Fot ska jag vila på?
Jobb erbjudandet får vänta ett tag. Det är allt för struligt hemma för att orka med psykiskt.
Detta med par terapin rör upp å skapar många sprickor mellan sambon å mig. Det känns som vi skulle behöva mera å oftare möten.
Jag gör fel sambon gör fel vi gör fel mot varandra å vi har inte lärt oss att prata på ett vettigt sätt med varandra. Det är alltid något annat som är mer akut å vi får skjuta undan våra problem som inte blir mindre för att vi inte tar tag i saker å ting.
Det har funkat länge men snart mäktar varken jag eller sambon med längre.
Sambon vill att vi ger upp å slutar laga det vi aldrig kommer att få helt.
Å går våra skilda vägar.
Jag kan inte tvinga honom till att ändra på sitt beslut.
Jag vill dock inte gå varsin väg. Jag vill laga det som är trasigt jag vill få verktyg å fortsätta laga med egna medel.
Det är ju inte bara sambon å jag som investerat i vårat förhållande utan alla barnen.
Jag anser att vi måste försöka så långt det går innan vi kastar in handduken.
Å nästa möte med terapeuten är om 8 dagar. 8 dagar där jag kommer att gå på krossat glas av drömmar vi förstört
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar