Får

man önska livet ur nån bara lite så dära?

Ni trogna läsare vet vem jag syftar på...jag är trött på att människan alltid ska hitta på nåt jävelstyg är det inte sms eller telefon samtal nätterna igenom. Det nya är att hon vägrar att ha överlämningen via dagis å skola så vi ska tvingas mötas två gg i månaden. Å jag bara vägrar!!!

För det första så finns det ett avtal å där i står det att överlämningen ska ske via dagis å skola. Så att ändra schemat å tala om det i efterhand är inte ok. Sen hålla på å försöka tvinga oss till att måste gå med på hennes krav passar mig inte!

Jag vill bara att människan ska inse att loppet är kört å lämna oss i fred! Att det ska vara så svårt att släppa och gå vidare?!

Jag trodde för övrigt att vardagen skulle bli lugnare nu när alla utom en går i skolan. Men nej då vi har två som spela dödssjuka förra veckan, men en skärpte till sig å va uppe före oss alla andra idag. Helt förvånade av min dotter faktiskt!!!
Men sen har vi den största av barnen som tydligen finner sängen å sömnen mer viktig än att fixa skolan som han skippa i två års tid!!!

Sånt gör mig hel förbannad! Sen att han verkligen kom in på den utbildningen han ville komma in på gör ju inte saken bättre!! Han fick sig först en utskälning av far sin sen dängde jag i han två åxå så kommer han inte iväg imorgon så jävlar va arg jag kommer att bli!

Så misstänker att denna veckan kommer att bli en sån där tjata på alla barn vecka å det orkar jag kanske denna vecka men sen så är mitt tålamod slut å då blir det super uber bitchen som lägger i en växel å då får dom det inte så kul för dom längre...