Överlever

nog...

men detta med att ha olika tider kommer att ta död på mig.

Att

ligga kvar och dra sig medans sambon går upp och fixar morgon bestyren med de små och kommer in och ställer en kopp kaffe på sängbordet det är väldigt trevligt!

Har på känn att denna dag kommer gå käpp rätt åt helvete senare i eftermiddag...men hoppas ju på att min mag känsla har fel.

Helvete

då...jag har kollat min mail tre gånger och jag har kollat min mobil tre gånger och jag skulle vara ledig idag men se kl halv 8 ringer dom och frågar var jag är...ja hemma i soffan och försöker vakna...men sambon han får kasta sig iväg och lämna lilleman på dagis och jag får åka ut och jobba när han kommer tillbake. Fint jag som ska jobba hela veckan åxå...hade ju räknat med att få vara ledig idag så jag skulle hinna stäa och så här hemma men se där fick jag tji.

Jaja det löser säkert.

Makt

kamp pågår mellan sambon och lilleman...lilleman vill att pappa ska gå upp till han säng ta han i handen och leda han ner till frukost bordet...men se pappa har betämt sig för att nu får det vara slut på fjanteriet. Han bar börjat inse att lilleman är allt för beroende av pappa och att pappa är den som måste sätta stopp för lillemans fruktansvärda pappa fixering. Att hur mycket han än ger vill han bara ha mer...än har inte sambon fattat att lilleman har samma bekräftelse behov som mamma...att lillemans behov att ha pappas uppmärksamhet till 100% är en gen från mamma...att det är pappas jobb att lära honom att han ser och hör han lika mycket men att lilleman är inte jordens mitt punkt. och att alla i familjen har rätt till samma närhet och tid som lilleman.

Men än så länge har kampen pågått i snart 1½ timme...gissar på att dottern min kommer tröttna och stampa ut från sitt rum och säga ifrån och lilleman kommer bli as sur och grina ihop och sen gå ner. Eller så kommer han mage att kaputulera när frukosten står på bordet...

Vad

är det för fel...när 3 st i hushållet kan ta fram senaps flaskan för att klämma ut det sista sen upptäcka att den är tom...sen göra valet att ställa tillbaka den i kylen?! VARFÖR!!!

På helgen får ju mellantösen välja kläder själv...i dag var outefiten som sådan...en ett nummer för liten t-shirt färg gul...(som jag har lagt undan tre gånger) En grå munktröja med svarta hjärtan, guldfärgade strumpbyxor, lila benvärmare och så en randig kjol i färgen brun rosa. Och så ett par turkosa strumpor. Så undar hon varför hon inte får välja kläder själv?!

Fis

förnäma katter man har...

Dom tigger gärna mat vid bordet men får aldrig något...men köper man nåt lite extra gott åt dom som torkad små fisk ja då rynkar dom på nosen och går därifrån...men viftar du med en pepparkaka med blåmögelost på ja då öppnas gapet.

Ikväll vankas det barnfilm med mellantösen. Stora lilltjejen har fått en extra natt hos mamma. Å gissar jag rätt så kommer hon ha en fråge stund med mamma om pratet igår om varför hon gör som hon gör...ska bli intressant och se hur lång tid det tar innan dom arga sms:en börjar trilla in.

Det

suger fan att behöva sitta ner och prata med en 8 åring om varför hon inte kan bo hemma hos mamma på heltid. När mamma är så pass sne skruvad i huvudet att hon går och lovar och säger att hon skulle klara att ha bara henne boende där på hel tid...suck...nej det går inte...hon klarar inte ens att ha dig själv i tre dagar innan det börjar rassla i mobilen och i annat för att hon blir stressad och lastar allt på oss. För hon klarar inte av att ha normala rutiner att ta konflikter i skolan. Att se till att ha rena kläder och städat hemma. Hon klarar inte att se till att pengarna räcker till mat hela månaden. Utan bränner allt en veckan efter dom landat på kontot och sen lever på lånade pengar resten av månaden...Hon klarar inte av att ge dom en trygg hemma situation Utan blandar in barnen i sina bråk sina bråk ang vuxna.

Bara att vara hemma hos mamma i nästan 2 dygn gör att dom kommer hem hel stressade över att mamma särbehandlar dom och gör att dom känner sig otrygga och förbisedda. Och vi får ta ett par timmar och se till att dom landar i sig själva så dom kan varva av och käna tryggheten igen.

Men mellantösen vill ju så gärna att mamma ska vara frisk. Att hon ska klara allt hon lova vitt och brett utan tanke på földerna. Men hon börjar se att mamma inte alltid är den hon så gärna vill att mamma ska vara. Att hon har det bättre här. Att även om hon inte riktigt vill erkänna det så mår hon bättre nu än för ett år sen.

Sen blir jag ledsen av att barnen ofta vill göra mig till boven i dramat. Sambon han gör sitt bästa men jag skulle önska att han la mer vikt på det faktum att jag aldrig var den som gjorde att det tog slut mellan mamma och pappa. Att pappa var klar med mamma långt innan jag kom in i bilden. Men att mamma försökte att se till att pappa aldrig skulle gå vidare, i flera flera år tvinga han att vara kvar för barnens skull. Ingen mår bra av det i längen. Sen kan ju inte jag fatta det att tvinga nån och sen veta att entligen är han inte här för min skull utan för barnen han älskar inte mig utan jag håller han kvar här under tvång...hur tänker man då? Jag får lixom inte ihop det...