mig för att lägga om stilen lite här på bloggen.
Att varje gång jag gör ett in lägg så måste jag tänka till och ange minst en bra sak som hänt under dagen stort eller smått.
Kan inte hålla på och bara gaffla om allt skit och allt det trista som händer om inte jag ens försöker se ljuset hur kan då andra ge mig nån hjälp?
Så idag: Måste vara att jag tänkte på min Pappa och kände en frid inombords. Visst han är död och borta för alltid men han gav mig mycket medans han fanns med oss. Och han gav mig aldrig anledning till att tvivla på hans kärlek varken till mig eller mina syskon och framför allt inte sin kärlek till Mamma. Så det är dagen positiva sak. Minnet av pappa börjar bli mindre tungt att bära!
torsdag 30 september 2010
Igår
då.
Vi åkte och lämna av barn på skolor och dagis sa hej då för närmaste 5 dagarna.
Körde förbi affären och handla hem köttbullar så det tre stora skulle kunna fixa sig nåt att äta under dagen.
Hem kasta i sig lite mera kaffe och några smörgåsar. Packa matsäck och duscha. Ja inte duschade jag fikat utan mig själv. Med sambon i duschen så fick användning av min ryska accent lite igen. Studsa ut i bilen och lät sambon få köra. Tänkte att han skulle få öva på både landsvägs körning och omkörningar lite. Det gick bara förutom några missbedömningar av bilens motor kapacitet.
5 mil utanför stan så bytte vi för sambon är inte duktig nog att köra i Stockholms trafiken. Läsa skyltar och hålla koll samt kunna byta fil snabbt klarar han inte riktigt än med tanke på att han mer än en gång fått åka runt i rondellerna här hemma för att han inte tagit av vid rätt avfart.
Så in i gyttret gav vi oss och jag hade ju kollat kvällen innan så va ganska så säker på hur jag skulle köra för att hitta enkelt. Jag hade helt rätt. Fast vi slog på GPS:en för att se vilken av alla tvärgator vi skulle in på för att komma rätt. Visst åkte ett extra varv i rondellen vid karla plan för att vi inte va helt överens med den och avfarten. Sen så snurra vi ett extra varv vid gatanför att hitta en parkering men det löste sig snabbt. Då hade vi en hel halv timme på oss att hitta rätt dörr.
Dit hittade vi åxå lätt så fick sitta på den fina inne gården och lapa lite sol.
När vi knackat på så hälsade vi fint på juristen(advokat får man tydligen inte kalla han)Så satte vi oss ner i ett rum och väl där så drog vi fram alla papper. och han vart mäkta förvånad över allt material som vi drog med oss.
Han bläddra och hummade frågade frågor. Vi berätta om hur hon är och vad hon gjort att hon hindrar mig från att hjälpa till med barnen i skolan att jag inte får gå på möten eller stötta dom om det uppstår problem dom dagar sambon jobbat natt och behöver sova.
Vi berättade åxå att hon messar oss när barnen är sjuka istället för att vända sig till sjukvårds upplysningen som man bör om man är osäker.
Juristen förklarde att att han skulle gå enom allt matrial sen skriva en stämmnings ansökan och sen skicka över samt så fick vi uppge 5 st som kan vittna i vår fördel. inkusive mig så jag får inte sitta i rättegångs salen med samobn om vi kommer så lånt som till rättegång. Utan får sitta utanför och hålla tummarna.
När mötet var över så gick vi till bilen och skulle ta oss ut ur atan jag va helt innte på att jag visste vart vi skulle så det va ju bara att ta oss tillbaka samma väg som vi kom.
MEN när vi var på väg så börjar sambon gaffla om att nej vi ska inte här GPS:en säger att vi måste vända och åka tillbka och ta den vägen! Öhh varför då? Vi är ju på väg på rätt väg? Men eftersom jag bara inte orkade tjafsa så vände jag och körde som sambon krävde jag skulle göra. Och det visar sig att jag visst va på rätt väg bara det att gps:en ville vi skulleåka vägen över Eskeltuna hem...han fick för sig att det va närmare att vända och åka genom hela stan sen ut än att fortsätta den vägen jag åkte allså vägen över Enköping. Men svärmor hade ju varit på kryssning med jobbet och dom tog samma väg hem så när hennes buss stannade för att äta 4 mil hemmifrån så plockade vi upp henne för hon ville inte stanna och rasta i en timme hon ville hem.
Sådet va väl nån mening med det hela. Väl hemma så hade dotten min lagat mat å pojkarna och bakat samt diskat efter sig ! Så sambon kunde gå raka vägen till sängen och stöd vila innan natt jobbet.
Jag satt i soffan och försökte reda ut vad som hnt och om vi glömt nåt. Och visst några saker har vi glömt men inget värre än att vi kan ringa och maila in saker.
jag såg fram emot en lugn kväll i soffan men dottern min va rstlös...men jag talade snällt om att nej jag orkar inte kära du. Jag är trött och slut.
Samobn drog till jobbet bara för att ringa 10 minuter efter för att säga oj jag glömde äta så va bara att stecka lite pyttipanna och några ägg och åka ner med.
Sen fick jag äntligen krypa ner i sängen. Och jävlar vad jag har sovit.
Men i dag mår jag skit. Mår illa och är yr. Känner mig skakig och inte allt i form. Ska köra sonen till skolan så han kan hämta sn dator så han kan plugga under helgen det han missat för han varit sjuk. Men sen ska jag lägga mig och vila...och hoppas på att det bar aär kroppen som säger ifrån att jag slarade med maten igår.
Vi åkte och lämna av barn på skolor och dagis sa hej då för närmaste 5 dagarna.
Körde förbi affären och handla hem köttbullar så det tre stora skulle kunna fixa sig nåt att äta under dagen.
Hem kasta i sig lite mera kaffe och några smörgåsar. Packa matsäck och duscha. Ja inte duschade jag fikat utan mig själv. Med sambon i duschen så fick användning av min ryska accent lite igen. Studsa ut i bilen och lät sambon få köra. Tänkte att han skulle få öva på både landsvägs körning och omkörningar lite. Det gick bara förutom några missbedömningar av bilens motor kapacitet.
5 mil utanför stan så bytte vi för sambon är inte duktig nog att köra i Stockholms trafiken. Läsa skyltar och hålla koll samt kunna byta fil snabbt klarar han inte riktigt än med tanke på att han mer än en gång fått åka runt i rondellerna här hemma för att han inte tagit av vid rätt avfart.
Så in i gyttret gav vi oss och jag hade ju kollat kvällen innan så va ganska så säker på hur jag skulle köra för att hitta enkelt. Jag hade helt rätt. Fast vi slog på GPS:en för att se vilken av alla tvärgator vi skulle in på för att komma rätt. Visst åkte ett extra varv i rondellen vid karla plan för att vi inte va helt överens med den och avfarten. Sen så snurra vi ett extra varv vid gatanför att hitta en parkering men det löste sig snabbt. Då hade vi en hel halv timme på oss att hitta rätt dörr.
Dit hittade vi åxå lätt så fick sitta på den fina inne gården och lapa lite sol.
När vi knackat på så hälsade vi fint på juristen(advokat får man tydligen inte kalla han)Så satte vi oss ner i ett rum och väl där så drog vi fram alla papper. och han vart mäkta förvånad över allt material som vi drog med oss.
Han bläddra och hummade frågade frågor. Vi berätta om hur hon är och vad hon gjort att hon hindrar mig från att hjälpa till med barnen i skolan att jag inte får gå på möten eller stötta dom om det uppstår problem dom dagar sambon jobbat natt och behöver sova.
Vi berättade åxå att hon messar oss när barnen är sjuka istället för att vända sig till sjukvårds upplysningen som man bör om man är osäker.
Juristen förklarde att att han skulle gå enom allt matrial sen skriva en stämmnings ansökan och sen skicka över samt så fick vi uppge 5 st som kan vittna i vår fördel. inkusive mig så jag får inte sitta i rättegångs salen med samobn om vi kommer så lånt som till rättegång. Utan får sitta utanför och hålla tummarna.
När mötet var över så gick vi till bilen och skulle ta oss ut ur atan jag va helt innte på att jag visste vart vi skulle så det va ju bara att ta oss tillbaka samma väg som vi kom.
MEN när vi var på väg så börjar sambon gaffla om att nej vi ska inte här GPS:en säger att vi måste vända och åka tillbka och ta den vägen! Öhh varför då? Vi är ju på väg på rätt väg? Men eftersom jag bara inte orkade tjafsa så vände jag och körde som sambon krävde jag skulle göra. Och det visar sig att jag visst va på rätt väg bara det att gps:en ville vi skulleåka vägen över Eskeltuna hem...han fick för sig att det va närmare att vända och åka genom hela stan sen ut än att fortsätta den vägen jag åkte allså vägen över Enköping. Men svärmor hade ju varit på kryssning med jobbet och dom tog samma väg hem så när hennes buss stannade för att äta 4 mil hemmifrån så plockade vi upp henne för hon ville inte stanna och rasta i en timme hon ville hem.
Sådet va väl nån mening med det hela. Väl hemma så hade dotten min lagat mat å pojkarna och bakat samt diskat efter sig ! Så sambon kunde gå raka vägen till sängen och stöd vila innan natt jobbet.
Jag satt i soffan och försökte reda ut vad som hnt och om vi glömt nåt. Och visst några saker har vi glömt men inget värre än att vi kan ringa och maila in saker.
jag såg fram emot en lugn kväll i soffan men dottern min va rstlös...men jag talade snällt om att nej jag orkar inte kära du. Jag är trött och slut.
Samobn drog till jobbet bara för att ringa 10 minuter efter för att säga oj jag glömde äta så va bara att stecka lite pyttipanna och några ägg och åka ner med.
Sen fick jag äntligen krypa ner i sängen. Och jävlar vad jag har sovit.
Men i dag mår jag skit. Mår illa och är yr. Känner mig skakig och inte allt i form. Ska köra sonen till skolan så han kan hämta sn dator så han kan plugga under helgen det han missat för han varit sjuk. Men sen ska jag lägga mig och vila...och hoppas på att det bar aär kroppen som säger ifrån att jag slarade med maten igår.
onsdag 29 september 2010
Stockholm
fram å tillbaka på en dag...jo det är möjligt. Å mötet med juristen gick bra han va förvånad över allt matrial och vart väldigt förtjust i papprena från rättegången. Men bläddrade åxå friskt i barnens alla papper med ett höjt ögon bryn. Han vart förvånad över att få så mycket matrial.
Han gick igenom vad nästa steg är. Så i slutet på nästa vecka vet vi mer om hur det kommer att se ut.
Men idag är jag trött. Mer trött än vanligt Mest av allt körande men åxå av att en del av bördan är avlastad. Den ligger i nån annans kompetenta händer. och vi kan bara heja på och se till att göra vårat bästa.
Resan hem är en historia i sig så berättar den historien i morgon. Det bli inte bra om jag försöker berätta den idag....så lämnar en cliffhänger tills imorgon
Väl mött!
Han gick igenom vad nästa steg är. Så i slutet på nästa vecka vet vi mer om hur det kommer att se ut.
Men idag är jag trött. Mer trött än vanligt Mest av allt körande men åxå av att en del av bördan är avlastad. Den ligger i nån annans kompetenta händer. och vi kan bara heja på och se till att göra vårat bästa.
Resan hem är en historia i sig så berättar den historien i morgon. Det bli inte bra om jag försöker berätta den idag....så lämnar en cliffhänger tills imorgon
Väl mött!
tisdag 28 september 2010
Mini
semester.
Imorgon ska vi upp till huvudstaden och ha möte med advokaten. Vi kommer ta med alla papper ang de tre små vi har alltså en lunta på ca 400 sidor med utrednings matrial. Samt pappren från polis utredingen och rättegången i våras. Så den stackarn lär få stå och kopiera tills kopiatorn lägger sig ner och dör.
Men ska bli lite roligt att åka iväg och ha en dag bara jag å sambon. Vi kan allså få prata ostört i minst 4 timmar. Hua hur fan ska det gå?! Men ska bli skönt att få träffa advokaten och berätta hela historien. Och jag hoppas verkligen att detta kommer göra att allt går vår väg sen.
