1 år

har gått...

Det har varit motgångar å med vindar. Det har funnits dagar man tvivlat men dagar då man bara blivit förundrad över hur lycklig man är.

Men min kärlek till min sambo har ju bara växt sig starkare å större för varje motgång vi tacklat tillsammans. Min beundran över han har jag fått bygga på många gånger.
Vi är ju väldigt lika på många sätt men även väldigt olika på lika många sätt.

Vi tänker väldigt lika när det gäller pengar å gemensamt ägande. Jag bryr mig inte om jag betalar nåt han ska ha eller han betalar nåt jag ska ha samma med han.

Vi är väldigt lika i en butik. Båda kollar på priset innan det får följa med fram till kassan.

Vi har samma humor i mångt å mycket, vi är lika intresserade av fakta kanaler å kan fastna i ett program om nån utdöende stam i nåt avlägset hörn av vår lilla jord.

Vi är båda lika barnsligt förtjusta i att göra bus...har hänt mer än en gång att vi ligger å fnissar å väntar på att nån ska gå i den fälla vi gillrat.

vi samarbetar väldigt bra...om det så gäller ett röja i köket eller laga nåt på bilen. Eller när det kommer till matlagning.

Vi är båda införstådda med att man inte alltid är på bästa humöret å att man behöver egen tid ibland. Lika som att ibland behöver man en axel att luta sig på.

Han är ju otroligt duktig på att laga mat å tycker det är roligt. Medans jag lagar mat väldigt sällan å då något enkelt.
Jag gillar ju att ha ordning medans han störs inte det mista över att ha hela köket fullt i disk.
Jag gillar ju inte att har allmänt stökigt medans han inte ser sånt alls.

Han ser inte om jag så skulle klippa av mig halva håret eller färga det mörkare eller ljusare. Medans jag ser minsta förändring

Jag vill gärna planera å ha lite planerat om vad som ska hända. Medans han gärna inte vill planera nåt utan ta saker som dom kommer.

Jag vill ju gärna ha närkontakt ofta å länge men han tycker en klapp på kinden betyder lika mycket som ett grov hångel mot kylskåpet.

Men som alltid finns det saker man inte gillar men som man står ut med för att dom goda sakerna är för bra.

Jag kan bli tokig på att han kan snöa in sig i datorn å leta efter nån liten grej eller pryl.
Eller på att han skjuter saker framför sig å väntar in i det längsta att ta tag i saker å ting till det är på gränsen till försent.
Eller att han kan somna lika fort han lägger huvudet på kudden. När det hänt nåt vi behöver prata om.

Så finns dom dära ögonblicken man bara känner lyckan i hela kroppen...som när jag inte kan sova å ligger med mitt huvud på hans bröst å lyssnar på hans lugna sovande andetag. Eller när han bara ligger å små killar mig på ryggen.

Jag kan känna hur det bubblar i hela kroppen a stolhet över att han just är min sambo. Hur jag lixom får lust att bara hoppa upp å skrika å peka. Kolla han det är min sambo å han älskar mig å har valt att leva med mig! Ser ni vad fin han är!? Å han är bara min MIN MIN MIN!!!