Mycket

tankar som far runt i mitt huvud just nu!

Som hur gör egentligen dvärgar när dom har sex med en vanlig normal byggd man/kvinna?
Rent praktiskt allså...funderar allvarligt på att surfa dvärg porr å undersöka detta för att få reda på hur det går till i praktiken.

Sen så är det lite tankar om boendet å sånt just nu mest för att reporten varit här och tagit bilder till artikeln som kommer i nästa nummer av hem å hyra.
När hon interjuvade oss så ställde hon en fråga som jag ställt mig själv många gånger. Nämligen hur orkar ni?
Å svaret är ju ganska så enkelt vi måste ju för barnens skull orka. Vi kan ju inte bara ge upp å ta en liten lägenhet i mörkaste hålet bara för att ha någonstans att bo vi måste ju tänka på deras säkerhet å att dom får en trygg uppväxt. Vi vet ju att dom små har ju det mindre tryggt å trevligt borta hos sin mor vi kan inte sätta dom på pott kanten här åxå.

Vårat hem är ju den största tryggheten dom har. Här får dom positiv uppmärksamhet, bra stimulans och vettiga värderingar . Normala regler å vanor. Med andra ord en socialt bra grund att stå på för att klara sig i det vuxna liv dom ska leva!

Jag å sambon stöttar ju varanndra har jag en sämre dag så tar han täten å tvärt om.
Jag har ju lättare för att prata för våran sak medans sambon styka ligger i han vetskap om regler å lagar samt att han är duktig på att använda pennans makt.
Jag är ju bra på att ringa å ta reda på saker medans sambon hatar att prata i tele med folk han inte känner.

Sen har vi gnällspiken dottern min...hon å jag satt själva i bilen en stund på väg och skulle hämta hem en kompis till henne. Då hon passa på och fråga å gnälla lite om vissa saker.
Som det att jag å sambon busbråkar väldigt ofta. Samt att vi kan fusk gräla bara för att det är kul. Som om vi sitter i bilen å ska någonstans å sambon säger att vi ska svänga höger kan ju jag bara på ren jävulskap säga nej vi ska svänga vänster. Å sen dra igång ett fusk gräl bara för att det är kul att argumentera. Både jag å sambon vet ju att det inte är på riktigt utan att vi spelar. Men det har lixom inte riktigt gått in i huvudet på dottern min...
Å det att vi bus bråkar har ju med att göra med att det är ett sätt för sambon att vara nära å samtidigt ändå inte...att va lite matcho ni vet...han klarar ju inte att vara nära å klängig som jag, å det har jag lärt mig att respektera till en viss gräns han har ju åxå fått lära sig att jag behöver närheten som när vi kryper till sängs så vill jag krypa in under hans täcke å få lite hudkontakt...inte för att det ska leda till sex utan för att jag behöver en tio min att känna att han är min sen är det bra men jag har börjat misstänka att han har blivit lika beronde som jag av den dära stunden...för förut så va han snabb att lägga sig tillrätta mendans numera så inväntar han mig så jag kan gosa in mig en stund.
Som jag tänker göra nu!

För sen har jag ett stort roligt projekt som väntar sortera alla kartonger å saker som stog i vårat gamla förråd.
Har man inte roligt så säg?!