Ger

jag ger du...

Sambon tycker att jag är för hård mot de små och att jag hela tiden är sten hård i mina gränser och tycker att jag ska börja kliva ner och inte vara så benfast. Ok jag ger upp en del av min personlighet så får han möta mig halva vägen? Det är väl inte mera än rättvist?

Så då förväntar jag mig att han tar över halva delen av tjatet om att man måste borsta tänder duscha och byta kläder...plocka undan efter sig och komma hem i tid. Lägga sig utan att bråka och börja tjata om att alla ska göra sin del med städning och tvätt. Och börja dammsuga varannan dag och hänga tvätt och vika tvätt...se till att det finns mat i frysen och kylen inte bara för dagen utan planera lite längre så man hinner göra annat än handla varje dag. han kan åxå ta halva delen i att se till att alla gör sina läxor och kommer iväg på läkarbesök och tandläkarbesök. Han kan åxå se till att handla kläder till de tre små varje månad. Och skor. Så det tycker jag är en bra lösning. Eller??

Sen tycker jag att då måste väl vi ändå ha mera tid över till att lägga på att ta hand om vårat förhållande och göra mera saker tillsammans. Vore väl rimligt?