Men idag ska jag jaga rätt på ungdomsteamet för den vandrade vålnaden vill inte gå iväg till skolan alls. Han har inte ens kommit ner mer än korta stunder för att bre sig sina tre mackor för att sen dra upp och dra igen dörren bakom sig. Jag messa med hans mor igår och hon tyckte verkigen att vi skulle gå på starkt och göra allt för att få han att börja ta tag i sitt liv.Så det känns skönt.
Men först ska jag ta och krypa ner brevid sambon å samla lite kraft. Är så våldsamt trött. Hoppas att detta vänder snart orkar inte må så här vill vara mig själv igen med energi till tusen och ork att göra allt som behövs göras.
Imorgon ska vi upp till huvudstaden och ha möte med advokaten. Vi kommer ta med alla papper ang de tre små vi har alltså en lunta på ca 400 sidor med utrednings matrial. Samt pappren från polis utredingen och rättegången i våras. Så den stackarn lär få stå och kopiera tills kopiatorn lägger sig ner och dör.
Men ska bli lite roligt att åka iväg och ha en dag bara jag å sambon. Vi kan allså få prata ostört i minst 4 timmar. Hua hur fan ska det gå?! Men ska bli skönt att få träffa advokaten och berätta hela historien. Och jag hoppas verkligen att detta kommer göra att allt går vår väg sen.
Men idag ska jag jaga rätt på ungdomsteamet för den vandrade vålnaden vill inte gå iväg till skolan alls. Han har inte ens kommit ner mer än korta stunder för att bre sig sina tre mackor för att sen dra upp och dra igen dörren bakom sig. Jag messa med hans mor igår och hon tyckte verkigen att vi skulle gå på starkt och göra allt för att få han att börja ta tag i sitt liv.Så det känns skönt.
Men först ska jag ta och krypa ner brevid sambon å samla lite kraft. Är så våldsamt trött. Hoppas att detta vänder snart orkar inte må så här vill vara mig själv igen med energi till tusen och ork att göra allt som behövs göras.
söndag 26 september 2010
Hjälp
min lilla son nyss fyllda 17 år vill flytta ända till Göteborg.
Jag vet inte om mitt mamma hjärta klarar av det. Dit är det ju långt. Å mamma är ju beronde av sina speciella son kramar. Men jag måste väl va en god moder och börja forska i detta om skol flytt och inackordering Å vilken djungel av regler det är...men får väl ta mig till ett csn kontor och fråga mig fram. Jag kan ju inte hindra han från att prova sina vingar. Men det tar emot ska ni veta!
Men börjar märka av att båda mina börjar tänka i dom banorna. Dottern hon vill ju att hennes pojkvän ska få reda på om han får fast jobb sen så är dom med i start groparna. Fast dom vill ju stanna i stan. Men han som BEHÖVER flytta hemifrån för att hitta sig själv och vad han ska göra med sitt liv han verkar inte ett dugg intresserad av att göra nåt åt saken. Eller så väljer han att inte prata med oss om saken.
Men fattar ni?! Om en flyttar blir det ett rum tomt vilket skulle betyda att jag å sambon skulle få ett RUM alltså ett riktigt rum med en dörr som skulle kunde gå att stänga! Fattar ni vilken lyx! Men om alla tre stora skulle välja att flytta inom ett halv år...blir det tre tomma rum...vilket skulle betyda att alla skulle få eget rum.
Oj hur skulle det bli? Helt jävla besart när man tänker sig ett hem utan de stora. Å om det skulle gå vår väg ang vårdnaden så skulle det alltså dom tre små få egna rum åxå på kuppen. Å jag å sambon skulle kanske skulle få lite mer privat liv. Hur fan skulle det sluta med vår tur?!
Men i kväll så har jag en liten plan...tänkte att de små ska komma i säng sen tända så där en miljon med ljus i badrummet å sen ta sambon i handen å leda in han i duschen å leka sträng ryska med en väldigt smutsig patient...
Jag vet inte om mitt mamma hjärta klarar av det. Dit är det ju långt. Å mamma är ju beronde av sina speciella son kramar. Men jag måste väl va en god moder och börja forska i detta om skol flytt och inackordering Å vilken djungel av regler det är...men får väl ta mig till ett csn kontor och fråga mig fram. Jag kan ju inte hindra han från att prova sina vingar. Men det tar emot ska ni veta!
Men börjar märka av att båda mina börjar tänka i dom banorna. Dottern hon vill ju att hennes pojkvän ska få reda på om han får fast jobb sen så är dom med i start groparna. Fast dom vill ju stanna i stan. Men han som BEHÖVER flytta hemifrån för att hitta sig själv och vad han ska göra med sitt liv han verkar inte ett dugg intresserad av att göra nåt åt saken. Eller så väljer han att inte prata med oss om saken.
Men fattar ni?! Om en flyttar blir det ett rum tomt vilket skulle betyda att jag å sambon skulle få ett RUM alltså ett riktigt rum med en dörr som skulle kunde gå att stänga! Fattar ni vilken lyx! Men om alla tre stora skulle välja att flytta inom ett halv år...blir det tre tomma rum...vilket skulle betyda att alla skulle få eget rum.
Oj hur skulle det bli? Helt jävla besart när man tänker sig ett hem utan de stora. Å om det skulle gå vår väg ang vårdnaden så skulle det alltså dom tre små få egna rum åxå på kuppen. Å jag å sambon skulle kanske skulle få lite mer privat liv. Hur fan skulle det sluta med vår tur?!
Men i kväll så har jag en liten plan...tänkte att de små ska komma i säng sen tända så där en miljon med ljus i badrummet å sen ta sambon i handen å leda in han i duschen å leka sträng ryska med en väldigt smutsig patient...
Filmkväll
hade ju sambon beställt med mig i går.
När de små kommit i säng å jag varit i väg en snabb sväng med sonen till affären så han kunde få handla sig lite lördags godis så skulle vi enas om vilken film vi skulle se på.
Valet föll på A-team. Tog med oss godis påsen och kröp ner i sängen starta filmen och små prata lite samtidigt som filmen gick...sen så somna jag. Så gick det med den myskvällen med sambon. Men det är väl tanken som räknas eller?
Men just nu är det sambon som driver mig halvt tokig. Han har fått för sig att vi måste byta bil. Jag tror allt handlar om att han börjat övningsköra och upptäckt hur jävla trist bussen är att köra så det kliar i fingrarna på att få byta till sig en bil med mera körglädje i. Att jag fått harva med den där bajs trista bilen i över ett år är en mindre bagatell i sammanhanget tydligen. Innan denna hade vi ju en fåååård som gick som ett skott å va rolig som fan att köra. Dock skulle repationerna gå på mer än vi köpte den för så den fick åka till bil himlen. Det va med sorg i hjärtat jag såg bärgningsbilen komma och hämta den. Men nu när han ska börja köra ja då ska det helt plötsligt va bråttom med att byta upp sig till en roligare bil.
Man ser ju vart prioriteringarna går i denna familj. Men sen så är det ju lite av samma symptom som han alltid har...han har visioner och drömmar men att tänka hela tanken vägen fram är ju en annan femma.
Jag vill inte byta bil förrens vi vet att tvisten om vårdnaden är färdig och att det gått vår väg. För ser ingen mening med att byta till en mindre bil och trycka in dom där tre bråkstakarna i ett litet baksäte. Vi kommer inte ens komma från parkeringen vid skolan förrens första bråket skulle va ett faktum. Å det orkar jag bara inte just nu som läget är.
Visst mår jag bättre inget snack om saken men linjen mellan bra å dåligt är jävligt tunn. Behövs inte mycket för att hoppa över to the bad side om jag säger så.
Men än så länge så balenserar jag bra på den goda sidan.
Försöker ta saker i en lugnare takt,inte bli irriterad över att alla tycks tro att jag är en evighets maskin. Som ska bara orka plocka i och ur disken, tvätten å allt jävla skit som dras fram hela jävla tiden.
Mitt mål för idag är att få ut kartongerna som står i köket till förrådet. Sen hänga upp tvätten så det finns torra kläder till måndag morgon. Stora lilltösen hon och lilleman ska ju va kvar till på onsdag men lilla lilltösen ska ju hem till mamma imorgon. Å hon vart väldigt sur över att få veta att hon inte får gå på fritis eftersom hennes mamma inte har fritis. Så ska be sambon prata med hennes fritis och säga till att tösen inte har fritis i dags läget iallafall för jag tycker inte att mamman ska få extra avlasting. För ser inte meningen med att va snäll.
När de små kommit i säng å jag varit i väg en snabb sväng med sonen till affären så han kunde få handla sig lite lördags godis så skulle vi enas om vilken film vi skulle se på.
Valet föll på A-team. Tog med oss godis påsen och kröp ner i sängen starta filmen och små prata lite samtidigt som filmen gick...sen så somna jag. Så gick det med den myskvällen med sambon. Men det är väl tanken som räknas eller?
Men just nu är det sambon som driver mig halvt tokig. Han har fått för sig att vi måste byta bil. Jag tror allt handlar om att han börjat övningsköra och upptäckt hur jävla trist bussen är att köra så det kliar i fingrarna på att få byta till sig en bil med mera körglädje i. Att jag fått harva med den där bajs trista bilen i över ett år är en mindre bagatell i sammanhanget tydligen. Innan denna hade vi ju en fåååård som gick som ett skott å va rolig som fan att köra. Dock skulle repationerna gå på mer än vi köpte den för så den fick åka till bil himlen. Det va med sorg i hjärtat jag såg bärgningsbilen komma och hämta den. Men nu när han ska börja köra ja då ska det helt plötsligt va bråttom med att byta upp sig till en roligare bil.
Man ser ju vart prioriteringarna går i denna familj. Men sen så är det ju lite av samma symptom som han alltid har...han har visioner och drömmar men att tänka hela tanken vägen fram är ju en annan femma.
Jag vill inte byta bil förrens vi vet att tvisten om vårdnaden är färdig och att det gått vår väg. För ser ingen mening med att byta till en mindre bil och trycka in dom där tre bråkstakarna i ett litet baksäte. Vi kommer inte ens komma från parkeringen vid skolan förrens första bråket skulle va ett faktum. Å det orkar jag bara inte just nu som läget är.
Visst mår jag bättre inget snack om saken men linjen mellan bra å dåligt är jävligt tunn. Behövs inte mycket för att hoppa över to the bad side om jag säger så.
Men än så länge så balenserar jag bra på den goda sidan.
Försöker ta saker i en lugnare takt,inte bli irriterad över att alla tycks tro att jag är en evighets maskin. Som ska bara orka plocka i och ur disken, tvätten å allt jävla skit som dras fram hela jävla tiden.
Mitt mål för idag är att få ut kartongerna som står i köket till förrådet. Sen hänga upp tvätten så det finns torra kläder till måndag morgon. Stora lilltösen hon och lilleman ska ju va kvar till på onsdag men lilla lilltösen ska ju hem till mamma imorgon. Å hon vart väldigt sur över att få veta att hon inte får gå på fritis eftersom hennes mamma inte har fritis. Så ska be sambon prata med hennes fritis och säga till att tösen inte har fritis i dags läget iallafall för jag tycker inte att mamman ska få extra avlasting. För ser inte meningen med att va snäll.
lördag 25 september 2010
Dum
man är ibland.
Var ju hemma hos mamma härom dan och hämta hem en säng till sonen. Då passa hon på att truga på mig två av pappas gamla mobiler. Ett ar likadana fast i olika färg. Å jag tänkte bra då kan små tjejerna få varsin exakt likadan så blir det inget bråk om orättvisa.
Men jävlar va jag ångrar mig. Det är ett ständigt tjat om var finns det hur gör man det varför kan man inte göra så? Ring mig hur många sms har jag fått. Hur mycket pengar har jag kvar...mm mm mm mm HELA tiden. Visst är det nyhetens behag å att det kommer lägga sig om nån dag. Men har gjort klart för dom att har dom bort eller sönder telefonen blir det inga nya senare. Utan dessa ska dom vara rädda om och visa att dom kan handskas med telefonen gör dom inte det så blir det inga nya.
Sen vet ni har vandrade vålnaden. Blev jävligt sur på sambon i går. När vi kröp ner för att sova så va kl närmare 23 å jag frågar om han ska dra ur sladden var på han säger ja men det är ju helg. Jag höll faktiskt käften för orkade inte dra igån ett gräl över saken. Men muttra det gjorde jag.
Tycker bara att sambon gräver en grop Vi måste ju hålla sten hårt på reglerna för att han ska komma in i vardagliga rutiner. Släpper vi internet helt så pajar vi ju bara för oss själv och ger han en chans att sitta uppe hela natten. Å så får vi börja om.
Men tristast igår va min dotter som va på ett sju helvetes humör. Sur och grinig. Så pass att jag fick rya i rejält ett par gånger. För hon va helt omöjlig på att va otrevlig mot de små. Sen rök hon å hennes pojkvän ihop en sväng åxå. Tror att hennes humör mest handla om det. Att hon inte ville att han skulle åka iväg i helgen. Medans jag tycker bara att det är bra att dom gör nåt annat. Dom är ju hela tiden med varann det är ju bara när han är på jobbet fast då sms:ar dom eller ringer hela tiden. Dom ger inte varann chans att sakna varandra nåt.
Så dom behöver lite tid ifrån varandra.
Ikväll har tydligen sambon tänkt att ha mys kväll med mig...sen såg jag på FB att han ska delta i fäbojäntans 32 åriga födelsedag så nja...är inte så väldigt sugen på att äta falukorv och glo på porr film . Även nu om jag tycker att den är extremt rolig för att va en porr film. Men det känns ändå som jag klarar mig. Kan nog övertala honom om att titta på en vanlig film och sen snaska chips å godis. Men sambons tanke om att ligga i sängen å mysa den delen kan jag behålla.
Var ju hemma hos mamma härom dan och hämta hem en säng till sonen. Då passa hon på att truga på mig två av pappas gamla mobiler. Ett ar likadana fast i olika färg. Å jag tänkte bra då kan små tjejerna få varsin exakt likadan så blir det inget bråk om orättvisa.
Men jävlar va jag ångrar mig. Det är ett ständigt tjat om var finns det hur gör man det varför kan man inte göra så? Ring mig hur många sms har jag fått. Hur mycket pengar har jag kvar...mm mm mm mm HELA tiden. Visst är det nyhetens behag å att det kommer lägga sig om nån dag. Men har gjort klart för dom att har dom bort eller sönder telefonen blir det inga nya senare. Utan dessa ska dom vara rädda om och visa att dom kan handskas med telefonen gör dom inte det så blir det inga nya.
Sen vet ni har vandrade vålnaden. Blev jävligt sur på sambon i går. När vi kröp ner för att sova så va kl närmare 23 å jag frågar om han ska dra ur sladden var på han säger ja men det är ju helg. Jag höll faktiskt käften för orkade inte dra igån ett gräl över saken. Men muttra det gjorde jag.
Tycker bara att sambon gräver en grop Vi måste ju hålla sten hårt på reglerna för att han ska komma in i vardagliga rutiner. Släpper vi internet helt så pajar vi ju bara för oss själv och ger han en chans att sitta uppe hela natten. Å så får vi börja om.
Men tristast igår va min dotter som va på ett sju helvetes humör. Sur och grinig. Så pass att jag fick rya i rejält ett par gånger. För hon va helt omöjlig på att va otrevlig mot de små. Sen rök hon å hennes pojkvän ihop en sväng åxå. Tror att hennes humör mest handla om det. Att hon inte ville att han skulle åka iväg i helgen. Medans jag tycker bara att det är bra att dom gör nåt annat. Dom är ju hela tiden med varann det är ju bara när han är på jobbet fast då sms:ar dom eller ringer hela tiden. Dom ger inte varann chans att sakna varandra nåt.
Så dom behöver lite tid ifrån varandra.
Ikväll har tydligen sambon tänkt att ha mys kväll med mig...sen såg jag på FB att han ska delta i fäbojäntans 32 åriga födelsedag så nja...är inte så väldigt sugen på att äta falukorv och glo på porr film . Även nu om jag tycker att den är extremt rolig för att va en porr film. Men det känns ändå som jag klarar mig. Kan nog övertala honom om att titta på en vanlig film och sen snaska chips å godis. Men sambons tanke om att ligga i sängen å mysa den delen kan jag behålla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)