är kul...
jag fick köra runt med en monster 4 hjuling på jobbet idag. Vi skulle flytta klädskåp från ett ställe till ett annat å naturligtvis skulle dom ner i en källare så det vart till att bära men denna gång gick det iallafall att använda hissen. Men kommer ha ont i kroppen i morgon samt ena knät som fick sig en rejäl smäll idag av ett av skåpen.
Mindre bra men men...har bara en dag kvar på sommar schemat sen går jag över på timmar å som det låter kommer det bli en hel del att jobba framöver så trevligt för plånboken :)
Mindre kul att komma hem va det dock...sambon har haft hela dagen på sig att städa undan gårdagen men allt stog kvar...han städade det för en timme sen å började med maten så det kommer ingen mat på bordet förrens om ca en 40 min allså över 1 ½ timmes försening med en över trött 4 åring är ju ett bra recept eller inte.
Längtar efter att ta mig en dusch å krypa ner i sängen å SOVA!!!!! Bara ett par timmar kvar tills det är helt legitimt för att göra så det är fet nice :)
Å min lilla son som fyller 17 år i morgon...min lilla plutt plutt:) Hur har han kunnat blivit så stor är mig ett under. Å vart har tiden flugit iväg? Känns som igår han va liten å va mammas kel gris.
Men än är han inte för stor att krama om sin mamma när hon behöver det iallafall och det är nåt jag hoppas att han aldrig växer ifrån för det skulle jag sakna mest av allt den dagen han slutat med det.
Nä ta och stressa på sambon lite så maten nån gång i kväll hamnar på bordet.
måndag 30 augusti 2010
söndag 29 augusti 2010
Rippan
är tydligen lagd.
Alla bråk beror tydligen på att jag inte kan se mellan fingrarna å ge med mig.
SÅ JÄVLA FUCKING FEL!!!
Jag blundar för mycket och behandlar alla lika. Men har jag sagt A så står jag för att jag sagt A.
Alla bråk beror tydligen på att jag inte kan se mellan fingrarna å ge med mig.
SÅ JÄVLA FUCKING FEL!!!
Jag blundar för mycket och behandlar alla lika. Men har jag sagt A så står jag för att jag sagt A.
Vägskäl
det känns som jag står vid ett vägskäl.
Efter lite över två års tid med ständig kaos. Ungar som gapar skriker och slåss och på det tonåringar som ska pröva sina vingar. Sen en sambo som verkar leva med huvudet under armen för det mesta gör att jag börjar känna mig slutkörd.
Jag älskar hela min knasiga familj. Inget snack om saken. Det är det ända som håller mig uppe.
Men att jämt vara den som ska ha sten koll för har inte jag sten koll så rasar hela strukturen. När man är så många som vi är så måste rutinerna vara konstanta.
Frukost äter man vid köksbordet. Lagad mat vid matsalsbordet. Godis äter vi på lördagar. Man borstar tänderna och håret varje morgon och kväll. Duschar gör man minst varannan dag. Sen går man å lägger sig snäll varje kväll senast kl 20 på skol dagar. Allså dom små. Dom stora kan bestämma själva när dom vill gå och lägga sig så länge dom sköter skolan.
Allt det gör att håller man dom rutinerna så fungerar vardagen så pass mycket bättre. Men att behöva kämpa med samma saker i snart två års tid gör att jag är lite trött. Sen att alla i familjen verkar tro att det bor en oavlönad slav här hemma som städar toa kök å håller rent i huset varje dag är ju mindre kul.
Jag provade att en kort tid inte hålla sambon under armarna när det gäller de små...vart en katastrof Jag vart bara mer stressad av att se att han inte kan planera vardagen utan att vara tids optimist.
Sen så har det kommit fram att sambons mamma och syster sagt att jag inte är nån bonus mamma. Vilket har gjort att allt jag säger och gör är skit och inget man behöver lyssna på enligt dom små. Det har även gjort att dom passar mer på pappa. Dom där tre minuterna då och då under dagen är fridlysta numera.
Det sorgliga är ju att det har varit dom stunderna som gjort att jag orkar. Men den ända som verkar märka att hela familjens sammanhållning är på väg ner i toa är jag.
För jag har mer än gärna lite kaos men det skulle vara så skönt med att få lite lugn och ro. Sen att vi ska ha de små mesta dels av tiden gör att den där veckan med bara dom stora hemma har ju minskat till 5 dagar varannan vecka å har en känsla av att dom kommer krympa till 3 dagar. Så den där veckan man har haft att hinna ikapp med sig själv krymper mer och mer. För dom dagar vi bara har dom stora hemma är sköna. Vi kan slappa mer och göra lite som vi själva vill. Vi behöver inte gå upp och servera frukost och plocka undan disk tre gånger om dan. Samt att jag inte behöver gå och plocka undan 1 timme varje kväll.
Jag får allså lite semester varannan vecka. Men det är snart slut på det. Visst jag tror att när de små kommer vara här mesta dels av tid kommer göra dom mer av stressade. Det kommer åxå att göra att vi inte behöver gräla om alla vardagliga saker för dom kommer att upptäcka att alla deras nya kompisar lever som vi gör. Att det är mer normalt än att springa vind för våg varje dag.
Sen så kasta in pappas död in i allt detta gör att jag inte finner tid att sörja. Att farfar dog är ju inget som direkt får mig att bli mer sorgsen men allt som kommer att behövas tas i tu med känns jävligt jobbigt.
En hel lägenhet samt förråd att gå igenom. Massa papper och tjafs som följer med i en bouppteckning ska göras. Och jag tänker inte lägga det på mamma. För det riktigt fula är att farfar lämnar inget efter sig till henne utan bara till oss barnbarn och hans syster. Så varför ska hon behöva ta tag i allt det för?
Så känns ju så där halv kul att behöva ta tag i allt det där just nu känns skit å piss.
Så i dag kl 17 har jag kallat till familjemöte och det är obligatoriskt att närvara.
Där ska jag säga till de stora att nu är det dax igen att börja hjälpa till och dax att göra ett schema.
För den näramse månaden kommer jag ha röven full så dom måste kliva fram och dra sitt stå till stacken.
Oj vart långt det här men fortsättning följer...
Efter lite över två års tid med ständig kaos. Ungar som gapar skriker och slåss och på det tonåringar som ska pröva sina vingar. Sen en sambo som verkar leva med huvudet under armen för det mesta gör att jag börjar känna mig slutkörd.
Jag älskar hela min knasiga familj. Inget snack om saken. Det är det ända som håller mig uppe.
Men att jämt vara den som ska ha sten koll för har inte jag sten koll så rasar hela strukturen. När man är så många som vi är så måste rutinerna vara konstanta.
Frukost äter man vid köksbordet. Lagad mat vid matsalsbordet. Godis äter vi på lördagar. Man borstar tänderna och håret varje morgon och kväll. Duschar gör man minst varannan dag. Sen går man å lägger sig snäll varje kväll senast kl 20 på skol dagar. Allså dom små. Dom stora kan bestämma själva när dom vill gå och lägga sig så länge dom sköter skolan.
Allt det gör att håller man dom rutinerna så fungerar vardagen så pass mycket bättre. Men att behöva kämpa med samma saker i snart två års tid gör att jag är lite trött. Sen att alla i familjen verkar tro att det bor en oavlönad slav här hemma som städar toa kök å håller rent i huset varje dag är ju mindre kul.
Jag provade att en kort tid inte hålla sambon under armarna när det gäller de små...vart en katastrof Jag vart bara mer stressad av att se att han inte kan planera vardagen utan att vara tids optimist.
Sen så har det kommit fram att sambons mamma och syster sagt att jag inte är nån bonus mamma. Vilket har gjort att allt jag säger och gör är skit och inget man behöver lyssna på enligt dom små. Det har även gjort att dom passar mer på pappa. Dom där tre minuterna då och då under dagen är fridlysta numera.
Det sorgliga är ju att det har varit dom stunderna som gjort att jag orkar. Men den ända som verkar märka att hela familjens sammanhållning är på väg ner i toa är jag.
För jag har mer än gärna lite kaos men det skulle vara så skönt med att få lite lugn och ro. Sen att vi ska ha de små mesta dels av tiden gör att den där veckan med bara dom stora hemma har ju minskat till 5 dagar varannan vecka å har en känsla av att dom kommer krympa till 3 dagar. Så den där veckan man har haft att hinna ikapp med sig själv krymper mer och mer. För dom dagar vi bara har dom stora hemma är sköna. Vi kan slappa mer och göra lite som vi själva vill. Vi behöver inte gå upp och servera frukost och plocka undan disk tre gånger om dan. Samt att jag inte behöver gå och plocka undan 1 timme varje kväll.
Jag får allså lite semester varannan vecka. Men det är snart slut på det. Visst jag tror att när de små kommer vara här mesta dels av tid kommer göra dom mer av stressade. Det kommer åxå att göra att vi inte behöver gräla om alla vardagliga saker för dom kommer att upptäcka att alla deras nya kompisar lever som vi gör. Att det är mer normalt än att springa vind för våg varje dag.
Sen så kasta in pappas död in i allt detta gör att jag inte finner tid att sörja. Att farfar dog är ju inget som direkt får mig att bli mer sorgsen men allt som kommer att behövas tas i tu med känns jävligt jobbigt.
En hel lägenhet samt förråd att gå igenom. Massa papper och tjafs som följer med i en bouppteckning ska göras. Och jag tänker inte lägga det på mamma. För det riktigt fula är att farfar lämnar inget efter sig till henne utan bara till oss barnbarn och hans syster. Så varför ska hon behöva ta tag i allt det för?
Så känns ju så där halv kul att behöva ta tag i allt det där just nu känns skit å piss.
Så i dag kl 17 har jag kallat till familjemöte och det är obligatoriskt att närvara.
Där ska jag säga till de stora att nu är det dax igen att börja hjälpa till och dax att göra ett schema.
För den näramse månaden kommer jag ha röven full så dom måste kliva fram och dra sitt stå till stacken.
Oj vart långt det här men fortsättning följer...
fredag 27 augusti 2010
Vrrrrrrrrrrrrrrrrrååååååååål
ända i från tårna skulle behövas för att släppa ut all islka.
Fan kom hem efter en hel stressig dag med ett helt tajkon slut dom sista 30 minuterna. Så att kliva innanför dörren och hemmet ser ut som ett bomb nedfall kändes JÄVLIGT trist.
Men jag stål satte mig. Jag blundade hårt kasta mig ur jobb kläderna och klev in i duschen försökte skölja av mig jobbet samt rensa ur bruset i huvudet. Men inte fan hjälpte det något vidare.
Somnade ilsken fast jag msn chata med älskarinnan. Å hon är lika sur och arg hon med så kändes bra att inte va ensam om att kunna tänka sig att kasta ur alla ur hemmet och inte släppa in nån förrens dom lovar att skäpa till sig med att tro att äsch vadå städa det gör väl nån annan.
Nä tänker lägga ner detta med att alla tror att det är helt okej att skita ner för nån annan städar. Från och med imorgon kommer jag enbart städa efter mig själv. operation överlevnad innan jag går helt banans inleds kl 19.00 ikväll. För då åker jag till jobbet och tänker inte börja morgon dagen med att städa efter andra när jag inte ens varit hemma.
Samt tänker sätta upp en lapp på kylen där jag kallar till stort familje möte på söndag. Då kommer jag tala om för samtliga i familjen om att jag orkar inte längre. Jag kan inte städ efter 7 pers varje jävvla dag. Jag vill att alla börjar plocka undan sin egen skit kan man inte det så kommer jag börja spara in på gratis saker här hemma.
Alla hushållsnära tjänster som jag utför kommer hädan efter bli betal tjänster. OCH räkna med att dom inte är billiga. Det ska tamefan svida i plånboken för dom.
Jag räknar iskallt med att bli mång miljonär på detta å kommer inte skatta en enda krona!
Fan kom hem efter en hel stressig dag med ett helt tajkon slut dom sista 30 minuterna. Så att kliva innanför dörren och hemmet ser ut som ett bomb nedfall kändes JÄVLIGT trist.
Men jag stål satte mig. Jag blundade hårt kasta mig ur jobb kläderna och klev in i duschen försökte skölja av mig jobbet samt rensa ur bruset i huvudet. Men inte fan hjälpte det något vidare.
Somnade ilsken fast jag msn chata med älskarinnan. Å hon är lika sur och arg hon med så kändes bra att inte va ensam om att kunna tänka sig att kasta ur alla ur hemmet och inte släppa in nån förrens dom lovar att skäpa till sig med att tro att äsch vadå städa det gör väl nån annan.
Nä tänker lägga ner detta med att alla tror att det är helt okej att skita ner för nån annan städar. Från och med imorgon kommer jag enbart städa efter mig själv. operation överlevnad innan jag går helt banans inleds kl 19.00 ikväll. För då åker jag till jobbet och tänker inte börja morgon dagen med att städa efter andra när jag inte ens varit hemma.
Samt tänker sätta upp en lapp på kylen där jag kallar till stort familje möte på söndag. Då kommer jag tala om för samtliga i familjen om att jag orkar inte längre. Jag kan inte städ efter 7 pers varje jävvla dag. Jag vill att alla börjar plocka undan sin egen skit kan man inte det så kommer jag börja spara in på gratis saker här hemma.
Alla hushållsnära tjänster som jag utför kommer hädan efter bli betal tjänster. OCH räkna med att dom inte är billiga. Det ska tamefan svida i plånboken för dom.
Jag räknar iskallt med att bli mång miljonär på detta å kommer inte skatta en enda krona!
tisdag 24 augusti 2010
Höst
väder ute. Och jag är så trött.
Trött på att vara trött. Trött på att vara sorgsen. Trött på att vara slutkörd. Trött på att komma sist i näringskedjan i familjen. Trött på att städa. Trött på att tvätta. Trött på att vara ekonomisk. Trött på att ha ansvar för att få en familj på 8 pers att fungera. Trött på att gå till sängs med tungt hjärta för känslan av att inte räcka till är stor. Trött på att behöva svälja gråten. Trött på att aldrig få bli riktigt arg å gräla med sambon högljud över att jag känner mig åt sido satt. Trött på att vara hela familjens chaufför Trött på att hålla käften ang hur småbarnen behandlar mig. Trött på att inte ha ork att umgås med mina vänner för jag är ledsen. Trött på att det alltid kommer nåt och sätter krokben för framtiden. Trött på att vara orolig för nästa månads jobb.
Det är säkert mer saker jag är trött på men är trött på att gnälla.
Det jag är rädd för att om jag släpper efter å låter allt skölja över mig kommer jag trilla ner i ett mörkt hål och inte ha kraft att trampa vatten tills jag hittar stegen upp till ytan.
Trött på att vara trött. Trött på att vara sorgsen. Trött på att vara slutkörd. Trött på att komma sist i näringskedjan i familjen. Trött på att städa. Trött på att tvätta. Trött på att vara ekonomisk. Trött på att ha ansvar för att få en familj på 8 pers att fungera. Trött på att gå till sängs med tungt hjärta för känslan av att inte räcka till är stor. Trött på att behöva svälja gråten. Trött på att aldrig få bli riktigt arg å gräla med sambon högljud över att jag känner mig åt sido satt. Trött på att vara hela familjens chaufför Trött på att hålla käften ang hur småbarnen behandlar mig. Trött på att inte ha ork att umgås med mina vänner för jag är ledsen. Trött på att det alltid kommer nåt och sätter krokben för framtiden. Trött på att vara orolig för nästa månads jobb.
Det är säkert mer saker jag är trött på men är trött på att gnälla.
Det jag är rädd för att om jag släpper efter å låter allt skölja över mig kommer jag trilla ner i ett mörkt hål och inte ha kraft att trampa vatten tills jag hittar stegen upp till ytan.
måndag 23 augusti 2010
Farfar
dog i dag. Han blev 90 år så han fick ett långt liv.
Han dog stilla och lugnt ingen av oss i familjen var med men personal på sjukhuet var med så hade dom gjort han jätte fin till det att vi kom så det kändes skönt att dom tagit hand om han så väl.
Nu måste vi bara börja med röjningen i hans lägenhet. Men föst så kan hans syster å dom få kolla vad dom vill ha sen så spar väl vi nån sak var men sen så åker nog det mesta på tippen.
Men ska först kolla allt som är värt att spara till mina när dom kan tänka sig flytta hemifrån. ´Å sånt som är värt att sälja. Vet ju att det finns serviser å sånt men resten är nog inte mycket att spara på. Men bara det att behöva gå igenom allt detta känns tungt just nu men när vi väl börjat så brukar det gå bättre.
Men nu i kväll ska jag ta mig en dusch å sen krypa ner i sängen å läsa bok. Orkar inte titta nåt på tv...för bara det att behöva flytta på mig från soffan till sängen sen känns som ett helt maraton. Så skippar det å tar raka spåret till sängen.
Han dog stilla och lugnt ingen av oss i familjen var med men personal på sjukhuet var med så hade dom gjort han jätte fin till det att vi kom så det kändes skönt att dom tagit hand om han så väl.
Nu måste vi bara börja med röjningen i hans lägenhet. Men föst så kan hans syster å dom få kolla vad dom vill ha sen så spar väl vi nån sak var men sen så åker nog det mesta på tippen.
Men ska först kolla allt som är värt att spara till mina när dom kan tänka sig flytta hemifrån. ´Å sånt som är värt att sälja. Vet ju att det finns serviser å sånt men resten är nog inte mycket att spara på. Men bara det att behöva gå igenom allt detta känns tungt just nu men när vi väl börjat så brukar det gå bättre.
