Ny

upplevelse har jag fått va med om idag.

Jag har ju en ganska så strulig dotter. Jag älskar henne av hela mitt hjärta ingen tvekan om det. Men hon har ju en förmåga att sätta sig på tvären å vara på djävulsk humör mest hela tiden.
Hon vägrar att inse att hennes egna handlingar har konsekvenser Allt som händer är till 99,99% andras fel. Inte hennes.

Hon vägrar ju gå i skolan å orsaken till varför ändrar sig varje dag å varje gång vi löser det som hon på pekar är det som är fel så uppstår det nåt nytt fel.

Sen har hon ju vart lite osmart å blivit totalt pruttfull å jag har kommit på henne allt för många gånger för att det ska kännas som lite tonårsstrul.
Säger inte att jag förväntar mig att hon aldrig ska dricka eller festa. Har allt min egen tonårs tid i allt för färskt minne för att ens tänka tanken att hon är en totalt oskyldig liten flicka.
Så i somras så kontakta vi socialen för hon va helt sjövild. Hon va ute halva nätterna å va men folk som jag känne inte rikigt va bra för henne.
Så efter många möten å samtal med två väldigt bra tjejer på socialen så har vi nu fått till att vi ska få stöd och stöttning genom ungdoms och familje teamet.

Vi var på vårat första möte idag.
Första gången så skulle både jag och dottern vara med så vi åkte dit. På vägen dit så va hon nog nervös å kände att hon nog kanske skulle behöva möta några av sina egna brister och inse att man måste ta ansvar för sina handlingar. För hon ville dra igång ett gräl med mig.
Nu va det ju så att jag är slutkörd. Jag har jobbat en extra natt samt fått skit sömn under 4 dygn så det va ju inte direkt svårt att trycka på mina knappar om jag säger så.

Men det hela börja med att hon gnällde att sambon letar ny mobil. Okej visst det gör han men den får han betala för i flera månader sen på räkningen. Medans om hon ska ha en måste vi hosta fram 2000 bara så där.
Och så vitt jag vet så arbetar både jag å sambon hela månader samt tjänar pengarna så om vi väljer att han ska få en ny mobil som vi får betala 200 på varje månad i x antal månader är vårat beslut inte hennes.
Hon hade kunnat lagt sina pengar hon fick när hon sålde sin dator (som jag för övrigt betala för) på en ny mobil men icke. Hon valde att bränna 1500 på kläder å resen av pengarna på skit saker.Fine hon är tonåring å tänker så långt näsan räcker.
Men sen ha mage att gnälla när varken jag eller sambon lägger mer än ca 500 varje månad på saker till oss själva.
Utan hela tiden väljer alla andras behov framför våra egna.
Så skällde ut henne efter noter för jag anser inte att hon har nåt att komma med ang mobiler.
Förra året krascha hon 7!! mobiler. Var två va helt nya några va begagnade men helt fungerade innan dom hamna i hennes händer.
Den hon har nu är en lånde telefon från hennes pojkvänns morfar.

Jag känner inte att jag har någon lust att köpa henne nån ny telefon faktiskt för hon anser ju tydligen att dom är en förbrukningsvara som man bara kan köpa så där.
Så att hon gnäller om att vi köper en är inte riktigt samma sak.
Min tele är ett år gammal. Å fungerar lika bra som när jag köpte den. Den har inga större repor. Och har ingen tanke på att köpa mig någon ny dom närmaste 2 åren. utan kan ta gamla som blir över tills jag känner att jag har råd med en ny tele.
Sambons tele är över två år gammal. Han använder sin mobil på helt annat sätt än mig. Han mailar msn:ar messar å pratar samt surfar. Jag messar å talar å tar kort.
Så att han letar efter en mobil som kan möta hans behov i flera år framåt inte som en leksak som ska bytas när man tröttnat på färgen.

Nog om det.

I alla fall på mötet så kändes det helt okej. Hon som dottern ska få träffa och prata med va vettig å verkade som hon hade god jord under fötterna. Hon verka enkel å rak. Utan att va mesig å lägga huvudet på sne å se deltagande ut å fråga men hur kände du dååååå?

Hon snappa snabbt upp att jag jobbar många timmar samt sover allt för lite. Och att dottern saknar all respekt för mig å min sömn.
Men visst jag erkänner dottern min har huvudet på skaft. Ibland Hon är ganska så klarsynt och kan upplevas väldigt mogen för sin ålder. Men vi alla lever ju inte riktigt som alla andra hon har ju fått tagit lite större ansvar både nu och innan när dom växte upp med mig som ensamstånde mamma så för att få vardagen att fungera så fick både hon och hennes bror växa lite fortare än vissa av sina kompisar. Sen har vi det som händer kring oss nu med sambons ex.
Men tror att dottern kommer att få prata ut och med någon som är proffs på att prata med ungdomar med problem
Så tror att om några veckor så kommer jag att få kunna få sova minst 5 timmar i sträck varje förmiddag när jag har jobbat. Jippi! Med andra ord jag kanske snart börjar orka leva lite mera. Inte bara sitta hemma eller jobba.

Och kanske kanske kanske så kan jag å sambon få börja göra vuxen saker ihop lite mera ofta.