Just

för tillfället känns det mesta ganska motigt.

Inte så att livet går i svart utan snarare i lite gul brunt...gråten sitter för det mesta halvägs i halsen. Å försöker jag förklara vad det är som tynger mig så bara stockar det sig i halsen. Å jag får blinka förgäves för att hindra att tårarna rinner över.

Men ändå så är det lixom inget jag kan sätta fingret på å förklara vad som är det direkta felet. Jag är väl bara inne i en rejäl depp period.
Kan ju bero på att det är mörkt å kallt, vinter helvetet å jag har ju aldrig varit goda vänner.

Idag just som jag skulle sätta mig i bilen å fara iväg på ett info möte på usö ang lite nya maskiner vi fått på jobbet. Så ringde mor min.
Hon å fader hade varit ute på möbelaffären ut på landet...å hittat en skit snygg klähängare till våran hall. Så dom skulle komma förbi å lämna den.
Men jag hade ju inte tid att stanna å vänta in dom. Men sambon var ju hemma så han fick ta en fika med dom.

Dom hade gått å provat lite vart den skulle passa...å utan att vara med kan jag säga att det va med all säkerhet tre olika åsikter.

När jag kom hem så va det fullt på våran uppfart så jag fick parkera på gatan!!
Det är lite lustigt. Har mina föräldrar varit över till hos oss en sväng å nästan bara hunnit ut från gatan brukar svärmor svänga in å så va det denna gången med.

Så jag fick en trevlig snabb fika med svärmor medans sambon min laga mat...

Men vet ni!!!!!!!!!!!! Min våldsamt duktiga kock till sambo sa nåt väldigt lustigt idag...han ville att jag skulle krydda korvröran för jag har bättre snits på det än han...fattar ni?! Viken ära va?