Hur

kan en dag som börjat så snällt och trevligt sluta i ett sånt kaos??

Vaknade av att någon började tjata om vad hon skulle ha till frukost...så det va bara att masa sig upp och möta den regna dagen...lalla runt lite och små pula lite som man gör...minuterna blev till timmar som gled över till eftermiddag å dax att väcka nattarbetaren...denna dag vart det med smek å kel som ledde till det ena å andra aktiviteter under täcket...men det är då jävligt underligt att alla olika telefonen ska börja ringa när det är som mest intressant...men jag står för vad jag sa Jens...*blink*


Sen tog vi en snabb tur ner till maxi och handla sånt som fattades till pannkakorna vi fått önskemål om att laga till...väl hemma drog stekandet igång då dök dotter min speed å lite mera upp...då började galenskaperna...ibland så kan jag faktiskt inte göra annat än att skatta åt henne...hon ÄR ju bara så blond ibland...men skönt att få skratta tills tårarna rinner...
Men framåt 18.30 tiden börjar vi tycka att det är dax för dom små töserna att komma in vi hade hört dom utanför strax före så vi tänkte att dom cyklar ju runt här i närheten...men både jag å Jens tyckte att det kändes lite underligt att ingen av dom varit inne å tjatat nåt på länge så vi hoppa upp på varsin cykel å börja cykla runt å leta...å vi leta å vi leta å vi leta å vi leta. i en timme cykla vi runt innan jag tog en sväng förbi hemmet å hämta mobilen å passa på att besöka toa...då sa min söta blonda dotter men vi kan hjälpa till å leta...bra 4 par ögon är ju bättre än 2 par så dom hoppa på sina cyklar å for som vinden iväg mellan husen...Jens dök upp vid hemmet av samma anledning som mig. Så vi hade ett snabbt rådslag...ringde upp dottern å bad henne cykla ner mot maxi å kolla där...så skulle vi ta å söka igenom området igen...vi han inte mer än runt hörnet när Jens mobil ringde...det var Farbror polisen...dom söta små töserna hade åkt fast för snatteri...det va bara att cykla som blådårar ner...där inne satt det två rädda töser å deras äldre kompis.

Summan av kardemumman är ju att dom tagit smink för många hundra lappar...Suck just vad vi behöver nu. När allt med vårdnadstvister å allt med det som hör till hägrar framför oss.
Men misstänker ju att iden inte var små tjejernas från början...men men gjort är ju gjort...men dom va allt bra spaka å kan tänka mig att dom var bra skraja å nervösa. Innan Jens och jag hann komma ner till Maxi.

Å jag kan tänka mig hur Jens kände sig när polisen ringer innan man fattar vad som hänt har man ju redan trott det värsta...det är nog det värsta en förälder kan känna rädslan över att det hänt barnen en olycka. Nu var det ju inte det men besvikelsen över vad dom gjort är ju lättare att bära än sorgen om dom skulle ha varit med om en olycka...
Men väl hemma så börja vi nysta lite i händelseförloppet...å det visar sig att historien inte är så enkel som vi ville tro från början...men måste låta töserna andas lite å fundera lite åxå...men dom får ju inte cykla på ett tag...å dataspel vart ju redan borta i går kväll så dom lär inte ha så där jätte skoj dom närmaste dagarna, så dom lär nog få tid över att tänka på vad dom gjort...vi får nog prata om det som hänt ett bra tag fram över...nej nu ska jag försöka varva ner å sova lite...


Så tills vi möts igen adjö!