Rädd

satt på sängkanten å skulle just till att klä på mig när jag hör ett ljudligt duns i golvet från nedervåningen. Å sedan hysteriska skrik från min dotter. MAMMA MAMMA J**s har svimmat MAMMA!!!!!!!!!!!!!!
Jag slet till mig en filt å rusa snabbare än en sprinter nerför trappen. Hittade sambon på köksgolvet på sidan å ihop kurad. Såg att fingrarna å fötterna krampa ff lite föll ner på knä tog pulsen med ena handen å andra använde jag till att stötta upp huvudet. Ville se att han andades. Just som jag lufte huvudet drog han ett snabbt andetag. Pulsen rusa. Samtidigt som jag kollade alla värden på ren automatik. Medans jag bad till den gud jag inte tror på.
Dom 35 sec det tog innan jag fick kontakt med honom kan jag säga att jag hann bli så rädd som man bara inte vill bli.
Hörde allt som pågick runt om hörde min dotter bli livrädd å fick tröst av sin pojkvän. Jag hörde sambons älsta son trampa nervöst.
Å sen märka av att min älskade sambo börja andas mer normalt samt att pulsen sluta rusa. Gjorde mig hel lugn.

All min erfarenhet från vården bara fanns där när jag behövde dom jag tänkte inte ens på vad jag skulle göra utan bara gjorde det man ska.

Men nu flera timmar efter börjar min chock komma. Han hade faktiskt kunnat fått ett hjärtstop eller värre en stroke.
Han mår under omständigheterna bra men jag kommer hålla ett närmare öga på han i framtiden.

För den rädsla som kramade mitt hjärta när jag trodde att han inte skulle finnas vid min sida resten av våra liv vill jag aldrig någonsin uppleva!

Han skulle fattas mig något så oerhört!