Ena dan är jag trött så att jag är en hälsofara i trafiken...nästa dag är jag pigg så jag inte kan sova...nåt är ju uppenbart fel med mig det fattar jag ju...mer än dom vanliga gamla felen då...
Ska avvakta några dagar å se hur jag mår efter några dagars ledighet. Annars blir det till att besöka läkare eller nått.
Mina mardrömmar har blivit mindre dyker bara upp nån gång i veckan å inte lika intensiva Så nått känns ju som det går åt rätt håll...
Det som känns värst just nu är att JAG tappat lusten...lusten till att kela å gosa...det konstiga är att jag saknar pojkvännen när vi inte hinner ses utan mer eller mindre hälsar på varandra i dörren. Visst hinner vi prata i telefon vilket gör att saknaden blir lite större men ändå så känns det som lusten till att bara krypa nära när tillfället ges inte finns där. Vilket skrämmer skiten ur mig!
Jag som alltid haft det behovet när jag varit kär. Tankarna far runt i huvudet på mig av vad det beror på...är det att jag börjat ett nytt jobb å jobbar så mycket?
Eller är det allt som hänt under sommaren som behöver bearbetas innan jag kan dela med mig av mig själv...nåt är det ju som stör det förstår jag ju...mina känslor för mannen i fråga är ju desamma.
Jag kan vara så kram sugen så jag nästan spricker...går fram å tar mig en kram o en puss å sen är jag nöjd...jag som förut bara ville stanna kvar i hans famn å känna lukten. Lyssna på hjärtat som slår...bara känna tryggheten av hans armar runt mig...nu när jag sitter å tänker på det värker det i mig efter att få göra allt detta...men frågan är ju är det jag som ska bryta omfamningen eller han nästa gång...
Men samtidigt kan det kännas som om att jag behöver att han tvingar mig att stanna kvar för att min gamla känsla ska hoppa igång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar