Jag

visste det!

De små åkte hem till mamma i fredags...lilleman hämta hon på dagis efter 14 tjejerna va med oss på studentfest hos sambons morbror en väldigt trevlig tillställning må jag säga. Så dom kom inte hem till mamma förrens vid 19 tiden. Så nu i natt har hon hållt på...

Nåt om hennes äldsta son (som inte bott hos henne sen han va ca 3 år å han är snart 15) dragit iväg...okej...hon har inte körkort eller bil hur ska hon kunna göra nåt? Gå runt i stan och grannstaden ? nej det är hon för lat för...och han är inte så överens med sin mor så tror inte hon gör så mycket nytta heller...och varför ska vi åka dit och hämta hem barnen? För att hon ska kunna sitta på rumpan och vänta på att polisen ringer...dom kör inte hem han till henne iallafall för han bor och är skriven hos hennes ena bror som bor i grannstaden. Så fattar inte vad de små ska hem till oss och göra. (förutom det uppenbara att hon ska få sova och slippa ansvaret för de små)

Det är ju bara att gilla läget fixa barnvakt eller ta med sig dom om det skulle vara så...man får ju lösa sakerna om det nu är så.

Det är inte så att jag inte vill hjälpa till utan nu är det så att vi kan inte hjälpa till med alla hennes kriser...hon måste lära sig att bena ut sina saker själv...hon kan inte överge dom tre små dom har sett framemot att va hemma hos mamma en vecka...att vilja hinna va med mamma och sina kompisar. Så hon kan inte släppa dom för att jaga efter en som inte vill bli hittad...när hon inte har möjligheter att hitta han själv. För jag tror ju att han dragit för att va ute på äventyr och då är två killar i tonåren inte lätta att hitta...

Sen så ringde svärmor och fråga vad som hänt eftersom hon åxå fått sms men då imorse efter sambon sagt att vi inte kunde hjälpa till med de små...och jag förklara läget och hon höll med mig...vi kan inte hålla på och komma och rädda henne hela tiden det hjälper inte. Även om barnen nu inte mår så där jätte bra av att vara där just nu så måste även dom få se att det vi sagt i flera år är sant...att deras mamma inte kan eller klarar av att ha dom där. Dom måste börja se sanningen. Så dom slutar skönmåla sin mamma. Jag vet att detta låter hårt och att det låter som jag är orättvis och grym.
Jag är fullt medveten om detta men samtidigt så har hon hållt på så här i snart 11 år att så fort det hänt nåt så skuffar hon undan barnen på sambon och hans mamma sitter hemma och gräver ner sig i tyck synd om mig träsket istället för att ta tag i sitt liv och göra något åt det. Sen har hon i alla år hittat på en massa för att slippa ha barnen. Så vi vet aldrig riktigt om det hon säger är sant...Det kan vara så att historien bottnar i en del sanning men sen så förstorar hon upp den för att bli av med barnen...det har hänt många gånger förr...