som sällskap i sängen är fan så bra en dag som denna. Har bara lust att storböla å släppa loss.Men gör som vanligt sväljer å bygger på känslo bollen i magen. Den håller nog några dagar till hoppas jag på.
Är psykiskt å fysiskt trött. Känner mig bara som en gammal mullig medelålders gnällkärring.
Men samtidigt så vet jag ju att den enda person som kan göra mig lycklig är ju jag själv. Mina val är mina val. Mina förhoppningar å förväntingar är bara mina. Jag kan inte peka finger åt någon annan å säga gör mig lycklig.
Men det vore väldigt trevlig om man kan mötas halva vägen var för en gång skull. Jag skulle tycka det va jätte kul att alltid slippa ge med mig ang mina behov.
söndag 27 september 2009
lördag 26 september 2009
Jag
undrar när ska min och sambons lust va synkade?
För det känns som att det aldrig är så att vi har lust samtidigt...helt ärligt så har jag faktiskt börjat fundera i dom banorna om att det är något allvarligt fel. För jag känner det som att det alltid är jag som tar iniativ till sex å får nobben 8 av 10 gånger.
Det är alltid nåt som inte stämmer...sovit för lite, ont nånstans, för lite tid mm mm mm mm.
Name it and I have heard it!
Jag har för längesen accepterat att vi är två olika person typer. Jag är en sån som behöver närhet å beröring ofta för att känna mig trygg. Medans för sambon är det tvärtom. Jag har ju vant mig vid att märka av när han tycker att han fått nog med närhet. Att det alltid är jag som får avbryta kramen å ta ett steg tillbaka. Det kan vara väldigt irriterade faktiskt att aldrig vara den som vill lämna kramen. Att nästan alltid känna att man får gå innan mitt behov av närhet är helt mättat.
Jag vet ju vad han menar när han går förbi och stryker mig på ryggen eller stryker mig på kinden.
Sen är ju det detta med att känslan av att aldrig vara första prio kan vara väldigt tufft. Dom gånger det har hänt är inte ofta. Det är alltid något annat just då som är viktigare. Känns det iallafall som.
Det är inte det att jag tvivlar på att han älskar mig utan bara det att jag önskar att jag fick lite mera av varan ömhet å närhet.
Men ibland önskar jag ju att han bara tryckte upp mig mot hallväggen å hångla av mig lite så där bara för att han har lust.
Eller kommer in i duschen å överaskar men han är inte den typen alls.
Jag kan ju gärna trycka upp han mot väggen å släta av han bara därför att men vet ju att han inte vill så varför tvinga han för?
Men detta att hela tiden bli avvisad är djävligt trist. Tror ju inte att det är så att han inte finner mig upphetsande utan bara det att han vill att allt ska stämma jämt. Å så funkar det ju inte alltid...ibland så kanske inte lusten finns där till 100% från början utan kommer med stormsteg när man väl börjar smusla under täcket.
Eller är det jag som är onormal å tycker att sex mer än tre gånger på en månad är helt normalt?
För det känns som att det aldrig är så att vi har lust samtidigt...helt ärligt så har jag faktiskt börjat fundera i dom banorna om att det är något allvarligt fel. För jag känner det som att det alltid är jag som tar iniativ till sex å får nobben 8 av 10 gånger.
Det är alltid nåt som inte stämmer...sovit för lite, ont nånstans, för lite tid mm mm mm mm.
Name it and I have heard it!
Jag har för längesen accepterat att vi är två olika person typer. Jag är en sån som behöver närhet å beröring ofta för att känna mig trygg. Medans för sambon är det tvärtom. Jag har ju vant mig vid att märka av när han tycker att han fått nog med närhet. Att det alltid är jag som får avbryta kramen å ta ett steg tillbaka. Det kan vara väldigt irriterade faktiskt att aldrig vara den som vill lämna kramen. Att nästan alltid känna att man får gå innan mitt behov av närhet är helt mättat.
Jag vet ju vad han menar när han går förbi och stryker mig på ryggen eller stryker mig på kinden.
Sen är ju det detta med att känslan av att aldrig vara första prio kan vara väldigt tufft. Dom gånger det har hänt är inte ofta. Det är alltid något annat just då som är viktigare. Känns det iallafall som.
Det är inte det att jag tvivlar på att han älskar mig utan bara det att jag önskar att jag fick lite mera av varan ömhet å närhet.
Men ibland önskar jag ju att han bara tryckte upp mig mot hallväggen å hångla av mig lite så där bara för att han har lust.
Eller kommer in i duschen å överaskar men han är inte den typen alls.
Jag kan ju gärna trycka upp han mot väggen å släta av han bara därför att men vet ju att han inte vill så varför tvinga han för?
Men detta att hela tiden bli avvisad är djävligt trist. Tror ju inte att det är så att han inte finner mig upphetsande utan bara det att han vill att allt ska stämma jämt. Å så funkar det ju inte alltid...ibland så kanske inte lusten finns där till 100% från början utan kommer med stormsteg när man väl börjar smusla under täcket.
Eller är det jag som är onormal å tycker att sex mer än tre gånger på en månad är helt normalt?
fredag 25 september 2009
Vad
kan man göra så där på en fredag?!
Jo man tar bussen från hemstaden till huvudstaden kl 09.15 sen framme tar man pendeln ut till förorten sen hoppar man på en buss till en annan förort. Sen pungar man ut 14000:- sen åker man hem!!
För att hamna i väldens trafik kö pga 5 väg byggen på loppet av tja 3 mil så där...det gick väldigt lååångsamt en sträcka som skulle ha tagit typ 20 min tar en timme! Kul jul kan jag ju säga INTE!
Så trodde jag att jag skulle få trevligt sällskap hem men nej då sällskapet somna å jag fick sitta själv å muttra över alla idioter på vägarna.
Men nu står den nya bilen här nere...bara jag ger upp och erkänner jag har gått och blivit med minibuss! Livet som häftig å fräck mamma är över!
Jo man tar bussen från hemstaden till huvudstaden kl 09.15 sen framme tar man pendeln ut till förorten sen hoppar man på en buss till en annan förort. Sen pungar man ut 14000:- sen åker man hem!!
För att hamna i väldens trafik kö pga 5 väg byggen på loppet av tja 3 mil så där...det gick väldigt lååångsamt en sträcka som skulle ha tagit typ 20 min tar en timme! Kul jul kan jag ju säga INTE!
Så trodde jag att jag skulle få trevligt sällskap hem men nej då sällskapet somna å jag fick sitta själv å muttra över alla idioter på vägarna.
Men nu står den nya bilen här nere...bara jag ger upp och erkänner jag har gått och blivit med minibuss! Livet som häftig å fräck mamma är över!
torsdag 24 september 2009
Kräks
på min jävla ovana att tänka för mycket och ett par varv extra!
När ska jag lära mig att det bara gör saken värre?!
När ska jag lära mig att det bara gör saken värre?!
tisdag 22 september 2009
Igår
direkt på morgonen efter jobbet(oerhört pigg efter tre nätter jobbande å kass sömn) men hyresvärden.
Var trött å grinig så tårarna rann allt logiskt tänkande var avstängt. Men det va ett bra möte i slut änden. Fick ju veta att dom inte tänker ställa oss på gatan utan att hjälpa oss att få en lägenhet. Men nu till det bra. INTE i den statsdel vi lämna. Men till det dåliga. Dom har siktakt in sig på andra sidan stan. Den stadsdel som är längs bort från stan. Vilket betyder längre res sträcka samt mindre längehet. Visst billigare och så. Buss går ju men samtidigt så hamnar vi långt bort i helvete vilket gör att några spontan besök från häxan i väst kan i det närmaste uteslutas.
Men jag känner att det betyder att jag får en allt tyngre lass på mig igen. Att bo många på liten yta gör att jag då måste plocka fixa greja än mer än vad jag gör nu. samt att jag måste börja ställa upp som chaufför än mer än vad jag gör idag.
Samt det att jag vägrar att bo i vardagsrummet igen. Då delar jag hellre av det å har små tjejerna där än att bo i vardagsrummet själv igen. Det funkar inte för en natt arbetare att bo så. Man är i behov av ett litet kryp in så man man få lite lugn å ro så man kan få sova när andra ska va vakna.
När vi var på väg ut från mötet så säger Jens mamma (som va med för att ge mer styrka i alla hot och uttalanden som kommer mer eller mindre dagligen) till dom två tjejerna som va med:
Ja tänk vad (mitt namn) har fått stått ut med. Jag har många gånger funderat på hur hon orkar. Samt hur länge. Och det att hon har ork nog att stanna kvar.
Då brast det rejält för mig och jag fick ta ett antal raska kliv därifrån å släppa loss ful grinet i några minuter men samlade ihop mig och gick tillbaka för att tacka social en samt små prata om några andra saker.
Så jag känner ju att något bra händer men vet ännu inte om det kommer bli helt bra nån gång. Kanske rättegången gör så att någon får sig en näs bränna och aldrig mer vågar hålla på så som hon gör och börjar lämna oss i fred!!
Var trött å grinig så tårarna rann allt logiskt tänkande var avstängt. Men det va ett bra möte i slut änden. Fick ju veta att dom inte tänker ställa oss på gatan utan att hjälpa oss att få en lägenhet. Men nu till det bra. INTE i den statsdel vi lämna. Men till det dåliga. Dom har siktakt in sig på andra sidan stan. Den stadsdel som är längs bort från stan. Vilket betyder längre res sträcka samt mindre längehet. Visst billigare och så. Buss går ju men samtidigt så hamnar vi långt bort i helvete vilket gör att några spontan besök från häxan i väst kan i det närmaste uteslutas.
Men jag känner att det betyder att jag får en allt tyngre lass på mig igen. Att bo många på liten yta gör att jag då måste plocka fixa greja än mer än vad jag gör nu. samt att jag måste börja ställa upp som chaufför än mer än vad jag gör idag.
Samt det att jag vägrar att bo i vardagsrummet igen. Då delar jag hellre av det å har små tjejerna där än att bo i vardagsrummet själv igen. Det funkar inte för en natt arbetare att bo så. Man är i behov av ett litet kryp in så man man få lite lugn å ro så man kan få sova när andra ska va vakna.
När vi var på väg ut från mötet så säger Jens mamma (som va med för att ge mer styrka i alla hot och uttalanden som kommer mer eller mindre dagligen) till dom två tjejerna som va med:
Ja tänk vad (mitt namn) har fått stått ut med. Jag har många gånger funderat på hur hon orkar. Samt hur länge. Och det att hon har ork nog att stanna kvar.
Då brast det rejält för mig och jag fick ta ett antal raska kliv därifrån å släppa loss ful grinet i några minuter men samlade ihop mig och gick tillbaka för att tacka social en samt små prata om några andra saker.
Så jag känner ju att något bra händer men vet ännu inte om det kommer bli helt bra nån gång. Kanske rättegången gör så att någon får sig en näs bränna och aldrig mer vågar hålla på så som hon gör och börjar lämna oss i fred!!
lördag 19 september 2009
Vill
Inte jobba helg...vill ligga hemma i sängen å äta praliner å bli ompysslad.
Inte för att jag är sjuk utan bara för att jag är värd det tycker jag!!!
Inte för att jag är sjuk utan bara för att jag är värd det tycker jag!!!
fredag 18 september 2009
Då
sitter man här då rastlös å vet att det inte är nån ide att dra igång med nåt eftersom man ska jobba hela helgen samt att man ska ha möte med hyresvärden kl 8.15 på måndag morgon...jippi hurra va trevligt!
Igår kväll drog jag tvättstugan så jag skulle slippa den idag...å sen så åkte jag till älskarinnan å gjorde henne lite sällskap några timmar i hennes bunker till arbete. Det va skönt å bra sitta å pladra om ditt å datt å uppdatera varann lite om vad som är på g å vad som har hänt sen sist.
Det är på nåt sätt så jävla skönt att veta att även om man inte hinner prata med varann på några veckor så är det som igår när man har tid att sätta sig ner å få umgås med vännen.
Puss på dig älskarinnan så jävla skönt att ha dig där ett samtal eller sms bort!
Jag måste börja tänka mer på att mina vänner faktiskt vill hjälpa mig och finns där när jag behöver dom och att dom inte tycker sämre om mig ifall jag skulle få ett psyk bryt å grina loss.
Ni vet vilka ni är och behöver ju inte nämna några namn...å jag hoppas för gudarna att ni vet att även om jag har röven full av saker som händer så har jag ALLTID tid för mina vänner. Att stötta och låna ut mitt öra är mig ett kärt nöje!
Igår kväll drog jag tvättstugan så jag skulle slippa den idag...å sen så åkte jag till älskarinnan å gjorde henne lite sällskap några timmar i hennes bunker till arbete. Det va skönt å bra sitta å pladra om ditt å datt å uppdatera varann lite om vad som är på g å vad som har hänt sen sist.
Det är på nåt sätt så jävla skönt att veta att även om man inte hinner prata med varann på några veckor så är det som igår när man har tid att sätta sig ner å få umgås med vännen.
Puss på dig älskarinnan så jävla skönt att ha dig där ett samtal eller sms bort!
Jag måste börja tänka mer på att mina vänner faktiskt vill hjälpa mig och finns där när jag behöver dom och att dom inte tycker sämre om mig ifall jag skulle få ett psyk bryt å grina loss.
Ni vet vilka ni är och behöver ju inte nämna några namn...å jag hoppas för gudarna att ni vet att även om jag har röven full av saker som händer så har jag ALLTID tid för mina vänner. Att stötta och låna ut mitt öra är mig ett kärt nöje!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)