Idag

är det ett år sen min älskade pappa dog. Ett år sen jag stog brevid en brits och strök min dödas fars hår och sa adjö...och min värld som jag kände till den va över...en av mina största tryggheter i livet försvann...min pappa som alltid funnits där är borta...men livet har gått vidare...jag har vant mig med att pappa är borta. Något som verkade helt omöjligt för ett år sen är numera min verklighet.