är trött efter att ha vänt på dygnet...men inte åt det hållet som alla andra lever utan blivit nattuggla på heltid...brukar ju inte ha några problem med att hålla mig vaken på nätterna å uppe med tuppen men efter ett par veckor med konstant sömnbrist börjar grottmänniskan göra sig hörd...går runt å har askul åt allt...kan sitta å asg i timmar åt inget som ingen annan än pojkvännen fattar varför man skrattar så man får springa hinder bana till toa...men känslan av att vara lycklig håller mig i ett stenhårt grepp...länge sen jag faktiskt helt ärligt vaknat med ett lätt hjärta och känslan av att inga hinder är förstora att överbrygga...det är ju ganska så enkelt egentligen. å jag vore ett jävla nöt om jag inte tar tillvara på min chans som tillat ner mitt framför fötterna på mig...
Men att gå runt å skratta och små busa, bara känna den där känslan av samhörighet är så himla gött...
Nej nu ska jag ta och krypa ner brevid pojkvännen i soffan å mysa en stund å njuta av tystheten som infunnit sig en liten stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar