Ojsan

det snöar lite ute...det va ju konstigt nu så här i februari..men jävlar om det snöar i mars då är det inte roligt längre...
Nu är det ju bara att gilla läget...vi bor ju i ett land med 4 årstider...vinter vår sommar och höst varje har ju sin charm men just nu är jag trött på vinter och vill ha vår...längtar till man kan sätta sig ute med en kopp kaffe sluta ögonen och lyssna på dripp droppet av smältande snö och känna vår solen bränna i ansiktet! Det får gärna hända imorgon...men än så länge är det inte riktigt dax.

Här hemma traskar livet på i ullstrumporna. Barnen är friska från alla förkylningar och både jag och sambon verkar ha klarat oss. Små tjejerna storm trivs i nya skolan dom kommer hem med lätta steg och har alltid nåt roligt att berätta om dagen. Dom stupar i säng nästan varje kväll...dom har vant sina kroppar om att sova minst 9 timmar i sträck...och dom är halvt döda på morgonen när man ska ha upp dom till skolan. Men det märks på dom att dom mår så mycket bättre av alla fasta rutiner och ha en stress fri tillvaro och det att bara få va barn att inte hela dagarna ta ansvar för lillebror. Och han frodas. Bara det där att få sambon att förstå att han sätter sig själv på pottkanten när han inte ställer krav på honom att bli mer självständig. Vi har lagt en jätte stor grund för hans trygghet och nu är det dax att börja få han att prova sina vingar och sluta va bekväm. Och sambon måste lära sig att släppa taget och bestämma sig för att när han vill att lilleman ska vara om 10 år. Vill han ha en till vandrande vålnad som inte vågar ta för sig av livet? Eller vill han ha en kille som vågar prova på men går det snett så har han styrkan och modet att ta sig upp och borstar av sig och gå vidare?

Jag vill ju att lilleman blir en kille med mod i blicken och en styrka att våga prova på även om han är osäker på resultat av sina äventyr. Precis som jag vill att tjejerna ska va och hoppas på att vi har fått in i dom innan den värsta tonårs tiden slår till.

Igår så hade vi Bigt (nu har är ju han inte big längre utan bara lång mrT)och den hans hjärta klappar lite hårdare för över på lite fika. Det va trevligt att bara sitta och små prata skoja och fnissa. Sen va jag en snäll och god vän och körde hem dom. Var till sig...än har dom inte börjat bo över hos varann när dom inte har barn hemma.

Men i kväll hoppas jag på att stödvilan mitt på dagen gjorde att jag och sambon orkar va lite extra vakna och kolla på nån film tillsammans...och kanske slå till på nåt gott att tugga på till...