alltid kul...
Idag så var jag ju hemma med lilleman då kommer svärsonen ner rumlades från över våningen och ska dra iväg...5 min senare kommer han tillbaka in...hans bil startar inte.
Nehe på med termokläder på lilleman bylsa på mig själv...backa bak bilen ställa den rätt...koppla startkablar försöka starta gång på gång men hans gamla häck till bil bara dör...funderar lite och hmmm vi har krypspray hemma det är extremt brandfarligt...om vi drar i det i luftfiltret kanske det hjälper till så den hoppar igång. Spruta lite spruta lite till...prova att starta den igen men ICKE.
Okej då får vi dra igång helvetet då...och föröka putta ut en gammal 740 på en klen nästan man och en stark kvinna och en lilleman funkar inte så bra så får gå in och hämta min son och den vandrade vålnaden. med gemensamt kraft får vi ut bilen på vägen...nej nån lina har jag inte den ligger kvar i brors bil. Och den svärsonen hade i hans bil va typ 30 cm lång inte nåt att rekommendera..leta lite i gömmorna nåt måste vi ju ha...jamen se där 6 meter lång gammal elkabel...den duger säkert.
Ut knyta ihop bilar då backar grannen ut från sin uppfart...nej inte stressande alls...börjar rulla går fin fint tjång så går kabeln av...ut knyta ihop igen...kommer fram till stora vägen tjång så går den av igen...men suck detta funkar inte...svärsonen frågar grannen du har ingen lina i bilen nej klart han inte hade eller så va det en sån som vägrar låna ut saker säkert. Lilleman sitter bak i bilen och hejar på med friskt humör...upptäcker att fan jag har ingen luft i fram däcket...men suck igen...får väl åka till macken och köpa en lina inte mer med det det är ju iallafall nåt man behöver...samt fylla luft i däcket.
Snabbt iväg till macken ut med lilleman ur bilen och naturligtvis så parkera jag för nära en snövall så han kom knappt ur bilen och jag fräs suck och bet ihop...ut med ungen ur bilen in på macken och köpa lina och hämta den grejen till luft mojan.
Ut fylla på däcket...sin med unge i bilen låste sprang in slängde luft tjofräsen på disken sprang tillbaka...hoppa in i bilen...köra tillbaka hem. Backa in mot svärsonens häck eller ja han bil alltså. Då messar sambon...han är hemma igen efter blivit blixt inkallad till jobbet. Ringer han så han får ta lilleman...ut ur bilen ut med unge...gå halva vägen hem möta sambon lämna över unge...gå tillbaka till bilen. Hoppa in i bilen gasa iväg försiktigt halleluja det fungerar köra lite sakta tills vi kommer ut på raksträckan. Gasar på och känner hur svärsonen försöker starta sin bil...var på hans bil går på tvären och min turbo jobbar i övervarv...så blir det tre gånger innan han får igång sin bil...lagom som raksträckan är slut och vi är framme vid rondellen. Bara att svänga in lite snyggt till kanten koppla loss båda bilarna...prata några minuter svänga runt i rondellen...åka hem.
FY FAN KAN INTE BILAR BARA FUNGERA!
tisdag 30 november 2010
Det
stora allvaret har börjat.
Igår hämtade vi hem de tre små. För sista gången dom träffar mamma på vardagar. Hädan efter blir det bara varannan helg.
Mellantösen K va ju fin...vad sägs om sommarbyxor som slutar halvägs upp på vaden i -10 minus grader. Och ingen mössa och inga vantar samt termobyxorna i handen. Och så måste man bråka när vi kommer hem och hon tror att vi ska släppa ut henne i det och leka...skulle inte tro det va...
Och idag på morgonen fortsätter bråket fast idag handlade det om vinter skor. Hon trodde att hon skulle få gå ut i -14 grader i tennis skor. Svaret på det är NEJ och ingen vidare diskution behövs ser du...inte mitt fel att mamma lovat stå för vinter skor och att hon slarvat bort dom. Det skulle ho tänkt på och fixat lite tidigare. Nu har du bara dom fodrade kängorna jag köpte. Och det är inget fel på dom dom är varma. Bara det att K är för lat att knyta snörena och använda dragkedjan istället.
Hela helgen har ju deras mamma försökt blivit av med barnen. Allt från att hon inte mår bra (okej hennes mamma har just dött men sorg är naturligt och inget man behöver gömma för barnen eller inte gör att man klarar av vardagen snarare tvärt om det gör att dagarna går) till att nån av barnen är sjuka men vi vägra att hämta hem dom. Sambon jobba natt hela helgen sen så är det ju faktiskt så att hon måste kunna ta ansvaret för barnen även när dom är sjuka eller är lite extra bråkiga. Vi kan inte åka och hämta hem dom så fort hon upplever situationen lite jobbig.
Så nu kommer det bli bråk i ett par veckor om lite allt möjligt bara för att hon vill kolla att allt är som det ska och att vi inte kommer ändra på regler och rutiner. Det är ju hennes sätt att kolla att allt är som det ska och att vi älskar henne. För hon om någon tycker det är skönt att ha rutiner och regler.
och igår kväll va dom väldigt trötta så kan tänka mig att hela helgen har dom fått vara uppe sent. Och inte vaknade nån av dom kl 06 och ville gå upp heller. Utan fick väcka alla tre kl 06.45. Då är dom trötta. Hoppas bara det håller i sig även i kväll för sambon jobbar en natt till sen är han ledig. Så vore så skönt om dom fortfarande är trött i kväll så dom däckar utan bråk.
Det är bara det att jag är på väg att bli förkyld igen så orken är inte riktigt som den ska. Men kommer ju inte ge mig bara för det.
Idag är lilleman hemma inte för att han verkar vara direkt sjuk som hon påstått hela helgen. Men en dag hemma så vi kan med säkerhet säga att han inte haft feber till dagis. Jag får väl försöka hita på nåt att göra lite senare. Men inte nu...orkar bara inte.
Igår hämtade vi hem de tre små. För sista gången dom träffar mamma på vardagar. Hädan efter blir det bara varannan helg.
Mellantösen K va ju fin...vad sägs om sommarbyxor som slutar halvägs upp på vaden i -10 minus grader. Och ingen mössa och inga vantar samt termobyxorna i handen. Och så måste man bråka när vi kommer hem och hon tror att vi ska släppa ut henne i det och leka...skulle inte tro det va...
Och idag på morgonen fortsätter bråket fast idag handlade det om vinter skor. Hon trodde att hon skulle få gå ut i -14 grader i tennis skor. Svaret på det är NEJ och ingen vidare diskution behövs ser du...inte mitt fel att mamma lovat stå för vinter skor och att hon slarvat bort dom. Det skulle ho tänkt på och fixat lite tidigare. Nu har du bara dom fodrade kängorna jag köpte. Och det är inget fel på dom dom är varma. Bara det att K är för lat att knyta snörena och använda dragkedjan istället.
Hela helgen har ju deras mamma försökt blivit av med barnen. Allt från att hon inte mår bra (okej hennes mamma har just dött men sorg är naturligt och inget man behöver gömma för barnen eller inte gör att man klarar av vardagen snarare tvärt om det gör att dagarna går) till att nån av barnen är sjuka men vi vägra att hämta hem dom. Sambon jobba natt hela helgen sen så är det ju faktiskt så att hon måste kunna ta ansvaret för barnen även när dom är sjuka eller är lite extra bråkiga. Vi kan inte åka och hämta hem dom så fort hon upplever situationen lite jobbig.
Så nu kommer det bli bråk i ett par veckor om lite allt möjligt bara för att hon vill kolla att allt är som det ska och att vi inte kommer ändra på regler och rutiner. Det är ju hennes sätt att kolla att allt är som det ska och att vi älskar henne. För hon om någon tycker det är skönt att ha rutiner och regler.
och igår kväll va dom väldigt trötta så kan tänka mig att hela helgen har dom fått vara uppe sent. Och inte vaknade nån av dom kl 06 och ville gå upp heller. Utan fick väcka alla tre kl 06.45. Då är dom trötta. Hoppas bara det håller i sig även i kväll för sambon jobbar en natt till sen är han ledig. Så vore så skönt om dom fortfarande är trött i kväll så dom däckar utan bråk.
Det är bara det att jag är på väg att bli förkyld igen så orken är inte riktigt som den ska. Men kommer ju inte ge mig bara för det.
Idag är lilleman hemma inte för att han verkar vara direkt sjuk som hon påstått hela helgen. Men en dag hemma så vi kan med säkerhet säga att han inte haft feber till dagis. Jag får väl försöka hita på nåt att göra lite senare. Men inte nu...orkar bara inte.
måndag 29 november 2010
Socker
i kaffet är nästan ett måste för mig. Nu är det bara så att jag glömt köpa socker...det enda jag har hemma är pärlsocker.
Och det smälter inte som vanligt socker nu är då frågan ska man ta mera i kaffet för att kompensera att det inte smälter eller ska man ta mindre?!
Nu tänker jag ta morgon kannan och utforska.
Och det smälter inte som vanligt socker nu är då frågan ska man ta mera i kaffet för att kompensera att det inte smälter eller ska man ta mindre?!
Nu tänker jag ta morgon kannan och utforska.
söndag 28 november 2010
Har
letat en bra stund nu men hittar inte lusten att börja med något...har 4 kartonger med julsaker som jag ska gå igenom och pynta hemmet med...en hög med tvätt som skulle behövas vikas och läggas in i sina rätta skåp och lådor...ett kök som skulle behöva ha lite omsorg.
Men som sagt hittar inte lusten till att börja...
Igår när sambo skulle till jobbet åkte jag och hämta upp frugan och tog med henne till älskarinnan. Där satt vi i ett par timmar och snacka skit. Det va väldigt trevligt. Och så skönt att bara sitta ner och umgås med några av dom som betyder mest för mig. Ha tid och prata om allt mellan himmel och jord. Lösa världsproblem och skratta.
Så när jag kom hem så va det med ett lätt hjärta jag somna.
Men nu vart jag faktiskt glad för fick reda på att snart ska detta gå och köpa på dvd så då kanske även jag får lite julstämning här hemma!
Men som sagt hittar inte lusten till att börja...
Igår när sambo skulle till jobbet åkte jag och hämta upp frugan och tog med henne till älskarinnan. Där satt vi i ett par timmar och snacka skit. Det va väldigt trevligt. Och så skönt att bara sitta ner och umgås med några av dom som betyder mest för mig. Ha tid och prata om allt mellan himmel och jord. Lösa världsproblem och skratta.
Så när jag kom hem så va det med ett lätt hjärta jag somna.
Men nu vart jag faktiskt glad för fick reda på att snart ska detta gå och köpa på dvd så då kanske även jag får lite julstämning här hemma!
lördag 27 november 2010
Inte
så bra kanske när man sovit som en kratta i ett dygn sen jobba en hel natt och så vaknar tidigt efter det fast man skulle behövt sova ett helt dygn i stäck. Man kravlar ur sängen och ska ta sig en kopp kaffe och halsbrännan säger nej nej nej inget kaffe här inte! Då kanske man skulle ta och börja lyssna på kroppen och sluta dricka kaffe istället för att tvinga i sig två koppar bara för att känna sig lite piggare i kroppen.
Men eftersom sambon vaknade lika tidigt som mig så passa jag på och tog upp lite saker som retat mig det senaste dygnet. Och som vanligt är det att hans ex som alltid ser till att använda barnen så han ska känna sig skyldig och ställa upp och rädda henne som ser till använda sig av situationen och spä på.
Så varför ska jag alltid va den som ställer upp på allt för?
Jag fick inte den stöd och hjälp jag hade behövt i somras av sambon för hon rasa ihop och vi fick ta tillbaka barnen under vår barnfria semester. Så jag som verkligen skulle behövt lite lugn och ro fick bita ihop och ta mig igenom det hela i stort sätt själv. Men nu när hon drabbats av samma sak ska jag bara svälja och ställa upp och vara snäll. Jag vill inte men för barnens skull så måste jag ju.
Skulle jag sätta mig på tvären och bara neka att hjälpa till så drabbas jag med all säkerhet av det stora dåliga samvetet och fattar ju att sambon trots att han säger att han förstår att jag inte orkar eller klarar av att ta hand om alla tre ensam just nu när dom är helt uppe i varv. Så är jag ju rädd för att han egentligen tycker att jag sviker han och barnen. Men frågan är ju om jag ställer upp och tar dom hela helgen själv så kommer jag inte palla och kommer trilla ihop och va gör det då för nytta?
Men eftersom sambon vaknade lika tidigt som mig så passa jag på och tog upp lite saker som retat mig det senaste dygnet. Och som vanligt är det att hans ex som alltid ser till att använda barnen så han ska känna sig skyldig och ställa upp och rädda henne som ser till använda sig av situationen och spä på.
Så varför ska jag alltid va den som ställer upp på allt för?
Jag fick inte den stöd och hjälp jag hade behövt i somras av sambon för hon rasa ihop och vi fick ta tillbaka barnen under vår barnfria semester. Så jag som verkligen skulle behövt lite lugn och ro fick bita ihop och ta mig igenom det hela i stort sätt själv. Men nu när hon drabbats av samma sak ska jag bara svälja och ställa upp och vara snäll. Jag vill inte men för barnens skull så måste jag ju.
Skulle jag sätta mig på tvären och bara neka att hjälpa till så drabbas jag med all säkerhet av det stora dåliga samvetet och fattar ju att sambon trots att han säger att han förstår att jag inte orkar eller klarar av att ta hand om alla tre ensam just nu när dom är helt uppe i varv. Så är jag ju rädd för att han egentligen tycker att jag sviker han och barnen. Men frågan är ju om jag ställer upp och tar dom hela helgen själv så kommer jag inte palla och kommer trilla ihop och va gör det då för nytta?
fredag 26 november 2010
Igår
när vi kom hem med de små så hade min dotter sortera tvätten. Ja visserligen i olika större högar men det är väl tanken som räknas.
Och efter hon svarat när barnens mamma ringt om att barnens mormor dött och hon hörde hur förtvivlade små tjejerna va så började hon gråta. Och när vi kom in med tjejerna och lilleman så drog hon genast upp mellantösen i famnen och kramades en lång stund. Och som som till 99% aldrig dra sams sökte tröst hos varann när dom som mest behövde det.
Det om nåt värmde mitt hjärta.
Men sen så kunde jag inte bara stänga av för jag satt uppe till 03 och kollade på tv...när jag väl gick in i sängen snarkade sambon som mest. Inte verkade han sakna sällskap i sängen. Tankarna går fortfarande i 190 knyck men blir väl som vanligt jag trycker ner allt i ett mörkt hörn i hjärnan sätter ett lås på och aldrig mera släpper ut det.
Och efter hon svarat när barnens mamma ringt om att barnens mormor dött och hon hörde hur förtvivlade små tjejerna va så började hon gråta. Och när vi kom in med tjejerna och lilleman så drog hon genast upp mellantösen i famnen och kramades en lång stund. Och som som till 99% aldrig dra sams sökte tröst hos varann när dom som mest behövde det.
Det om nåt värmde mitt hjärta.
Men sen så kunde jag inte bara stänga av för jag satt uppe till 03 och kollade på tv...när jag väl gick in i sängen snarkade sambon som mest. Inte verkade han sakna sällskap i sängen. Tankarna går fortfarande i 190 knyck men blir väl som vanligt jag trycker ner allt i ett mörkt hörn i hjärnan sätter ett lås på och aldrig mera släpper ut det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)