Lite

halsfluss eller nån annan trevlig virus sjukdom med tillhörande hög feber hade jag inte tackat nej till...inte till mig själv nej nej utan till dom tre små...bara lagom så där så dom blir lagom loja å slöa så kanske dom för nån gång skull kunde vara som vanliga barn.
Jag är så jävla trött på skrik, bråk å gnäll. Detta från tio min efter uppvaknandet till tio min efter dom somnat. Visst under dagens lopp så lyckas dom väl hålla sams i en timme sammanlagt.(om man nu råkar ha en bra dag)
Sen detta jävla tävlande efter deras fars uppmärksamhet...den som skriker mest syns mest tycks vara normen.
Sen att allt man säger måste upprepas minst 8 gg innan det tycks registreras överhuvudtaget. Men att det man säger skall tas på allvar måste man tydligen hitta nån jävla omprogramering knapp för...
Jag måste hela tiden vara på min vakt om vad jag säger hur jag säger och när jag säger nåt, men att bli tagen på allvar måste tydligen hänvisas till nämnda omprogramering.

Jag känner mig känslomässigt utmattad och det verkar inte bättre än att en vecka utan småbarnen hemma är inte tid nog för att hinna återhämta sig.
Men nu har ju dom fått fritis så vi behöver ju inte hämta så tidigt men det hakar ju upp sig på att lillemannen inte fått fulltid på dagis än så han har ju kortare dagar än stora syrrorna. Men hoppas å ber till djävulen om att det ska gå igenom de närmaste veckorna för annars går jag under med en hel sommar utan någon form av avlastning.
Jag behöver andas å bara vara lös å ledig. NU!!!

Märker ju även att jag blir mer å mer få ordig på jobbet, orkar lixom inte vara social i en halv timme på kvällen å en halv timme på morgonen.
Men kan ju åxå bero på att det är så mycket tjafs...som det av någon konstig anledning alltid blir när det är bara kvinnor på en arbetsplats. Å jag är väl lite väl för rak för att sitta och hålla med utan brukar ifråga sätta eller ge nån förklaring till varför vissa handlar som dom gör.

Det är för mig en gåta hur vuxna kvinnor inte kan tänka längre än näsan räcker. Att om man bara tänker ett steg längre så brukar man kunda se varför vissa tänker eller handlar som man gjort/gör.
Jag kan ha förståelse för mycket å förstå tänkadet som leder till handlingen.
Om det är så att jag inte kan förstå det så brukar jag faktiskt fråga. Hur tänkte du nu? Och varför?
Oftast så brukar det ju bli så mycket bättre för man får i gång en dialog ni vet en sån som vuxna människor kan göra för att byta ideér eller ge ökad förståelse sins emellan Då brukar ju tjafset försvinna å man får så in i helvetes mycket trevligare arbetsmiljö.

Ska tame fan sätta mig och prata en å en med alla i gruppen å se om man kan få fram en förbättring.

Men för att det ska ske en förbättring här hemma vete fan faktiskt. Det kräver nog lite mera tanke kraft å en mera strukturerad plan. En som har så nära prickarna att man inte kan tappa fokus på helheten.