Inredning

jag å sambon är ju väldigt samspelta med det mesta när det gäller hushålls sysslor. Vi samarbetar väldigt bra om mångt å mycket men ser ni jag har en sambo som har nån konstig gen eller kromosonfel när det gäller just inredning

Jag gillar raka enkla linjer. Avskalat å praktiskt ska det va. Klara starka färger som bryter av det enkla. I ett rum vill jag max ha tre färger. Inget konstigt med det alls.
På en vägg tycker jag att det räcker med en stor tavla. Eller några mindre i grupp. Men då ska dom hänga symmetriskt! Samma sak med mina saker jag har i fönstren. Några snygga krukor med fusk blomm bollar. Å några mindre som fungerar som ljus lyktor. Bra så. Det ska inte va trångt mellan sakerna utan man ska kunna torka av imellan. En sak ska tala för sig själv inte bara ett gytter av saker å inget hör i hop.

Men så sambon då...han kan lägga sig i mitt val av färger fine han ska ju åxå bo här så inte mer än rätt om han får säga vad han tycker.
Men allt som oftast gör jag som jag tycker ändå!
Sen är det ju det med hans konstiga ideer. Som väggen mellan fönstret å balkong dörren är ca 1 meter bred. Där försöker han klämma in tre lite större tavlor. Snyggt inte direkt kanske. Men för att han skulle få känna att han gör nåt bra frågade jag lite listigt men den tavlan då ? (som jag försökt att få honom att hänga på samma plats flera gånger) Då tog han den å kolla men oj den va ju snygg just där. No skit lixom bara.
Han gillar ju åxå väldigt stora tunga möbler svulstiga biffiga gärna i ox blodsfärg. Jo kan ju va snyggt om man råkar bo i en herrgård ute på landet i oxford eller likanade.

Börjar ni förstå varför jag suckar tungt när han talar om att det är snart dax för en ny soffa?!