7 av att solen lyser in å benen är fast klistrade på lädret.
Sambon pratar fortfarande inte med mig på två timmar har han bara frågat om jag ville ha sista mackan när han redan står å brer den.
Egentligen ville jag ta mackan trycka upp den i ansiktet å göra han arg i gen bara för att få skrika ut all min ilska å besvikelse. Men nej då jag muttar bara surt tillbaka. Går runt som på äggskal å jag vet att det kommer vara jag som ber om ursäkt å krypa till korset. Vet att jag kommer ta på mig det hela å vet att jag kommer göra det bara för att komma tillbaka till det normala.

Jag vet ju att jag kommer att göra det förr eller senare av den enkla anledningen att jag bara inte klarar av att gå runt å vara tyst å vara livrädd för att sambon ska säga att han packar å drar.
Jag bara vet att jag är så jävla feg å rädd så jag kommer att sälja å ta på mig ansvaret bara för att inte låta allt gå åt helvete.
Jag vet jag vet jag vet...allt blir mitt fel...vill att allt ska bli mitt fel så det bara tar slut å jag kan stå där sen å säga ja du ser jag kan inte leva ihop med nån jag är galen å helt omöjlig att spendera mer än ett år med för sen kommer kan jag inte dölja mina fula å omöjliga krav.

Blir

så fruktansvärt rastlös så fort de små kommer hem...varför har jag inte riktigt lyckas klura ut än.

Nån gång när vi hämtar dom ska jag räkna hur många gånger den första timmen dom hinner säga Pappa samt varför.

Tjatet börjar ju så fort dom kommer...pappa varför är det så pappa vad är det där pappa vad ska vi göra...pappa vad ska vi äta...pappa pappa pappa pappa pappa om å om å om igen. Det är det första som sägs på morgonen å det sista som sägs på kvällen.

Nu ska jag ta och gå ner till affären SJÄLV!!!

Stockholm

har vi varit i på mini semester jag å sambon.

Vi åkte på natten för att sova i bilen ( vi har ju en kombi så vi kan ju ligga rak långa utan problem när man fäller sätenena)
Men eftersom sambon inte säger till i god tid så missa jag avfarten å fick improvisera lite men vi hitta ett bra ställe å sova på efter min briljanta hjärna fick arbeta fritt.

Så vi sov ett par timmar å sen drog sista milen in till huvudstaden. Men sambon trodde ju blint på GPS:en som vanligt medans jag fick lösa alla fel med vanligt lokal sinne å sunt förnuft. Men fram till hotellet hitta vi :)

Efter en liten vila så bestämde vi oss för att traska upp till Östermalms saluhall å äta lunch. Så sambon tog fram vägen på GPS...å vad tror ni JO!!! vi går vilse!!! Jag är ju envis å vill gärna veta på ett ungefär vart man ska men nej då sambon envisas med att dra fram GPS hela tiden...å jag börjar förstå varför vi hela tiden åker/går vilse...det är nämligen som så att sambon skriver in fel adressser!!! Han ville ju till Östermalsm saluhall å knappar in norrmalmstorg...då blir det ju väldigt svårt att hitta rätt lixom...Men jag gjorde ju så vi hitta rätt som vanligt! He he he.

Efter det drog vi över till National museum å kolla in kända tavlor å statyer å sen en utställning om form å färg. Trodde det skulle ta nån timme eller två men kom ut efter tre å helt hänförd över vilka tavlor å målningar det finns!! Helt otroligt vad som gjordes för över 400 år sen!! Å hur fan dom kunde göra såna detaljer på marmor för hand!
Efter det gick vi vidare till gamla stan å kika runt å stanna å tog en kaffe. Men vilka priser! 35 spänn för en sån där fjös mugg å fan smaka skit med gjorde det.

Men vi hade bestämt möte med en av sambons bekanta på nätet å det vart ett trevligt möte som blev till ett middags besök på mongoliska restaurangen på Sveavägen å sen vidare ut i sommar natten till en bak gata å en pub eller vad dom nu ville kalla sig för ett par roliga timmar med skit snack å lite vuxen godis i glas :)
Men framåt 12 så kände jag av bil köradet å allt traskade så vi avsluta kvällen när den var som trevligast å vandra hand i hand tillbaka till hotellet.
Sambon rigga upp datorn å skulle kolla film men vi somna nog efter tio minuter hade gott på filmen

När alarmet ringde så kände jag mig pigg å glad å ville bara ta en dusch å vandra ut på stadens alla gator då jag kom underfull med att påsen med alla resa schampoo å sånt vi handla på apoteket blev nog kvar på den mongoliska restaurangen i går kväll...så valet stog i allt duscha utan varken tvål eller schampo så kändes det som det kunde kvitta.
Så vi packa i hop våran väska å lämna hotellet å kasta in väskan i bilen å drog iväg mot djurgåren. å dit skulle jag ha hittat utan gps men sambon envisas ju med att slå igång den..jag låssades som det regna å körde dit jag visste vi skulle. Å han trodde han fick visa vägen med gps...(så lite man behöver göra för att inte såra hans ego ha ha) väl där tog vi en kaffe å njöt av stämningen vid vattnet. Eftersom dit vi skulle inte hade öppnat än tog vi en promenad på djurgården. Riktigt fint faktiskt. Sen drog vi till Atriun eller va det nu heter. Å spana in häftiga fiskar å andra tropiska små djur. Men tycker nog att 80 spänn va lite väl mycket för det lilla dom hade att visa upp.
Efter vi tagit en snabb lunch i deras fik så tog vi promenaden tillbaka å stanna vi Estonia minnes lunden.

Så bestämde vi oss för att ta ett sista stopp på hemvägen på National historiska riksmuseumet. Men denna gång så visa gps faktiskt rätt. Så dit hitta vi utan problem. Väl inne så börja vi gå runt å spana å kolla då min mobil ringer å det är dottern som har liiite dåliga nyheter. Så vi bestämde oss för att göra besöket kortare å drog raka vägen hem.

Det var nämligen som så att det kom ut att hon va ensam hemma å då dök det upp riks puckon som finner det tydligen roligt att krascha folks hem. Nu var det ju sån tur att inget vart försört på så sätt bara det att 700:- ur företagskassan är borta, tre(!!!) rullar extra långt dass papper (vad nu varför man tar toa papper) Å en flaska olivolja. Mycket underligt Sen fattades det ett par glas ur boxen semester dricka.Men hemmet är helt å så förutom att några eller någon pissat i handfaten!! Å lite små saker som enkelt gick att städa bort.
Vad jag inte bara kan förstå är ju varför man har så lite respekt för andras saker. dottern hon är ju hel å välbehållen å allt sluta ju väl men hon är bra uppskakad av allt som hände å skäms ganska så kraftigt. Det jag är mest stolt över är att hon är ärlig å berättar hela historien även om det kommer i små bitar. Så kommer hela historien fram ialla fall.
Och lärt sig sin läxa har hon gjort. även om hon är blond så är hon inte helt tappad bakom vagnen så hon inser att ho hade jävla tur att några av hennes riktiga vänner fanns där för henne samt att dom själva inte dricker så dom hade något omdöme kvar.

Ne jag orkar inte drävla mera om detta nu. återkommer om nån dag eller så när man hunnit tänka å fundera mera om allt som hänt.

Jag

fick bestämma hel dagen i går (fast egentligen bestämmer jag jämn men brukar låta sambon tro att han bestämmer)

Tog med han till Askersund å vandra runt lite. Ha de bara allmänt skönt. Gjorde det vi ville å inge tjat i nåt öra.

Idag ska jag låta han få bestämma över dagen ska bli spännande å se vad som han ska hitta på...om det nu blir nåt.