Jag

behövde tydligen ett rejält gapskratt!
Fick mig ett i dag som jag kan leva länge på.

Var och hämta lilleman på dagis å på vägen mellan bilen å dagis kom den stora häxan i väster kom cyklande...hon gasta nåt men vi gick som vanligt bara vidare...väl inne på dagis börja sambon mobil spela så fin i byxfickan...ja gissa vem det var. Jo rätt gissat men svara gör vi ju inte för vi vet ju att det bara blir värre. På vägen tillbaka till bilen var det en som kom cyklade tillbaka men feg som hon är så höll hon sig 25 meter bort å så började gastandet...om det ena å det andra att vi hade lilleman med oss spelade ingen roll i hennes ögon. Det gör mig jävligt förbannad för barn har inget med dom vuxne bråk att göra what so ever!!!

MEN det roliga var ju att vi stog lite undanskumt men det gjorde inte 2 herrar med mörkare härkomst..så dom trodde ju att det var till dom hon stog å skrek. Jag å sambon ryckte ju lite på axlarna som om vi inte visste vad det handlade om. Dom så mäkta förvånade ut...å vi fnissade ganska så gott ett tag...

Men samtidigt så tycker jag ju att det är lite tragiskt att hon inte kan/vill förstå att hennes betende sätter livlånga spår i barnen.
Det är ju dom som får stå och skämmas över henne när dom är stora nog att förstå vad som skreks å vilka skällsord som används dagligen på någon som barnen älskar villkorslöst.
Det är ju inte barnen som väljer sina föräldrar utan dom vuxna som gör ett val att skaffa barn tillsammans.(omedvetet eller medvetet)

Sen att det kan gå snett av olika anledingar är ju ganska så vanligt. Men att sätta sina barn mitt i korselden det går bara så jävla fet bort i min värld.