Jo

det där då...

jo via Monas så trillade jag ju på en annan bloggare...som just fått reda på att hennes man varit otrogen.

Jag gick in och la en kommentar. Inte för att peka eller för att predika utan för att tala om att det finns lösningar i oredan. Så satt jag här i soffan och tänkte om det skulle hända mig...

Nu lever ju jag och sambon ett lite annorlunda förhållande än de flesta pga hur vi har haft det. Just det första året va nog värst...de smås mamma hade ju bestämt sig för att hotamin till livet skrämma skiten ur mig och göra livet almänt surt för oss när hon märkte att sambon och jag verkligen var ett par och att sambon aldrig tänkte gå tillbaka till henne hur hon än hota och höll på. ( hon hade ju alltid annars kunnat få han att gå tillbaka för barnens skull för att dom skulle må bättre än att mamma skulle hålla på)

Jag fick ju mail och hon kontakta mina vänner hon ringde på hem tele och skrek och höll på...hon tala in långa medelanden på telesvaret. Och alla handla om att sambon skulle vara otrogen mot mig med henne...att han skulle strunta i jobbet cykla över halva stan nuppa med henne hela natten sen åka hem till mig...att han sa att han skulle göra en det ena andra men åkte alltid hem till henne. Ibörjan vart jag arg och ledsen och osäker...jag tog upp det med sambon många gånger och efter varje gång hon försökt komma i kontakt med mig. Sambon sa att nej inget av det är sant...du kan få lösen till alla mina mail...du har fri tillgång till min mobil det är bara du rotar...och jag gjorde det ett par gånger...men kände mig mest löjlig och smutsig att leta och kolla i hans saker. Och aldrig hitta jag nåt som verka konstigt...sen så bestämde jag och sambon att eftersom hon kan få spel och ringa typ 267 gånger i rad när hon retat upp sig på nåt och sen kommer det 28 sms om att det är nåt allvarigt med barnen (vilket det aldrig har varit utan bara en lögn för att sambon ska ringa)att skaffa en extra mobil som bara hon fick nummret till och så kan vi ha den på ljudlöst liggades i bokhyllan och så kan hon ringa och hålla på hur mycket hon vill utan att vårat dagliga liv störs. Och så kan vi kolla av den typ varje kväll och morgon om det är nåt.

Med det så vart den bådas tele. Nån av oss kollar av och ser jag nåt så säger jag till sambon och han talar om vad det handlar om...på så sätt så kan hon aldrig hålla på med nåt...vi tog bort möjligheten att hålla på för henne.

Men så är det ju det...vad skulle jag göra om nu sambon skulle gå och vara otrogen...efter allt vi lyckas bygga upp ihop. Vad skulle jag göra?

Förmodligen bli ap arg...men risken att jag skulle smälla till han är nog överhängande...men sen då? Ja jag skulle nog bli väldigt kall...jag skulle nog aldrig visa hur sårad jag skulle bli.

Sen är det ju...vart drar man gränsen till otrohet?

Tja jag kanske är hård men jag drar gränsen vid att man börjar längta bort och tillåter sig själv att leta efter annat...för det finns inget oj jag råka bli förälskad...ojsan jag skulle bara kramas och så blev det fel och så blev det till en kyss och så...

Självklart så ska man kunna tycka andra är snygga kasta en blick på andra prata med andra inte det jag menar utan när man känner att nej jag älskar nog henne men vad annat kan det finnans här ute i havet...för det är en medveten tanke...att just börja längta ut.

Så...jag vill inte tala om saker som hänt inte om henne...hon har dragit ner mig i så många djupa hål...hon har förstört så mycket för barnen och för sambon att jag tycker inte att hon är värd att äga min framtid...att hon alltid kommer finnas i vårat liv är ju ett måste hon är ju mamma till de små...men vi kan minimera hennes inflytande i vårat liv. Där är det vi som har makten inte hon och den ger vi aldrig bort.