är ju väldigt kul det erkänner jag...skrattar alltid högt när nån trillar och slår sig...fast ibland biter jag ihop och kollar så dom inte slog sig först...sen skrattar jag.
Idag när jag varit och lämnat barn på skola och dagis så åkte jag och fyllde på 17 åringens gymkort och åkte tillbaka och skulle lämna över det så han kunde gå direkt efter skolan, sitter i bilen och diggar lite musik och så kommer det en kille runt hörnet och swosh så halka han på en isfläck men lyckades hålla sig på benen...2 min senare kommer nästa swosh denna hade åxå snabba fötter så den steppa på och höll sig på fötterna...bara en halv minut efter kommer det en till och han har nog lite mer bråttom för han har högre fart och kaboooom så ligger han där och jag kan inte hålla mig och börjar fnittra för mig själv...tittar åt andra hållet och fnissar värre och värre..han hasar sig upp och ser lite generad ut att jag såg han men tacksam för att jag vände bort blicken medans jag skratta...då kommer sonen ut och jag kan bara inte hålla tillbaka och skrattar högt...han kollar på mig med ett höjt ögonbryn och ser mest ut som jaha då har det slagit över på mamma igen...när jag frustan förklarar tittar han på vart jag pekar och samma sekund kommer det en kille och halkar på fläcken och gör en sån snygg räddning att både jag och sonen börjar skratta...han bara ruskar på huvudet och säger bara du mamma skrattar så högt åt andra när dom trillar...jag fick torka tårarna ur ögonen och hämta andan innan jag kunde stoppa i växeln och köra hemåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar