Så sant så sant

Du vet att du har barn när... Chansen att trampa på en legobit är större än att bli bjuden på fest. Dammsugarpåsen blir full oftare än du. Du lägger mer tid på att jaga vinterstövlar till barnen i augusti än att bättra på solbrännan. Du kan hälla upp exakt 200 ml vatten i en flaska med förbunda ögon. Du börjar svänga dig med ord som 'galonisar', 'mellis' och 'öppnis'. Du börjar tycka att en stund ensam med dammsugaren känns som en form av behaglig mental terapi istället för ett nödvändigt ont. En vanlig och nödvändig renlighetsdusch (ensam) känns som att gå på värsta lyx-spa. Du har bara tid att raka häften av de du tänkt. Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred. Barnet spyr, och du fångar det i händerna. Någon annans barn spyr på ett kalas och du fortsätter äta. Du anser att fingerfärg är en laglig substans. Du behärskar konsten att servera två olika saker på samma tallrik utan att det är nära varandra. Ditt barn insisterar att du läser 'Totte går på pottan' högt i doktorns väntrum, eller ännu hellre på centralstationen... och du gör det. Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med prata om dem och ringer och kollar att det går bra. Du hoppas att ketchup är en grönsak, då det är det enda ditt barn äter. Du är emot krigsleksaker, medan ditt barn formar sin smörgås till en pistol. Du kommer på dig själv när du gör din mans smörgåsar i roliga former. Du snabbspolar förbi scenen där jägaren skjuter Bambis mamma. Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet. Du läser att en femåring i genomsnitt frågar 437 frågor om dagen och blir stolt över att din barn ligger över medel. Du tycker att det är fullständigt normalt att gå på toa med sällskap eller öppen dörr.... Du rullar kundvagnen i mataffären fram och tillbaka, fram och tillbaka.... När du inte för ditt liv kan fatta hur folk utan barn kan ha tidsbrist! Du börjar diskutera bajs och spyor med dina kollegor på jobbet, utan att fatta att de tycker det är ÄCKLIGT! Står lika svarslös varje gång du får frågan om vad du gjort i helgen... Du ringer upp en kompis kl 9 på lördagsmorgonen och förvånas över att dom låg o sov ännu, det e ju mitt på dagen ju... Du blir irriterad om nån ringer efter klockan 21 på kvällen, man ringer väl inte folk nästan mitt i natten... När man slutar använda handväska och har ett fack i skötväskan för sina saker... Man vet att man är förälder när man kan sova på sin egen arm balanserandes på sängkanten, när man har fått lillen att somna om och därmed försöka få en 'sovmorgon'. När man ringer oftare till sjukvårdsupplysningen än till släkten. När du tycker 4 minuter bajsning på toan är egen-tid...

Om

man inte är beredd att kämpa ska man inte vara i ett förhållande. Man ska aldrig heller starta ett förhållande om man inte är beredd att prata om hur man mår och varför. Detta är jag fullt övertygad om. Och är inget jag rädds på någotvis.
För i ett förhållande är det självklart att man har sina motgångar. För annars vore det konstigt, man är ju två individer som utvecklas olika och reagerar olika på situationer man hamnar i.
Jag som (som många av mina vänner vet) lever ju en aningen annorlunda pga ett ex som tyvärr inte går att sudda ut ur bilden helt pga barn.
Denna person gör ju det att jag mår skit emellan åt för det förpestar en hel del av vårat liv. Men denna gång var det extremt hur långt ner jag trilla, men det värsta var att jag glömde det viktigaste av allt!!
Att mina vänner faktiskt vill hjälpa mig även om dom inte kan göra så mycket så bara att få prata hjälper ju. Men det jag faktiskt grämer mig mest är att jag jag stängde ute pojkvännen. Han som inte vill något hellre än att jag ska må bra och att vi pratar om vad som på går och hur vi uppfattar sakerna som händer.
För när jag väl tog tag i saken och öppna mun och prata så blir det ju så mycket bättre, inga problem är för stora för att inte kunna överkomma tillsammans!

TACK!

Jag bara undrar om mina kära vänner har en inbyggd sensor för när dom just behöver höra av sig.
Igår va jag så himla nere och allt kändes bara skit. Först så ringde en av mina kill kompisar bara för att snacka lite skit vilket va jätte skönt. Bara för att nästan bara hinna lägga på luren för älskarinnan skulle ringa och ville prata av sig. Hann nästan bara lägga på luren innan det ringer men då är det frun som ringer och vill ha lite kaffe.
Så en dag som börja som skit kännes bara mycket lättare när jag fått häva ur mig lite.

TACK för att ni finns där! Jag älskar er!!

Lycka!

Vet ni vad jag sitter i just nu?!

Jo våran nya soffa! Den kom idag strax efter kl 16 när jag va på jobbet. Min underbara sambo fick montera ihop den å fixa till lite så nu står den här och bara glänser å skriker efter barn som ska göra repor och fläcka ner den....

Så nu kliar det i mina fingrar av lust att göra resten av vardagsrummet...men känner att timmen är lite väl sen för det...och tror inte jag får med mig sambon på att kasta ut bokhyllor och hämta hit tv möblerna från gamla lägenheten...men i morgon ska stora operation övertalning börja så fort jag bara hinner vakna själv...

Så just nu känner mitt liv mycket trevligare igen tänk vad en lite soffa kan göra för humöret *LER*
Men kan faktiskt lite ha med att göra med att jag jag fick pratat lite med sambon om hur jag mår och varför. Sen tror jag helgen som var gjorde mig gott fast det inte blev nåt med att gå ut å äta. Utan bara va vi å stillheten hemma som gjorde att jag känner att den värsta höst deppen börjar klinga av...

Jag ska

starta en hata klubb mot att skrapa rutorna på bilen!
Nån som vill va med?! Bara att maila mig en ansökan så återkommer jag med ett inbetalningskort som går oavkortat till styrelsen...

Jag glömmer varje år hur mycket jag hatar att skrapa rutorna tills den morgon jag står där med en ner isad bil å det sitter som berget å man fryser fingrarna av sig för jag alltid glömmer vantarna i bilen...men ska nog investera i en sån där grej man lägger på rutan så man slipper skrapa...om en sån nu får va kvar på bilen...

Å jag som inte är den goaste vännen med kyla märkte en väldigt konstig sak i kväll...mitt finger där jag tyckte det va en bra idé att skära mig lite iför några månader sen gör satan så ont i när det är kallt. Det är ju helt läkt bara en bit där mönstret inte riktigt kommit tillbaka som avslöjar att något hänt. Det bränner å sticker i det nästan värre än den natten jag hade gjort mig illa så jävla ont så att jag skulle ha kunnat slå fingret i den kallaste delen på bilen bara för att hoppas på att fingret kanske skulle ramla av sluta krångla å göra ont!

Men nu ska jag faktiskt ta å spola upp ett varmt bad å ligga där å värma min frusna kropp eftersom gubben är å jobbar så har jag ingen kamin å värma mig på i natt så får väl bygga upp min egen värme så man kan sova gott å bre ut sig riktigt ordentligt *L*