jag bryr mig om tragedin i Norge det gör jag...bara det att jag sett så mycket elände i jobbet och mött mördare och andra våldsmän så jag vet att världen är en grym plats att va på. Att ingen går säker egentligen. Vem som helst kan hamna bakom lås och bom. Linjen mellan rätt och fel är väldigt tunn...och har man en gång vandrat över och märkt att det går att komma undan söker man ofta värre och större saker att komma undan med.
Men jag sörjer med Norge som förlorat så många i ett svep. Att någon kunde skaka om ett sånt fridfullt land på så kort tid. Norge blir lika oskyldigt igen. Jag sörjer alla föräldrar som bara får en resväska med sig hem...jag sörjer alla som förlorat sina vänner...och jag sörjer mördarens föräldrar. Alla som är inblandade kommer aldrig mera se på sitt liv på samma sätt...alla utom en...och det är mördaren. För jag gissar på att han aldrig kommer att förstå att det han gjort så mycket mera skada än dom som skadas och dödas av han bomb eller kulor.
Men jag kan inte stanna mitt liv och göra något åt det. Det ända jag kan göra är att prata med mina barn andra som kan behöva det eller stötta nån som behöver det. Jag kan inte göra mer än vara en sörjande medmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar