är jag inte!
Å inte direkt opraktisk heller...jag är fullt kapabel att skruva med bilen. Laga en trasig sko eller rensa ett avlopp. Jag kan köpa en möbel på ikea å får aldrig några skruvar över.
Jag kan sy gardiner,snickra å snida en ljusstake om jag får lust så kan jag laga ett par trasiga byxor och skulle det va något speciellt så kan jag säkert lura ut hur man ska göra för att laga det som gått sönder.
Men visst vissa gånger så är det trevligt att slippa greja å bara lämpa över sakerna till nån å säga LAGA!
Men något jag direkt bara tröttnar å lackar ur på är när nån som kommer å ska hjälpa till bara tar över å i stort bara idiotförklarar en. Eller ska förklara något å bara måste hävda att den vet bäst kan bäst å att det den säger bara är rätt! Det där att vara lite ödmjuk å låta någon greja å stötta den å pucha på så att man tillsammans hjälps åt så att man kan få en chans att lära sig inte finns då tröttnar jag bara å reser på mig å går. Varför ska jag ödsla energi på att bli arg sur å förbannad för att någon inte kan fatta att det finns mer än ett sätt att lösa ett problem på?
Eller när man ska hjälpas åt med något å man blir undanskuffad som ett barn så ser jag ingen anledning till att lägga mig ner å skrika som en 3 åring.
Men hade det varit för 5 år sen så hade jag exploderat å skrikit slagit näven i bordet å ställt till med ett jävla liv. Men sen efter fått en dal å krypt ner under täcket å grinat sönder ögonen.
Å inte blev det nåt bättre för det!
Nej så i dagsläget väljer jag mina strider. Vardagliga saker låter jag bara spola över mig men ibland anser jag att det kan va läge att sätta ner en fot. Men på ett helt annat sätt än då. Jag kan säga vad jag tycker å tänker utan att skrika. Å oftast så biter det bättre än nåt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar