Knäna

håller faktiskt riktigt bra men får ofta ont på kvällarna när jag gjort långa pass och dom dagar jag haft mycket på schemat...men inte alls så som det gjort förr så håller tummarna att det ska klinga av.
Annars rullar livet på...igår fick jag nog satte ner foten och talade om en gång för alla att nu räcker det mig behandlar man med respekt!

Men det är tur man har trevliga och bra jobbar kompisar. Dom gör faktiskt jobbet bättre.
Men är trött...och jag skulle behöva en kväll ute med goda vänner men ingen har ju ork att höra av sig till en längre. Verkar som jag inte platsar på umgänges listan längre. Hänger ju på fiket och snackar skit med vänner å bekanta när jag är ledig...men det är allt jag träffar mina vänner numera. och fine vill ingen umgås med mig så får väl jag hitta på nåt annat sätt att roa mig på. Skulle ha gått på bio med sambon och en av fika kompisarna men så hade jag helt glömt bort att vi lovat att vara barnvakt till grannes unge. Så blev inget och sambon han vart glad då fick han sova lite extra innan jobbet.

Men drog iväg till affären och handla hem lite godis och chips med dipp så ska väl glo lite på brittisk kriminalare och sen gå och sova...imorgon funderar jag på om jag skulle ge mig på att putsa fönstren i köket och i vardagsrummet ...men än så länge har jag alltid lyckas hitta nån ursäkt så jag slipper..får se om jag kan hitta nån imorgon med...

Lat

dag...har inte gjort många knop idag. Väldigt skönt! Imorgon på eftermiddagen ska vi ut till svärmor där hennes stor bonde till granne ska ha nåt ståhej med traktorer och grejor. Medans barn och sambo och svärmor går på åkern och kollar på traktorer tar jag svampkorgen och vandrar ut i skogen. Sen om jag får svamp eller inte är inte det som räknas utan vill bara ut och traska i skog och mark och ta igen mig lite. Men gissar på att mellantösen kommer försöka sig på att hänga på men se det kommer jag säga bestämt nej till. Behöver tiden i skogen för mig själv.

Men nu hör jag hur sängen ropar högt till mig att krypa ner...så bäst att göra som den säger.

Satt

och pratade med några av jobbarkompisarna om hemma livet...och jag berätta lite om hur jag har det med sambons barn...då får jag frågan hur står du ut?

Och jag har inget bra svar...eller enkelt svar. Men samtidigt så ser jag inte mina barn och hans barn. Vi är ju en familj och vi har valt att slå oss ihop och med sambon kom det 4 struliga barn. Det va ju bara att välja. Och jag gjorde ett val. Och det valet kan jag ju inte bara gå ifrån...jag valde att ta ansvaret för 4 st barn. Men visst jag blir tokig emellanåt får lust att ställa mig och skrika och vråla och lägga mig på golvet som en 3 åring och sparka och skrika tills jag får som jag vill.
Men vad jag har svårast med är ju sambons envetna sätt att blunda för saker...så jag blir den elaka som får sätta stopp och dra en gräns. Det och att sambon ofta och mycket stoppar ner huvudet i datorn och försvinner från omvärlden. Det retar mig enormt.

Men så finns det stunder under dagen som väger upp allt skit. Små ögonblick av ren glädje. Dom som gör att allt är värt det. Dom som ger en kraft och styrka att ta sig igenom dagen in i nästa dag.

En

hel dags ledigt hade jag igår...börja med att jag vakna as tidigt och va pigg...städa sovrummet och plockade och grejade lite sen åkte jag och sambon förbi en snabb sväng hos mamma och jag kollade lite på några saker hon ville ha hjälp med. Sen upp på stan och tog en fika med lite vänner satt och snacka skit och kolla av läget mest.

Sen hem hämta lilleman och byta barn...lilleman hade ju fått löfte om att få en ensam dag hos mamma stora lilltösen hade ju fått sin dagen innan så skulle byta henne mot lilleman.

Så det va bara två töser hemma igår och jävlar va lugnt det va. Min stora son satt på baksidan med sina vänner och drack några öl...dom va relativt lugna visst det va väl lite hög ljudnivå ibland. Men roligast va när dom skulle gå...min son och dom andra stog vid balkongdörren och små prata lite så som lite små fulla pojkar gör när jag ser där står min son lite små gungades på fötterna...men jackan ut och in...på pekade lite fint. Du köra son om du vill komma in på krogen så rekommenderar jag att du vänder jackan åt rätt håll. Han titta ner på jackan och börja skratta han vänner börja skratta sonen tar av sig jackan börjar greja tar på sig jackan ut och in igen...då kunde jag inte hålla mig längre.

Han är bra söt sonen min...han blir inte otrevlig eller så utan bara mer glad och social men det känns i mamma hjärtat att se sonen lite berusad kan jag ju lugnt erkänna.

Nu på morgonen va jag helt förundrad...det märktes så väl att gaphalsen lilleman va borta tyst och lugn kom töserna upp. Men efter frukosten så började tösernas vanligt tjafs och bråk...så lugnet varade nån timme, sen va kaoset i full fart igen. Och tidigt imorse börja extra tele surra. Oj oj oj lilleman hade ju hostat inatt och då blev det jobbigt för lilla mamma fick ju inte sova sina 11 timmar. Gnäll gnäll gnäll...och så späde hon på med att nu va ju hon minsann sjuk så vi va tvungna att hämta lilleman tidigare. Jo men tjena att hon blivit sjuk...snarare lider hon av att alla getter gick på bete samtidigt och alla gick vilse på vägen tillbaka och vart uppätna av ett gäng vargar. Å mot det finns det ingen bot.

Det

är nåt fel på min sambo.

Hans dator bara gick och dog eller ja hans skärm...och alla andra skulle jaha det va det kanske vrida och vända lite datorn klia sig ihuvudet...inte min sambo han kastar sig på sladdar och grejor och kopplar upp datorn till tvn...och börjar felsöka. Och tror ni han kommer ge sig? Nepp inte en chans fast risken finns att han gör det värre av att hålla på och leta fel än att bara inse gå till en data verkstad och lägg upp den på disken säga den är trasig laga! men det bär emot han som fan...han kan skita i att laga och ta hand om levande saker så som våran relation...varför engagera sig i det och försöka laga det? Det är ju inte en tekniskt pryl som han fysiskt kan visa upp kolla va jag lyckades laga!

Så

kul att komma hem tre dagar i rad och huset ser helt upp och nervänt ut.Idag hade sambon startat diskmaskinen det va ju bra...men resten av huset ser förjävligt ut rent ut sagt...och jag hinner inte och orkar inte jobba som en tok hela dagen sen komma hem och hitta hemmet som en upp och nervänd värld...när sambon är hemma och är ledig...nu säger ju han att han är sjuk...jomen tjena att han har 39 graders feber och ligger och feber yrar utan bara det att han sover hela förmiddagen och sen kan han inte osva på natten för han är inte trött och då ligger han och känner efter och hittar att jo jag har nog ont i magen och jo jag har nog lite ont i kroppen...det kan inte bero på att han gör för lite och bara sitter framför datorn? Så kan det nog inte vara...det vore nog för enkelt.

För han är inte sjukare än att han skulle klara av att ta och gå en sväng med dammsugaren eller fixa med tvätten. Värre sjuk är han inte. Utan jag får komma hem och bli förbannand över hur det ser ut och ta tag i skiten och han sitter och ojar sig och sen skriver på fb att han får dåligt samvete av att han är sjuk och fått lägga över allt på mig...vad är det för fel att säga det i ansiktet till mig?

Nä det där att packa en väcka och dra iväg ett tag verkar mer och mer lockande han kanske skanar kon när båset är tomt!

Mardröms

scenario. Hade sjuksköterskans bil igår när jag jobba...och i den sitter det ett alcolås och den är ALLTID seg men igår så säcka den ihop totalt det gick inte vad jag än gjorde...ringde efter jobbarkompisarna som kom dom blåste men nej då det bara inte gick. Så bilen fick stå kvar. Nu var det ju tur att jag jobbar i mitt område så jag kunde ju enkelt gå tillbaka till kontoret men skammen att behöva berätta för både chef och sjuksköterskan att tyvärr nåt har inträffat och bilen vägrar att starta. Så det vart att ringa tekniker och dom kom men dom skaka på huvudet oja sig lite och så plocka dom bort alcolåset...och sjuksköterskan kom och vart jätte glad att jag hade pajat hennes alcolås. Så jag vart enormt lättad för jag hatar att ha sönder nån annans saker.

Igår kom jag hem och det såg förgängligt ut hemma det va disk på hela bänken och tvätt på hela tvättstugegolvet...va bara att börja städa...vad gjorde sambon? Jo han satt vid datorn och gjorde nåt extremt viktigt med nåt som säkert kunde ha väntat tills efter han städat upp...när jag hade tagit han om skiten så tog jag mig en dusch och sen gick jag och la mig och sov...somna som en sten.

Vakna under natten av att sambon snodde runt i sängen...och mycket riktigt...han väl säga att han är sjuk...nåt med att han hade ont i lederna...men buhu så synd om dig...han gick upp i morse körd iväg ungar till skolan men oj så han stöna och stånka...jag bara bet ihop gjorde mig färdig och gick till jobbet. Men hann inte mer än in i hissen på jobbet så kom jag på men va fan matlådan ligger kvar hemma...åkte hem en snabbsväng innan frukostrasten och hämta den...då låg han och sov...tjena att han va sjuk han hade bara suttit uppe med datorn och grejat så han behövde sova. Nu har jag skickat iväg han för att handla...och så kom jag på att fan vi behöver sköljmedel ja då har han gjort som vanligt...lagt kvar mobilen i bilen...smart!

Men idag är jag riktigt trött. Men tänker hålla igång tills de små gått och lagt sig sen blir det en dusch och så sova för hela slanten!