De luxe

tonårs revolt så där på en fredags kväll är alltid uppskattat!

Jag å sambon fick lite vuxen ledigt så vi bad min dotter att va barnvakt å lilleman i några timmar så vi skulle kunna få göra nåt trevligt...vi traska iväg till harrys å tog varsin starkdryck satt å små prata lite ute på uteplatsen när spö regnet allan ballan slog till. Båda kände att nej detta va inte så jävla kul så vi drog oss hemåt strax efter 9 fick små springa hela vägen hem i spö regn.

Väl hemma hade dottern min sagt till största barnet att hon skulle dra ut å över lämnat ansvaret på honom. Ok hon hade förvarnat att hon skulle ut så det visste vi men inte efter 2 timmar!

Vi kasta in lite bake off bröd i ugnen å drog i gång kaffet...koppla in datorn i tv:n å glodde på film.

Strax före 11 ringer min telefon...hmm dottern som ringer vad måne detta bära hän?

Men ser ni det var inte min dotter i andra änden utan hennes kompis som va orolig för att dottern min låg på trottoaren å va skit full å va bara konstig. Jag sa lugnt å stilla vart är ni jag kommer å hämtar henne medans jag kände att blod ådrorna i pannan växte lavinartat.


Sa till sambon att du nu drar vi. Ut i bilen å svischa iväg...kommer åkade mot där hennes kompis sa att vi skulle mötas. Då springer min dotter förbi bilen jag tvärnitar halv vägs upp på trottoaren å gastar till sambon ta henne spring!!!!!!!!!!!

Jag vänder bilen å följer efter...åker ett varv runt kvartert men ser dom inte.
Tar ett varv till å ringer upp sambon. Ber om några minuter till så jag ställer bilen på andra sidan vägen. Sitter kvar å lyssnar lite men känner bara att nu är det dax för arga mamman. Så kliver över gatan å tar tag o dottern.

Då kommer gastandet å nu kan ju själva tänka vad som sas...jo kassa mamma pappa är ju bättre osv osv...syndast om mig i hela världen. NI vet hur en arg full tjej låter eller hur???

Tog tag å kasta in henne i bilen lika bra att få hem henne va bara min tanke.
Men konstigt nog vart hon gaska så tyst i bilen va värre när vi skulle ur.
Skrik å skrän...ni är dummast i världen allt som händer är erat fel. Mitt fel att vi flytta tillbaka till stan osv osv...tog väl en halv timme att få henne upp i lägenheten.
Men försöka prata sans med en full arg tonåring är ju så lätt.
Jag försökte Sambon försökte...jag tror att han kom fram mer än vad det jag sa gjorde. Men efter 2 timmar med skikande om att jag är en värdelös mamma så brast det för mig...å ful grinadet kom...gick in i sovrummet å efter kommer sonen å kramar ledsen mamma...

Samlade ihop mig å försökte ta en henne igen men hjälp vad arg hon är!

Sambon fick bära in henne i hennes rum för att få lugna ner henne...där satt dom i ca 1 timme å grälade pratade å så innan hon kom å vi prata lite lugnare.

Men än är ju inte dramat över...
känner att nu måste vi lägga i en växel till ang detta å vi får ta hjälp utifrån faktiskt.

Så hela dagen har varit kaos i tanke verksamheten...tankar å funderingar går på högvarv. Men har en plan...ska hjälpa henne att sortera i garderoben å då finns nog tid till att prata bara hon å jag...

Så får väl se!

Får

man önska livet ur nån bara lite så dära?

Ni trogna läsare vet vem jag syftar på...jag är trött på att människan alltid ska hitta på nåt jävelstyg är det inte sms eller telefon samtal nätterna igenom. Det nya är att hon vägrar att ha överlämningen via dagis å skola så vi ska tvingas mötas två gg i månaden. Å jag bara vägrar!!!

För det första så finns det ett avtal å där i står det att överlämningen ska ske via dagis å skola. Så att ändra schemat å tala om det i efterhand är inte ok. Sen hålla på å försöka tvinga oss till att måste gå med på hennes krav passar mig inte!

Jag vill bara att människan ska inse att loppet är kört å lämna oss i fred! Att det ska vara så svårt att släppa och gå vidare?!

Jag trodde för övrigt att vardagen skulle bli lugnare nu när alla utom en går i skolan. Men nej då vi har två som spela dödssjuka förra veckan, men en skärpte till sig å va uppe före oss alla andra idag. Helt förvånade av min dotter faktiskt!!!
Men sen har vi den största av barnen som tydligen finner sängen å sömnen mer viktig än att fixa skolan som han skippa i två års tid!!!

Sånt gör mig hel förbannad! Sen att han verkligen kom in på den utbildningen han ville komma in på gör ju inte saken bättre!! Han fick sig först en utskälning av far sin sen dängde jag i han två åxå så kommer han inte iväg imorgon så jävlar va arg jag kommer att bli!

Så misstänker att denna veckan kommer att bli en sån där tjata på alla barn vecka å det orkar jag kanske denna vecka men sen så är mitt tålamod slut å då blir det super uber bitchen som lägger i en växel å då får dom det inte så kul för dom längre...

Varför

kommer jag hem med skorna i en påse för??

Det är sånt man kan fundera på men förklaringen är enkel.

Det fans en fasanfull hemskt hund ( må va liten å vit men skällde på mig gjorde den)
vid macken dit jag va tvungen att cykla förbi fö att få mig lite cigg å chips så här dax på dynget.
Den var JÄTTE hemsk jag lovar så pass så jag fick ta av mig skorna för att kunna cykla resen av vägen hem!!

Kan lova att jag hade jätte trevligt i kväll träffade å pratade med vänner jag inte hunnit/ haft tid med att prata med på hela sommaren.
Kändes jätte skönt att bli kalas ful i kväll LOVAR!

Ne nu ska jag ta mitt hickade jag å krypa ner framför datorn glo på film...tills jag somnar trots hickan som vägar att ge med sig trots två cheesburgare å å 3 cig å 4 glas vatten!

Halleluja!

Nu vara varmvattnet tillbaka efter tre dagars avstängning för underhåll.
Troligt att jag som är natt arbetare skulle packa ihop en väska å dra till Eyra å duscha...inte direkt kan jag säga. Fått blivit raggar duschar med iskallt vatten morgon å kväll.

Men mår ganska så bra för tillfället, det är som alla mörka moln inte har nån inverkan på mig eller så är det som så att pga allt som går emot oss är så tungt att hantera att jag stänger av för att ha ork å kraft att leva.

Nä nu ska jag ta och dra på mig några paltor å hasta ner till ica å handla skjölmedel så tvätten kan få dofta nyponros även denna gång.

Ont!!

Så jag nästan gråter i axlarna i dag...att jag nästan jämnt går runt med små värk i axlarna har jag blivit så van med så inget jag lägger märke till.
Men i dag gör allt jag försöker mig på att ta/lyfta svin ont ända ner i fingertopparna.

Har bett sambon att massera vet ju att jag kommer grina för att det kommer göra så ont men vet ju att allt blir så mycket bättre efteråt.

Annars har denna helg varit helt ok.
I Fredags vart det lite film med sonen, efter det att jag försökt vara it tekninker. Men det visa sig sen att skivan jag försökte laga datorn med var kass så sambon fick göra en ny i går så vips så fynkade sonens dator igen tills hans stora glädje å min stora sorg.
Jag gillar när han kommer å vill umgås med mamma, han kramas å vill busa samt bara är där å gör mig glad med sin närvaro.

I går så drog jag ut till Marieberg(varför kan jag inte säga det utan att höra den där jävla jingeln?) med lilleman. Hanlade lite billiga kläder till tösernas första dag i skolan eftersom dom kom från mamma i såg för jävligt ut i vanlig ordning å hur kul är det för dom att komma till första dagen i skolan med slit å släng kläder medans alla andra kommer i nya??

Så för deras skull åkte jag å handlade lite enkelt å billigt på rean, för att köpa nåt dyrare är inte å tänka på eftersom vi nog aldrig mer kommer att se kläderna. Dom bryr sig ju inte så men känslan av att ha helt nya kläder som alla andra känns nog toppen.

Sen senare på kvällen så blev det lite taxi verksamhet å sen en film med sambon...som jag tror jag såg 10 min av innan jag somna gott på sambons bröstkorg.

Idag har jag trots smärtan fixat tvätten å fått hjälp av sambon att städa sen mest skrota runt dag. Ganska så gott. Nu längrar jag mest till man får krypa ner i sängen.

Dödens

trött!!

Börjar fåga mig själv hur länge jag hålla ihop.

Jag

behövde tydligen ett rejält gapskratt!
Fick mig ett i dag som jag kan leva länge på.

Var och hämta lilleman på dagis å på vägen mellan bilen å dagis kom den stora häxan i väster kom cyklande...hon gasta nåt men vi gick som vanligt bara vidare...väl inne på dagis börja sambon mobil spela så fin i byxfickan...ja gissa vem det var. Jo rätt gissat men svara gör vi ju inte för vi vet ju att det bara blir värre. På vägen tillbaka till bilen var det en som kom cyklade tillbaka men feg som hon är så höll hon sig 25 meter bort å så började gastandet...om det ena å det andra att vi hade lilleman med oss spelade ingen roll i hennes ögon. Det gör mig jävligt förbannad för barn har inget med dom vuxne bråk att göra what so ever!!!

MEN det roliga var ju att vi stog lite undanskumt men det gjorde inte 2 herrar med mörkare härkomst..så dom trodde ju att det var till dom hon stog å skrek. Jag å sambon ryckte ju lite på axlarna som om vi inte visste vad det handlade om. Dom så mäkta förvånade ut...å vi fnissade ganska så gott ett tag...

Men samtidigt så tycker jag ju att det är lite tragiskt att hon inte kan/vill förstå att hennes betende sätter livlånga spår i barnen.
Det är ju dom som får stå och skämmas över henne när dom är stora nog att förstå vad som skreks å vilka skällsord som används dagligen på någon som barnen älskar villkorslöst.
Det är ju inte barnen som väljer sina föräldrar utan dom vuxna som gör ett val att skaffa barn tillsammans.(omedvetet eller medvetet)

Sen att det kan gå snett av olika anledingar är ju ganska så vanligt. Men att sätta sina barn mitt i korselden det går bara så jävla fet bort i min värld.