Igår

direkt på morgonen efter jobbet(oerhört pigg efter tre nätter jobbande å kass sömn) men hyresvärden.

Var trött å grinig så tårarna rann allt logiskt tänkande var avstängt. Men det va ett bra möte i slut änden. Fick ju veta att dom inte tänker ställa oss på gatan utan att hjälpa oss att få en lägenhet. Men nu till det bra. INTE i den statsdel vi lämna. Men till det dåliga. Dom har siktakt in sig på andra sidan stan. Den stadsdel som är längs bort från stan. Vilket betyder längre res sträcka samt mindre längehet. Visst billigare och så. Buss går ju men samtidigt så hamnar vi långt bort i helvete vilket gör att några spontan besök från häxan i väst kan i det närmaste uteslutas.

Men jag känner att det betyder att jag får en allt tyngre lass på mig igen. Att bo många på liten yta gör att jag då måste plocka fixa greja än mer än vad jag gör nu. samt att jag måste börja ställa upp som chaufför än mer än vad jag gör idag.

Samt det att jag vägrar att bo i vardagsrummet igen. Då delar jag hellre av det å har små tjejerna där än att bo i vardagsrummet själv igen. Det funkar inte för en natt arbetare att bo så. Man är i behov av ett litet kryp in så man man få lite lugn å ro så man kan få sova när andra ska va vakna.

När vi var på väg ut från mötet så säger Jens mamma (som va med för att ge mer styrka i alla hot och uttalanden som kommer mer eller mindre dagligen) till dom två tjejerna som va med:
Ja tänk vad (mitt namn) har fått stått ut med. Jag har många gånger funderat på hur hon orkar. Samt hur länge. Och det att hon har ork nog att stanna kvar.

Då brast det rejält för mig och jag fick ta ett antal raska kliv därifrån å släppa loss ful grinet i några minuter men samlade ihop mig och gick tillbaka för att tacka social en samt små prata om några andra saker.

Så jag känner ju att något bra händer men vet ännu inte om det kommer bli helt bra nån gång. Kanske rättegången gör så att någon får sig en näs bränna och aldrig mer vågar hålla på så som hon gör och börjar lämna oss i fred!!