En hittils lugn dag...

Ja dagen har inte haft några större överaskningar...blåser så man skulle kunna sätta sig på cykeln å använda jackan som segel...tre tramp tag å sen huxflux stå på stortorget.

Men valde att ta bilen...ut till Mor å Far ute i stugan å få sätta sig till dukat bord...mums med grillat...sen glass på det...gör att man blir lite slö å mätt i magen.
Så nu sitter man hemma framför tv:n å nickar till Morden i Midsommer.

Pojkvännen är ju å jobbar så får ju roa mig på egen hand. *flin* Å leva lite på trevliga minnen. *större flin*

Jag har nog haft tur med mina ex...nog för att man varit arg å känt sig sviken men att sätta mig själv framför deras behov av trygghet...nej det finns inte i min värld.

Det är konstigt att mina bekymmer känns så enkla för tillfället...å man har nog varit snäll igenom åren...även om jag fått uppfostra barnen själv har jag aldrig aldrig använt dom som någon handelsvara. Det är ju inte deras fel vem jag valde till deras far. Så varför ska dom lida för något som inte är deras fel? Varför låter en del sin egen bitterhet gå ut över barnen? Vad är det som driver dessa människor att sabotera för sina egna barn. Vad är det som gör att man inte kan vara vuxen nog å ta sitt eget ansvar?
Jag har ju så in i bengen svårt att förstå en sådan människas sätt att rättfärdiga sina handlingar gentemot sina egna barn?
Sen att kunna vara så arg över att sitt ex går vidare med sitt liv å vill skapa en trygg tillvaro för sina barn går så hel hjärtat in att sabotera allt som gynnar barnen kan jag för mitt liv inte förstå.
Sen tro att jag ska ge mig in i nån kasta skit tävling...nej sandlådan har jag vuxit ifrån för länge sen. Man kommer ju iallafall inte nånstans med det. Det skapar ju bara mer problem å osämja man kan leva utan.
Men att något är fel är ju uppenbart. En frisk människa kan ju faktiskt inse att barnens behov går före sina egna.
Jag vet ju att det bästa just nu är att bara ta det lugnt å gå genom dom korrekta instanserna. Visst kommer det bli en jobbig process men ser att målet är ju värt det.

Men nu lämnar jag det för en stund kommer nog att få chans att återkomma i ämnet...

Men sen en sak jag gått och funderat på. Hur kan sex va så beroende framkallade? Jag är ingen nyfoman men va i rosa tygen färg bete sig som tonåringar hur är det möjligt vid 35 års ålder...eller är det så enkelt att vi tar igen det vi skulle ha gjort i tonåren *Skratt* ja ja jag kan inte klaga...ett å annat blåmärke kan jag nog leva med...

Nej nu ska jag gå å ta en kall dusch...

Kramar