Men nu i kväll ska jag ta mig en dusch å sen krypa ner i sängen å läsa bok. Orkar inte titta nåt på tv...för bara det att behöva flytta på mig från soffan till sängen sen känns som ett helt maraton. Så skippar det å tar raka spåret till sängen.
Stor
större störst.
Min små börjar sina nya gymnasie skolor i dag. Sonen han börjar på it utbildning å dottern ska gå ett år och läsa upp sina grundskole betyg. Hur i helvete kan dom ha hunnit blivit så stora?!
Resten av dagen har jag ingen anning om vad jag ska göra med eftersom sambon bara spelar å spelar å spelar. Jag rensade garderober i går så de små har bara hela å rätt stolekar i sina garderober. Så passa jag på att plocka undan sommarkläderna får väl se hur stort rama skri det blir på mellan tösen när hon upptäcker att hon inte kan gå å riva bland klänningar på morgonen innan skolan när det är 10 grader å regn ute.
Kan ju säga att jag är inte ett dugg upplagd för att ha dom mera tid. Jag är fysiskt och psykiskt trött. Känns som jag bara står och stampar på samma fläck hela tiden å inte kommer någonstans. Att så fort det börjar ljusna så tillar något ner i våra knän så tunneln blivit 7 km längre.
Å är så våldsamt trött på sambon just nu. Han har sumpat 4 dagar när jag varit ledig med att sitta å spela i timmar. Och inte verkar det som han märker att jag blir ledsen över att han väljer att änga sin tid åt ett spel i stället för att ta vara på den lilla tid vi får ensamma.
Visst jag kan åka i väg till vänner å fika å sånt själv men när dom jobbar eller verkar vara upptagna eftersom dom aldrig hör av sig längre så känns det inte rätt att ringa å tvinga på dom mitt dåliga humör. Jag känner bara det att dom får plocka upp mig hela tiden å jag bara utnytjar dom för att må bra. Så vill inte höra av mig heller när jag mår så här för deras skull. Jag vill inte sitta å stor böla och häva ur mig allt som jag är ledsen över just nu.
Visst jag vet att dom vill att man ska ringa när det är något för ingen av dom är tankeläsare. Å min kära vän Bigt ringer ofta å särsklit när han märker att jag mår dåligt. Det är guld värt. Men jag klarar inte alltid av att prata om allt för då är jag rätt för att jag trillar ner i mörkret å inte kommer kunna ta mig upp igen så bäst att låta bli.
Min små börjar sina nya gymnasie skolor i dag. Sonen han börjar på it utbildning å dottern ska gå ett år och läsa upp sina grundskole betyg. Hur i helvete kan dom ha hunnit blivit så stora?!
Resten av dagen har jag ingen anning om vad jag ska göra med eftersom sambon bara spelar å spelar å spelar. Jag rensade garderober i går så de små har bara hela å rätt stolekar i sina garderober. Så passa jag på att plocka undan sommarkläderna får väl se hur stort rama skri det blir på mellan tösen när hon upptäcker att hon inte kan gå å riva bland klänningar på morgonen innan skolan när det är 10 grader å regn ute.
Kan ju säga att jag är inte ett dugg upplagd för att ha dom mera tid. Jag är fysiskt och psykiskt trött. Känns som jag bara står och stampar på samma fläck hela tiden å inte kommer någonstans. Att så fort det börjar ljusna så tillar något ner i våra knän så tunneln blivit 7 km längre.
Å är så våldsamt trött på sambon just nu. Han har sumpat 4 dagar när jag varit ledig med att sitta å spela i timmar. Och inte verkar det som han märker att jag blir ledsen över att han väljer att änga sin tid åt ett spel i stället för att ta vara på den lilla tid vi får ensamma.
Visst jag kan åka i väg till vänner å fika å sånt själv men när dom jobbar eller verkar vara upptagna eftersom dom aldrig hör av sig längre så känns det inte rätt att ringa å tvinga på dom mitt dåliga humör. Jag känner bara det att dom får plocka upp mig hela tiden å jag bara utnytjar dom för att må bra. Så vill inte höra av mig heller när jag mår så här för deras skull. Jag vill inte sitta å stor böla och häva ur mig allt som jag är ledsen över just nu.
Visst jag vet att dom vill att man ska ringa när det är något för ingen av dom är tankeläsare. Å min kära vän Bigt ringer ofta å särsklit när han märker att jag mår dåligt. Det är guld värt. Men jag klarar inte alltid av att prata om allt för då är jag rätt för att jag trillar ner i mörkret å inte kommer kunna ta mig upp igen så bäst att låta bli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)