Jo

jag har ju väldens bästa jobbar kompisar det har jag sagt förr å det tåls säga många gånger till! Men härom kvällen så satt jag å en av brudarna å fika på rasten å så börja bruden berätta om sina bajs historier...å hon har många...var på jag berätta en av mina bajs historier så låter så här: Jo mina barns farfar var en hängiven pimpelfiskare. Han va ute ofta och länge ...en av dessa gånger för tusen år sen hängde jag med å frös å glodde på ett hål i isen. När vi sitter där å glor säger han fan jag måste skita...så han traskar i land å gömmer sig bakom en buske. Jag fortsätter å glo i mitt hål å ingen fisk fick jag vill jag minnas...när barnens farfar kommer tillbaka å fnittrar...jag bara frågar men vad är det med dig då... - Jo jag reste på mig när jag va färdig å skulle sparka snö över högen å det fanns ingen hög. Snurrar runt ett par varv å funderar på va fan jag VET att jag bajsa jag VET det...så han kliar sig i huvudet å tänker så det knakar...så tänker han nääääää säg inte att jag bajsa i overallen...så han drar sakta ner overallen för att inspektera om det så va fallet. Men nej inget där...tills han råkar titta till i luvan...jomen visst se där en hel luva full i bajs hade han...tur som fasen att han hade dragkedja på luvan kan jag säga... å kan tänka mig minen på den som hitta en luva från en overall full i bajs längst sjökanten. Undra jag vilka troliga tankar om varför man hittar en luva full i bajs var...