torsdag 29 juli 2010

Det

va den småbarns semestern...8 dagar fick vi vara lediga! Igår så fick vi ett samtal från soc. Dom hade varit hemma hos barnens mamma. Hon hade själv ringt och bett dom komma.

Det dom fann var en lilleman som mådde piss. Ett hem under all kritik. Å en mamma som ville ha hjälp med att få avlasting. Hon ville gärna att lilleman skulle gå på dagis eller fick komma hem till oss en kort period. Tjejerna ville hon skulle få gå på fritids Så hon fick vila ett par timmar varje dag för hon hade ju bytt medicin och den funkade inte.

Soc ansåg att barnen vistades i en miljö som inte va sund för dom så soc kontaktade oss. Vi kände ju bara att vi tar gärna alla tre men då ska det finns papper på det samt att då ska dom göra en utredning om vart barnen ska bo inte samma skit som tramsas fram och tillbaka år ut å år in. Ska dom få träffa mamma så ska det finnas papper i från läkare att hon på börjat någon form av behandling inte bara medicin.

Vi åkte till soc kontoret och hade möte. Vi tog med oss alla papper från tidigare utredningar samt pappren från rättegången. Vi tala om för dom att ska vi hämta barnen så ska ni veta detta.

Detta är ett mönster som upprepar sig 2-3 gånger per år oftast på sommar halvåret. Men ingen har under alla år velat lyssna.

Vi berätta om vad hon gör hur hon gör och varför vi tror hon gör som hon gör. IGEN. Men denna gång så verkade det som dom sett en sak för mycket. Eftersom lilleman hade mått så uppenbart dåligt så vart det akut. Jaha så alla gånger tjejerna mått piss så har ingen reagerat. Utan hon har lurat å sett till att få som hon vill varje gång.

Å där har sambon fått stått och tagit skiten efter. För det är han som fått rädda henne gång på gång. För barnens skulle för att dom ska få det så bra som möjligt.
Men nu vill han få ett slut på detta. Dom mår ju uppenbarligen inte bra. Vi måste göra alla svåra beslut som vi skjutit upp just för att vi trodde att hon börjar må lite bättre. Att hon faktiskt hann med å göra det hon ville göra på sina barn lediga veckor, nämligen hänga på nätet hela nätterna å sova hela dagar.

Men vi förklarade och vi pratade vi gjorde en överenskommelse med soc. Att vi tar barnen i 2½ vecka till för att hon ska kunna fixa sin medicinering. Samt att hon måste visa upp en städat hem samt läkar papper på att hon gör nåt denna gång. Och att hon fick förklara för barnen att dom inte kunde vara kvar hos henne pga att hon mår dåligt och att hon anser att hon inte kan ta hand om dom så bra som dom behöver. Att hon VÄLJER att skicka tillbaka dom till oss för barnen ska må bra.


Vi åkte och hämta hem dom. Utan problem å hon vekade inte alls å så dåligt som hon själv vill säga. Å sambon har sett alla hennes humör svängningar Bara det vart lite småprat i bilen å sånt men inget större 5 min ifrån uppfarten säger ena tösen vi kunde inte va kvar hos mamma för hon hade inga pengar att handla mat för bara tio kronor kvar...jag å sambon tittade på varann å insåg att ja då va det som vi trodde alltså även denna gång. Hon har alltså bränt alla pengar på en vecka å nu kan hon inte handla mat å ser fritis och dagis som en utväg för att ha dom kvar men där gick det inte som hon tänkt sig för det skulle gå för sakta. Så då fick hon göra som hon brukar. Lämpa över barnen på oss.

Ja ja dom får ju gärna vara här inte det men hon skulle kanske kunna ta och vara ärlig för en gång skull...eller ja hon vet ju inte vad ärlighet är så det kan ju vara svårt.

Hon hade även skickat med stora lill tjejen en gammal mobil...hon gav den till mig och säger jag fick den av mamma men jag vill att ni ska mitt nummer kan du göra så ni får det. Ja visst svarar jag. Öppnar sms å hamnar i inkorgen å första orden i översta meddelandet fick mig att reagera lite men vänta nu...inte använder en 9 åring ett sånt skrift språk?! Börjar läsa och kolla lite snabbt å ser bara massa sex sms å mms med snoppar...men va fan!!! Om man ska ge sin dotter en gammal mobil kan man väl iallafall se till att rensa den först. Men jag ställe mig å läste lite i både in och utkorgen å håret börja resa sig...men va fan...tydliga bevis på att hon tar betalt för sexuella tjänster. Å att hon gjort det en tid...

Idag så ringde sambon soc och berätta vad tjejerna sagt. Att dom inte kunde vara kvar för hon inte hade några pengar att handla mat för och vad vi fann i mobilen. Hon på soc vart helt stum...öhh va okej det va ju väldigt dåligt detta. Sen ringde han polisen som vill att vi åker ner och lämnar in mobilen så dom kan gå igenom den.

Men allt detta gör att vi KAN inte lämna tillbaka dom om 2½ vecka.

Vi måste gå den hårda vägen med tingrätten å vårdnadstvist. För nu får det tamefan vara nog.

2 kommentarer:

j sa...

Det kan inte vara lätt för er, allt detta. Av egen erfarenhet så måste jag säga att FAN VA BRA att barnen bor hos er! I längden blir man förstörd av en uppväxt med en sån förälder...
Och du verkar vara en väldigt stark person. Jag kan inte tänka mig den situationen under så lång tid, jag hade nog blivit knäpp.
Bra jobbat att du har stått på dig så bra!

GudinnanT sa...

Ja du många sömnlösa nätter har det blivit.

Å om jag är stark person vet jag inte om jag är men tillsammans med sambon så har vi stöttat varann genom mycket.

Själv hade jag aldrig klarat mig det ve jag och i det skick som sambon var när vi träffades det va inte roligt att se.

Jag och sambon har ju känt varann i ca 20 år innan vi vart ihop. Så det är ju inte så att vi inte kände varandra och våra historier innan vi vart i hop men jag va inte berädd på hennes vrede och hennes ständiga påhopp samt hennes sjukdoms bild.

Men som läget är just nu så verkar det äntligen ha blivit lugn och ro. Eller ja så lugnt som man kan förvänta sig att det kan va.

Vi måste ju bibehålla en form relation med barnens mamma.
På gott och ont.
Men vi kan ju ha en väldigt liten kontakt på våra vilkor.