Här hemma. Allt beror på att sambon rök ihop med min stora igår. Och han tycker att jag inte stog på hans sida. Fast jag så till båda att ge sig innan det gick för långt. Så sambon har inte talat med mig sen igår. Jag tycker att det är rätt så barnsligt. Han går ju på om att barnen måste lära sig att prata om det man finner fel. Men gör han det? Nej utan försöker jag prata med han blir han arg och säger att allt måste alltid göras på mitt sätt och att alla andra har fel och att jag aldrig försöker möta bara halva vägen. Jomen tjena inte riktigt sant.
Jag har fått lära mig att backa tillbaka och ta det lugnt och inte göra som jag alltid gjort nämligen brusa upp riva upp himmel och jord smälla i dörrar kasta porslin.
Men nu när sambon drabbas av nåt jag drabbas av ca 40 gånger om dagen då låter det helt annorlunda.
Men det är ju klart det är ju en annan sak när det drabbar dig.
Synd bara att jag mår skit av att sambon beter sig så här. Å att jag genast traskar iväg och bygger upp alla världens undergångar. Varför försöka se ljust på saken när man kan gräva ner sig i den djupaste
groppen av alla!?
Lika bra att förbereda sig för det värsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar