lördag 17 december 2011

Det

vart ett litet avbrott i schemat åkte ner till sjukhuset och satt en stund hos min väns son som ligger och kämpar mot cancer en kamp som lider mot sitt slut och han få nog inom de närmaste dagarna somna in en gång för alla.

Men mitt hjärta blöder för min vän skull hur fan klarar man av att gå vidare när man måste begrava sin son? Jag kan inte göra annat än att finns där för henne dag som natt om det sen är för att prata eller för att ha någon att sitta tyst med är helt upp till henne.

Inga kommentarer: