Vi

var iväg på vårat möte med terapeuten...å det kändes skumt...men ok på samma gång.

Vi prata inte så mycket om saker jag kastade ut utan fokusen låg mera på att sambon MÅSTE vakna och börja dra sitt strå till stacken här hemma...jag håller på att gå under av tyngden av allt som måste göras för att få företaget LA'FAMILJEN snurra runt.

(Från å med nu kallar jag våran terapeut för Nils)
Nils sa något klokt som jag tror sambon vaknade av...nämligen att ingen som kommer hem till oss å se röran sambon ställt till med kommer lasta honom för den utan dom kommer peka ett finger åt mig och klandra mig att JAG inte håller undan å städar. Å att det är inte rättvist.

Så nu har jag å sambon lovat att jag inte ska sucka å bli sur när han inte gjort saker i min ordning eller standard utan tacka för hjälpen sen tala snällt om vart och hur vissa saker ska. tex alltså Men kommer jag hem å sambon inte skött sin del av avtalet har jag befogenhet att bli arg å sambon får inte bli arg eller skylla ifrån sig. För han har lovat att han ska kunna fixa allt tills jag kommer hem det finns tid till det...

Men det känns så skönt att sambon öppnar ögonen å ser vad jag gör varje dag...å jag MÅSTE lära mig att va mera ödmjuk. Kanske...

Nu är det uppehåll i en vecka sen har vi två möten igen...så det rullar på...sakta men säkert.