Dag

ett på semestern å man vaknar å det är klarblå himmel å solen gassar. Då är det skönt att gå ut på baksidan med en kopp kaffe å bara njuta!!


Sen satt jag å jobbarkompisen å prata lite häromdagen på jobbet...hon har nån kompis som är ytligt bekant med de smås mor...å vart ganska så förbannad...

Hon berätta att barnens mor går runt och snackar om att jag är så elak mot barnen å att hon ska kämpa för att få ta barnen på heltid...jomen tjena...som det skulle finnas en uns av sanning i det...som jobbarkompisen hade sagt...dom kan inte ha det bättre hos sin far. Å det är rent skitsnack om att jag skulle vara så elak. Den ytliga bekanta svara med att ja barnens mamma har ju inte alla getter hemma...så alla vet att hon bara snackar skit.

Men ändå så känns det jävligt jobbigt om att människan snackar skit om mig...den som sett till att barnen har det bra...att dom äntligen har ett tryggt hem att bo i ett hem där man får äta sig mätt och har kläder på kroppen å en egen ren säng att sova i.

Jag vet ju med att folk som hör henne snacka skit fattar ju att hon inte är helt hemma...att det hon säger inte direkt har så har sanningshalt. För alla vet ju att hon träffar barnen väldigt lite pga att hon inte klarar av att vara förälder. Samt att det alltid är den nya som får stå med hundhuvudet. Att det alltid ska skyllas på den än att se till sig själv vad man gjort&/gör för fel. För som alltid...det är lättare att skylla på andra än att ta tag i sina egna fel å brister.