Detta

med spel...
Jag lever ju med online spelade män här hemma. Min sambo hans son samt min egen son spelar ju online spel. Nu spelar dock inte min son lika mycket av samma spel som de två övriga utan spelar mer ett spring å skjuta varanndra spel. Men dom har gemensamt att dom alla tre spelar ett av dom största online spelen som finns nämligen WOW (World of Warcraft).
Vilket är ett mycket tidskrävande spel.

Vad jag inte kan förstå är just det att du inte har frihet att skapa din figur i spelet som du själv vill utan måste hålla dig till deras regler å utmaningar för att komma vidare i spelet. Samt att man måste ibland spela vissa tider för att uppnå vissa mål.
Och det i mina öron låter så snett. Okej jag fattar ju att tillverkaren tjänar jävligt mycket pengar på att få folk att betala för att spela och sen ha ett upplägg som gör att du som spelare måste spela många timmar och lägga ner mycket energi på just spelandet.
Men det jag inte kan för mitt liv förstå är detta att lägga ner så mycket tanke kraft på ett spel. Att man blir så engagerad av spelet att man inte riktigt kan släppa spelet även när man inte spelar utan kan sitta och prata om sina "gubbar" med sina vänner.
Jag tycker det är lite skrämmande faktiskt.

Men jag kanske är annorlunda skarpt inte vet jag. Inte ens när jag växte upp hade jag nån speciell idol så där. Visst gilla jag vissa 80 tals ikoner men inte till den grad att jag hade affischer av nån på väggen. (hade däremot en av Paul Rein bakom dörren som jag använde till att klistra fast viktiga telenummer på)
Och kan inte påstå att jag varit nån över hägnade fan av nåt lag eller idrottsutövare.

Jag hade dock ett foto av min farmor hägnade över sängen för att jag tycket hon va så häftig. Jag hade ju inte nöjet att få lära känna henne ordentligt efter som hon gick å dog när jag va 6 år.
Men det känns inte som en idol dyrkan direkt utan snarare en fascination av mitt eget förflutna.

Jag kan visst tycka att någon gör en makalöst bragd i nån form av idrottsutövandet eller att nån gör en jävligt bra låt eller film. Men nåt jag däremot inte kan låta bli är böcker. Får jag tag i en bok som jag gillar och som tilltalar mig kan jag köpa alla som den författaren har skrivit just för jag gillar sättet den/hon/han skriver på. Men sällan att jag sitter och pratar om det jag läser. Visst kan jag rekommendera en författare till nån eller berätta om någon bok. Men inte så att jag måste tvinga andra att läsa just den bok jag rekommenderar

Så allså har inte jag den grejen i mig att bli uppslukad av en sak på det sättet så jag kan nog aldrig riktigt förstå dom som blir halv/hel galna i spel eller för den delen av någon sport.

Varför jag nu har börjat fundera kring detta är just för att jag ser att många på den fina siten FB spelar nåt som kallas för farmville. som går ut på att spendera tid att skörda och så samt bygga sin egen farm. Vad jag kan se är ju att folk blir som tokiga över att ha missat att skörda något eller väljer att stanna hemma framför datorn för att se hur farmen ska utveckla sig. Det är något jag aldrig kommer att förstå mig på!!!