i taket sambon gick självmant in i tvättstugan och hängde upp tvätten jag pula in i maskien innan jag gick och la mig igår kväll...kan det bero på att jag lacka ur lite i går kväll?
Jag surna till när sambon ägnat mer tid åt att spela än att se till att de små kom i säng i ordentlig tid sen fullständigt strunta i att han hade en kväll som han kunde umgås med mig med utan valde att spela...
När jag kom hem från jobbet och diskmaskien va inte urplockad sen kvällen före morgon disken stog och torka in i dikshon...tvätt högarna låg kvar på stora bordet...de smås sängar var obäddade och tvätten från dagen innan hängde kvar på ställningen. Och korgarna va välfyllda med ny tvätt. Så jag tröttna när kl va strax efter 21 och sambon fortfarande bara spela..visst han hade fått upp alla tre små i sängen och så men med suck och stön för att behöva lämna spelet...
Inte så att jag skrek för då vet jag ju att han bara stänger av...utan i normal samtals ton förklara att jag är trött på att komma hem och han inte ens hunnit under dagen plocka ur maskinen...som jag sa om han ägnar ca 1 timme till att fixa med tvätten och disken plocka undan och så direkt på morgonen så har han ju hela dan och slappa på utan att jag behöver komma hem och börja med att städa för att man ska kunna sätta sig ner och äta. Förklara även att jag är så less på att det är jag som måste tjata på alla i familjen om att plocka undan efter sig själv...han inkluderat. Trött på att se till att barn får med sig väckor och ser hela och rena ut när dom går till skolan. Att jag känner det som att om inte jag puchar och håller på så blir inget skött. Att jag tycker jag inte har orimliga krav...jag kräver inte att sakerna i skåpet ska stå med exakta centimetrar i skåpet eller att stolar och sånt ska va på ett speciellt sätt...utan att det ska finnas rena kläder till alla och att bord och bänkar ska va rena och undan plockade...att jag inte ska behöva komma innanför dörren och känna att jaha plocka och städa och fixa är allt för komplecerat för att kunna göras utan att jag tjatar.
Och att jag känner det som att han ALLTID prioreterar nånting annat än att sköta hemmet...och att han ALLTID ska göra nåt annat viktigt (som i mina ögon säkert kan vänta till dom timmar jag inte är hemma) att han aldrig verkar se fram emot att ja ikväll så är gudinnan hemma så jag städar och fixar under dagen så vi bara har disken efter maten att ta hand om sen så kan vi ta det lugnt i soffan och prata och hinna umgås...just det förklara jag att hur kul är det att sitta själv kväll efter kväll ensam i soffan när han är hemma för att han spelar? Hur jävla snett är inte det?
Här gick jag runt och trodde att i ett föhållande så såg man fram emot att bara va med varann dom få timmar man kunde snika åt sig...får väl se om jag nåde fram igår men det är svårt att veta...sambon sa ju inte mycket igår det gör han aldrig det brukar vara jag som talar och ifrågasätter han lyssnar men om det går in vet jag aldrig riktigt...prata om saker är inte hans starka sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar