Vad

är vila efter en operation? Har dammsugit plockat i och ur tre maskiner med disk hjälpt till med maten...sett till att tre små kommit in i duschen samt stoppat ner lilleman i sängen tryckt i en maskin med tvätt bäddat rent i våran säng. Samt duschat å fick skrubba järnet för att få bort alla rester av allt klister från tejp och ekg lappar. Jag tog det halv lugnt på förmiddagen men när jag märkte att sambon inte kunde få röva ur och göra nåt fick jag dra igång så nåt skulle hända.

Trodde att jag skulle få ta det mera lugnt men icke samt att kunna få krypa ihop och tycka synd om mig själv i han famn en stund...men nej...han har legat på soffan och dragit stora stockar sen strax efter åtta. SÅ känns så där just nu att ha ont och va maktlös över att när jag inte är med och styr så går skeppet rakt åt helvete. Fattar bara inte.

Så

jag överlevde! Vart på plats på sjukhuset kl 08 fick en fin rock att ha på mig. Efter det var det dax för knark det va trevligt. När dom rulla iväg mig mot operationssalen och jag fick hoppa över till britsen var jag lite lagom susig i kolan och hade inte mycket att säga till om. Så fick jag masken över ansiktet å vips va jag borta och vakna av att jag hade bajs ont i armen där dom satt infarten. Å bubbla väl lite i nattmössan...en av tjejerna va snäll nog och tog bort infarten snabbt. Hon såg nog att jag va på väg att plocka bort den själv så hon tog det säkra före det osäkra. Sen låg jag mest och lyssna på personalen prata med andra yrbollar. Men ont nja lite öm i munnen och så visst men inte farligt.

Tjata mig till att få åka hem tidigare å va lite jobbigt att åka bil men väl hemma kändes det mycket bättre. Va mest rastlös av att det så ut som hela havet stormar hemma. Gick och små plocka och greja så sambon kunde sätta fart och få mat på bordet. Men inte förrens vid 21 tiden kände jag att jag va trött och seg. Sen har jag sovit ganska så dåligt vaknat flera gånger vandrat ett par varv gått och lagt mig igen och somnat. Men har fortfarande inte direkt ont öm är jag å mår lite illa men det är nog mest för att jag inte kan äta ordentligt utan får leva på yougurt och soppa i nån vecka. Får väl se om allt det dåliga kommer i kväll.

Dagen

O är här som i operation...kl 08 ska jag vara på avdelningen å ska få massa roliga mediciner å bli snurrig och så somna som en sten vakna fyra timmar senare å undra vad fan som hände. Gnälla om att få åka hem i fyra timmar och sen komma hem och dra täcket över huvudet och önska att inte ett ända av alla 6 barn är hemma.

Fan

jag glömde jag får INTE säga nåt om hur sambon pyntar för då blir han sur och lämnar allt i en ända röra.

Jajust

glömde ju att har jag en sambo som råkar vara utvilad så ska han vara med å julpynta...å allt ska diskuteras om vart det ska vara...inget enkelt här inte...ggggggghhh varför julpynta jag inte i fredagskväll sent för? När han va på jobbet? Då hade allt gått så mycket snabbare!

Spännande

vecka har det varit...jobbet rullar på i rasande fart.
Å hemma går jag till jobbet när sambon fortfarande sover å kommer hem när han går iväg...vi hinner pratas vid nån timme på morgonen innan han somna..och innan jag går upp och kör stora barn till skolan. Så det blir ett par samtal i telefon per kväll bara för att hålla oss uppdaterade om vad som händer här hemma.

Men imorgon se då är jag ledig hela dagen och sambon har tagit ledigt så att vi ska kunna gå på 40 års fest! Oj oj oj hur ska det gå...

Å

så gick vi nio mil tillbaka med lilleman...jag hade fått han till att duscha själv och göra sånt själv...men så trampa sambon in och helt plötsligt kan inte lilleman göra nåt själv...allt handlar bara om vad pappa kan hjälpa lilleman med å sambon springer röven av sig för att göra allt han ber om. Å jag står och hoppar av frustation över att sambon gång på gång går och rasar det jag lyckas jobba fram. Sambon ser inte att han rasar han vill bara hjälpa till men det blir ju så fel i slutänden.